VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK
Annons

Jäkla människor!

Det har varit en superlång dag och vi har nog spenderat över sex timmar i bilen.

Förarna blir bara yngre och yngre.

Förarna blir bara yngre och yngre nu för tiden. (Detta är vår vanliga bil).

Morgonen var härlig som vanligt, vi hade myshög i sängen, åt god frukost med avokado och mango och skrattade och kivades. Halv elva åkte vi för att titta på en Peugeot i Ettalong, tjugofem minuter härifrån. Den var i väldigt fint skick och vi hade i princip bestämt oss för att köpa den…tills vi åkte till Sydney för att titta på en Nissan Tiida (Pulsar i andra länder, tror jag?). Den var större och mer rymlig, stabilare och bra på många sätt. Så nu har vi skickat ett mess till ägaren och ska se om hon går med på vårt lägre pris. Gör hon inte det (troligtvis inte) så bjuder vi på Peugeot:en. Hur som helst har vi förhoppningsvis en bil innan helgen är slut. Gah, att detta har tagit så mycket mer tid och arbete än man någonsin kunnat tro. Och än har vi inte bilen.

En utav två lekplatser vi besökt idag för att försöka muta kidsen till mer tid i bilen.

En utav två lekplatser vi besökt idag för att försöka muta kidsen till mer tid i bilen. Dessa studsmattor är sjukt roliga. Det tyckte dock inte mitt pelvic floor. 

Vi skulle titta på en tredje bil också, en annan Tiida och vi messade ägaren och frågade om det var okej att träffas tjugo minuter tidigare eftersom vi redan var i trakterna. Han sa att det gick bra och att han skulle skicka sin adress. Vi väntade tio minuter, tjugo minuter och till slut hade det gått tjugo minuter efter vår originaltid och då gav vi upp. Jäkla människor alltså! Tur att vi hade två bilar att titta på nere i city idag för det hade varit jäkligt surt att ha åkt hela vägen ner och inte fått titta på en enda. Jag skulle aldrig någonsin bara skita i att messa någon tillbaka i en sådan situation. Han visste i och för sig inte att vi satt där (var på en lekplats en stund också) med hungriga och uttråkade barn, men man får ju ha lite respekt för andra människor och deras tid.

Det började med att T ritade en teckning av B som bajsade på golvet (av ingen anledning alls). Det slutade med att B ritade denna tillbaka och hela familjen dansade och sjöng ”Pappa bajsar på golvet!” Jag känner att epiteten ”Mogen” och ”Vis” stämmer bra in på mig och T.

Det började med att T ritade en teckning av B som bajsar på golvet (av ingen anledning alls). Det slutade med att B ritade denna tillbaka och hela familjen dansade och sjöng ”Pappa bajsar på golvet!” Jag känner att epiteten ”Mogen” och ”Vis” stämmer bra in på mig och T.

Roligt var annars att vi körde förbi en cabriolet varpå B utbrast ”Stackars henne, hennes bil har gått sönder!” Haha, så söt! Så vi förklarade att den skall se ut så och hon undrade bekymrat vad man gör om det börjar regna. Barn är ju för jäkla härliga. Och skitjobbiga. Och härliga.

Vi har nu ätit lakritspingviner och tittat på ännu ett avsnitt av Blacklist. Vi är nog på avsnitt 40+ (ändå bara säsong två tror jag) och vi gillar den fortfarande. Det händer inte ofta.

Nu ska jag gå och lägga mig och hålla tummar för att bilproblemen löser sig tills imorgon. Blir bra det.

/CC

Kommentera

Annons

Noll komma noll.

T har varit i Sydney under dagen, dels för jobbmöten och dels för att passa på att titta på bilar att eventuellt köpa. Vi fick ingen riktig helträff, men det känns som att han kom hem med mer av en känsla av vad vi kan välja bort. Dock verkar han positiv till det australiensiska märket Holden och det är mitt värsta. Vet dock inte hur länge till jag kan ha den ståndpunkten.

Vi stannar alltid och uppskattar havet när vi går förbi. Och ja, man ska ha tröjan knuten fram.

Vi stannar alltid och uppskattar havet när vi går förbi. Och ja, man ska ha tröjan knuten fram. Det är sedan gammalt.

Själv fick jag ta taxi från jobbet till dagis och buss från dagis och hem med ungarna. Det är detta vi försöker undvika genom att köpa två bilar. Det gick smidigt idag och för en gångs skull under denna typen av dagar så regnade det ej. Dock hade vi noll komma noll mat hemma, så medan ungarna satt och smaskade på kex så beställde jag thaimat till oss med hemkörning. Fantastiskt skönt och passande just idag. Gott också.

Ett random konstverk av pappan och dottern i huset.

Ett random konstverk av pappan och dottern i huset.

Vi har en förhållandevis oplanerad helg framför oss, men får väl åka och titta på någon bil om något poppar upp. Jag vill åka på utflykt också, kanske till Palm Beach. Men vad det till slut blir får tiden utvisa.

/CC

Kommentera

Annons

Inget mer att ge.

Jag har inget mer i mig idag. Är helt slut, utmattad, en blöt trasa.

Jag har precis brottats med övertrött O och i princip försökta hålla honom fast för att duscha honom i full panik (hans alltså), skrikandes och sparkandes. Vi kom ut ur duschen och jag var nog blötare än vad han var med glasögonen på sned och humöret i botten. Skitungar alltså.

Lycklig B fick post av våra kompisar som flyttat till Seattle.

Lycklig B fick post av våra kompisar som flyttat till Seattle.

Och sedan är det detta med bil/ar. Nu är vi inne på att köpa två bilar för att få mer frihet och flexibilitet i livet. Men den lite äldre och billigare bil vi tänkt köpa visar sig ändå svår eftersom att det i princip inte finns någonting under 35tusen. Och så får man helt tänka om, för vissa av de Europeiska märkena vi är vana vid hemma blir för dyra här om de behöver repareras. Det är dyrt med reservdelar. Och på en gammal bil så kommer reparationer säkerligen behövas. Så vi vet helt enkelt inte vart vi ska börja och hur vi ska göra.

Hur som helst så kommer denna helgen väldigt lägligt och jag längtar till lite lugn och ro!

Forgot that I have kids.

/CC

Kommentera (2)

Annons

Holiday, floods & salad.

Sitter och slötittar på The Holiday, vilken Feel good- rulle alltså. Det bästa är ju att man får lite julkänsla också. En vecka i den lilla cottagen med varm choklad, en brasa och en massa böcker hade suttit fint. Eller i lyxhuset i LA- hade också funkat. Jag är inte svår.

Apropå Holiday, detta minne kom upp på Facet idag. Elva år sedan. Då var man ju ett spädbarn.

Apropå Holiday, detta minne kom upp på Facet idag. Elva år sedan. Då var man ju ett spädbarn.

Onsdagen är avklarad och vi fick faktiskt se lite blå himmel nu på eftermiddagen. Det stackars caféet som ligger i samma hus som vårt kontor blev översvämmat igen av hällregnet. Det är nog fjärde gången på bara två månader som de varit tvungna att stänga på grund av flooding. Vi ligger en halvtrappa upp så vi klarar oss, men vi får en inte så trevlig lukt som kommer in i det gemensamma köket på blöta dagar. Det känns lite som att de har fixat fint, målat och lagt nya golv i våra lokaler men att det ligger en massa ofixat undertill. Vi får hoppas på torrare tider framöver.

Och så en annan flash back. Varmare tider och lugg. Sådant jag gillar.

Och så en annan flash back. Varmare tider och lugg. Sådant jag gillar.

Idag hade vi den första omgången av Salad Wednesday på jobbet. Något som de tydligen haft tidigare år och det bestämdes snabbt i vårt måndagsmöte att det skulle tas upp igen för de som ville. Så vi alla hade med oss en liten sallad var och delade i mötesrummet. Väldigt lyckat faktiskt. T’s sallad blev succé. Ja, han gjorde min sallad igår medan jag tog hand om ungarna. Han tycker det är roligt, det kan väl knappast vara mitt fel? Dock var det mer en varm soppa-dag idag, men vad gör man?

Nu måste jag sluta titta på denna mysfilm och knyta mig. Verkligheten knackar på.

/CC

 

Kommentera

Annons

Om att vänta.

Det känns som att jag bara går runt och väntar på saker.

Den dag som idag är.

Den dag som idag är.

Jag väntar på att min förkylning ska gå över så att jag kan träna och testa ett nytt gym. Jag väntar på att mina ögon ska bli mindre kliiga så att jag kan börja använda linser igen och så småningom klippa lugg. Jag väntar på att jobba ihop nog med pengar till bil och hus. Jag väntar på att barnen ska bli större så att vi kan resa mer. Och framförallt just nu längtar jag tills dessa vinterregn som sträckt sig in på vårens domäner, försvinner och låter oss vara.

Spöket i korridoren.

Spöket i korridoren.

Man vet ju så väl att man inte bara bör vänta och längta bort livet, men det är svårt ibland. Vardagar är så otroligt vardagliga. Men jag måste faktiskt ändå säga att när vi stod i köket tidigare ikväll, packade upp matlådor och roddade med middag och what not, så kände jag ändå att vi har det så mysigt. Vår lilla familj har det så bra trots allt. Så man måste försöka göra sig den tjänsten att leva i nuet, njuta av nuet.

Det kommer säkert en tid när man saknar detta livet också. Trots att det är en grå tisdag då regnet öser ner.

/CC

Kommentera

För att få de senaste uppdateringarna