Det kliar precis överallt på hela kroppen!
Anledningen? De ringde från dagis idag och sa att de tror att O har löss. Gah!! Och precis i den sekunden började det klia. Men kliandet diskriminerar inte, för det kliar även på armarna, benen och överallt annars. T har tittat i mitt hår, men kan inte se någonting så jag tror att det är ett solklart fall av placebo.
Nu ikväll så tittade vi i Os hår också såklart, men vi kunde inte hitta något där heller. Jag hoppas att det är samma som när de för ett tag sedan ringde hem och sa att han nog hade urinvägsinfektion för han hade kissat lite mer än vanligt under dagen samt pillat sig lite mellan benen. Det var ingenting alls den gången, så jag håller tummarna för att det inte är något nu heller.
Såklart behandlade vi honom ändå med lusschampo och hela baletten. Bäst att ta det säkra före det osäkra. Särskilt när det handlar om äckliga kryp på ens person. Usch! Jag som brukar klaga på att jag är omgiven av spindlar, kackor och alla möjliga kryp. Nu kan vi kanske lägga huvudlöss till listan. Härligt ändå ju.
2021 är året jag öppnar ett zoo.
/CC
KommenteraIdag har det varit en alldeles fantastisk dag! Exakt den typen av dag som jag älskar.
För några år sedan, innan barnen kom, så brukade T och jag åka tillsammans med K och våra gamla grannar I & V upp hit där vi är nu. Det heter Nelson Bay och här i närheten, Boat Harbour, har han släktingar ett litet hus som heter The Caravan. Det döpte dem huset till efter att de i många år åkt hit på semester i sin husvagn, men till slut bestämde sig för att köpa ett hus. Vi brukade komma hit en fyra – fem gånger om året och badade, fiskade, åt mat och drack vin och satt ute sent på kvällarna på altanen och pratade om allt.
Sedan kom livet i vägen. Vi och K fick barn, V började jobba på lördagar och vi kom inte hit på flera år. Men denna veckan ska I och V vara i Caravan hela veckan och idag åkte vi upp för att spendera dagen med dem. K och barnen kom också. Och bara jag närmade mig huset fick jag sådana sköna känslor av lugn, hemmakänsla och semester. Och huset ser precis likadant ut. Det är inte direkt fint och inte heller fint inrett, men det är mysigt och det är vårt ställe på något sätt. Tillsammans med vännerna såklart.
Så vi kom dit, åt lite snacks, åkte iväg till stranden, bästa stranden med lugnt vatten förresten, hem till huset för en jättegod lunch med grillad kyckling och sallad och avslutade med ananasjelly. Och så hungriga som vi var så var det fantastiskt gott. Och som vi alla vet blir maten alltid godare i härlig atmosfär och i glada vänners lag.
Nu kör vi en till vecka och förhoppningsvis kommer det ut fler hus!
/CC
KommenteraVi var på hela fem husvisningar i morse/ förmiddags. De var i Avoca, Terrigal och Wamberal. Många av dem hade potential, men inget av dem räckte fram för att vara det rätta huset för oss. Det är en frustrerande känsla att se hus man inte ens vill ha stiga i pris och gå utanför ens nivå. Hur ska man då någonsin hitta något som man faktiskt vill ha, i sin prisklass?
Jag hade så mycket att göra på jobbet i veckan så jag satte mig och jobbade från halv åtta imorse och någon timme framåt och även några timmar nu ikväll. Nu har jag i alla fall prickat av det viktigaste, kan slappna av och njuta av helgen. Men jag har ändå hunnit ha en bra dag. När vi var klara med husen, vid ett ungefär, åkte vi till MacMasters Beach och åt picknick. Barnen hade mackor och jag och T åt medhavd sallad med kokt ägg. Det som fanns hemma med andra ord.
Sedan satt jag under parasollen och läste på stranden medan de andra badade och hoppade i vågorna. En ganska vanlig helgdag i våra liv alltså. Men är det sommar och varmt så är det. Lägg till ett fantastiskt hus som bas också så är vi kittade för livet. Typ. Nu har vi just tittat på en härlig fransk film som heter The Hairdresser’s Husband. Den är från 1990 tydligen och både jag och T höll på att trilla av stolen när vi kom på att det är 30 år sedan! Vad hände?! Jag måste vara gammal.
/CC
KommenteraVad kan man säga om den här dagen?
Ja, det är fredag och det har varit soligt. Vi har vår hälsa. Vi har mat på bordet. Vi har varandra. Här är det jag som försöker vara positiv, men det går sådär va?
Jag har jobbat från soluppgång till solnedgång och har tappat musten och lusten, men nu har vi ätit räkor och tittat på en dansk serie. Ulven kommer, tror jag den heter på danska. Vi tittade klart på The Queens Gambit igår och den var ju så jäkla bra att jag på riktigt är ledsen för att den är slut. En sån serie kan ju inte riktigt få en tvåa heller. Jag hörde för övrigt att det tog 20 år för killen att sälja in idéen. Snacka om att inte ge upp. Imponerande. Och tur för oss att någon till slut nappade.
Imorgon har vi tre husvisningar, jippi! Dock inget helt lovande hus, men nu börjar det äntligen röra på sig igen efter semestern.
Can’t wait!
/CC
Kommentera (2)Jag känner mig inte lika matt som igår som tur är. Men inte omatt heller. Måste jag alltid klaga?
Hur som helst så sitter jag nu hos frissan och ska göra mig lite fin. Jag var väldigt nära att avboka för att jag skulle behöva vänta tills nästa lön kommer, men vi lyckades jiggla om lite så att det nog funkar ändå. Hoppas det, haha. Som jag sagt innan så har vi ju pengar, bara att vi har tryckt in allt på kontot för vår husdeposition och kan inte röra det förrän de gett oss ett pre-approval. Så det är inte synd om mig alls. Fast ifall jag inte får köpa ett hus under 2021 heller, för att vi inte hittar något menar jag, då kan man väl tycka lite synd om mig i alla fall?
Jag hoppade på mitt andra jobb idag. Första dagen på tre veckor och till skillnad från mitt första jobb så finns det inte riktigt någon som är kvar och plockar upp det som måste göras. Så det har varit buuuusy idag och kommer bli imorgon igen. Men då går dagarna i alla fall fort. Och eftersom det på något mystiskt vis redan är fredag imorgon och denna första vecka gått sanslöst snabbt, så är det något som fungerar i alla fall.
Vi har alla mask här inne hos frissan. Det är ju såklart jättebra, men jag måste erkänna att jag inte är van att ha på mig den någon längre stund eftersom man oftast poppar ut och in på ställen. Och när jag sitter här och är varm, knappt ser för jag tagit av mig glasögonen och knappt kan andas så känner jag att jag får lite panik. Jag kan knappt föreställa mig alla sjuksköterskor och andra som måste ha detta (och mer) varje dag i 8 timmar om dagen. De förtjänar en stor eloge!
/CC
Kommentera