VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Bakflärpar och blod i ansiktet.

Jag fortsätter att lägga upp inlägg från tidigare i veckan. Detta var i måndags:

Idag har det varit jobbmåndag.

Dock en väldigt konstig sådan. Hade det varit fredagen den 13:e idag istället för i fredags så hade det varit lättare att förstå allt som hänt. Inte för att jag tror att det skulle vara något speciellt med fredagen den 13:e just, men ändå.

Morgonen började med att jag hittade T på golvet i B’s rum. Vi har skruvat av ena sidan på spjälsängen och fixat mysigt så att hon ska kunna sova i ”en stor flickas säng”. Anyhow, när hon vaknade vid ett så gick först jag in i en halvtimme. Men varje gång hon somnat och jag var på väg ut så vaknade hon till igen och började gråta. Så efter en halvtimme (jag var så otroligt trött så orkade inte längre än så) fick T byta av mig. Men då hade han tydligen somnat gott och vaknade inte igen förrän jag kom in på morgonen. Kanske är vårt golv extra skönt, vem vet. T borde ju veta nu i och för sig…

Senare på morgonen när jag gick in i duschen och skulle raka mig under armarna lyckades jag, när jag skulle byta håla, dra rakhyveln på höften (say what?-inte ens i närheten av armhålan) och fick ett typ decimeterlångt sår som började blöda något otroligt. Hur lyckas man? Ut ur duschen senare och det blödde fortfarande. Dottern kommer in och det blir stor uppståndelse och hon försöker ”kiss my ouchie better” och får blod i hela ansiktet.

Nåväl, efter ett tag koagulerade det och jag kunde äntligen ta på mig byxorna och ta mig till jobbet. Då tittar jag i väskan och inser att jag har glömt tåg-/busskortet i gymväskan hemma. Suck! Bara att ställa sig i den långa biljettkön.

Väl framme på Martin Place där jag går av tåget så hör jag plötsligt ett ”plopp” och något som studsar på golvet. Därefter känner jag hur bakflärparna på min topp ramlar ner. Det var alltså knappen som min topp hade i nacken som rök. Den hade inte ens varit lös. Då den var omöjlig att hitta igen bland alla pendlares fötter fick jag gå runt med flärparna nere på ryggen hela dagen.

Jobbdagen var inte så märkvärdig, men stressig. Så när jag trött och dan efter att ha jobbat länge kom fram till tåget och kom på att jag inte hade mitt Opal-kort så blev det kön till biljettautomaten igen. När det sedan var dags att byta från tåg till buss frågade jag en biljettkille vart jag köper bussbiljett. Nä, men det går inte, säger han. Vadå går inte? Men, om man är turist eller nåt och inte har ett Opal då? Nej, då får man köpa ett och ladda på. Suck. Igen.

Här erkände jag mig besegrad och promenerade de 25 minuterna hem.

Bra dag ändå. Suck.

/CC

 

IMG_0874

För att allt känns bättre av en bild på en sovande B.

För att allt känns bättre av en bild på en sovande B.


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

För att få de senaste uppdateringarna