Hej kära du <3
Jag har beslutat att jag vill dela med mig av vissa delar av min historia, delar som jag tidigare valt att vara helt tyst om…
… vissa av de delar som ledde fram till att jag i början av juni 2012 stod som nyskild mamma till två döttrar på 2,5 respektive 1 år samt fem veckor gravid med min tredje dotter…
… ensam på heltid. Med enskild vårdnad.
Skilsmässan var ett gemensamt beslut.
Vårdnaden likaså.
Men valet om jag skulle behålla barnet var helt och hållet mitt!
Om man nu överhuvudtaget skulle kunna kalla det ett val?
För mig var det situationen till trots inte ens ett val om jag skulle behålla barnet eller ej
– för mig var det en ren självklarhet!
Det kändes så oerhört starkt i hela min kropp, ja känslan är nästan svår att beskriva med ord,
det kändes i hela mitt hjärta att;
– självklart så ville jag ha detta barn – mina två döttrars ofödda syskon!
Oavsett om jag skulle bli tvungen att uppoffra i princip allt annat i livet.
<3 <3 <3
<3 <3 <3
Graviditeten med Lily-Eileen blev tillsammans med kärleken till mina två älskade Ayla & Alicia ljuset i mörkret efter allt jag gått igenom innan skilsmässan- det som fick mig att orka gå vidare – det som gav mig hopp om framtiden och fick mig att känna innerlig / äkta lycka igen!
För att du bättre ska förstå den situation jag då befann mig i läs gärna Susanne Kvarnlöfs reportage ”Ensam mamma till tre” i Östersundsposten om mig och flickorna som publicerades i mars 2013
Den magiska himlen över Storsjöns is i Östersund under de timmar måndagen den 14 januari 2013 när världens vackraste lilla lillasyster kom till världen.
Så sagolikt vackert och otroligt symboliskt för mig. Tre solar – en för vart och ett av ljusen i mitt liv
– Ayla, Alicia och Lily-Eileen
<3 <3 <3
Man klarar så otroligt mycket mer än man tror – man klarar det man måste!
Och hur?
Svaret på den frågan skulle jag vilja illustrera i text med ett citat från Susanne Kvarnlöfs fina reportage om mig och flickorna;
<3 <3 <3
Den 14 januari föds Lily-Eileen
<3 <3 <3
Någon dag efter födseln får Alicia och Ayla komma och hälsa på sin nya lillasyster. Alicia bär en goseråtta som hon och Ayla valt som present. Mormor bär en blombukett och Alicia vill bli buren av morfar. Alicia är glad när hon får träffa mamma igen medan Ayla efter en snabb kram, går in i rummet.
– Var är hon, frågar hon.
– Hon är så liten så du ser henne inte, säger Susanne och följer med fram till sängen.
Vid fotändan av sängen ligger en liten Lily-Eileen. Ayla vill gärna hålla och Susanne hjälper henne. Ayla känner försiktigt på hennes lillasysters hand. Alicia springer runt i rummet och närmar sig försiktigt sängen. Hon tittar lite misstänksamt på sin nya syster och springer sedan i väg igen.
Ett foto på flickorna står på rullbordet vid enkelsängen på Susannes rum på BB. Hon ser pigg ut trots att hon blev snittad i förrgår. Hur ska hon klara det här, tänker jag när jag går därifrån.
Men svaret är lika given som frågan.
Kärlek.
<3 <3 <3
Och nu med facit i hand – ja så är det.
Kärleken till barnen övervinner allt och ger en sådan enorm kraft och styrka!
Utan kärleken hade det aldrig gått.
Och inte utan allt det fantastiska stöd jag har fått från mina älskade föräldrar <3
Allting är möjligt – och man klarar det man måste!
Självklart så rör det upp en massa tankar och känslor när man gräver i vissa delar av sitt förflutna som kanske vore bäst att lämna begravet under skogens allra största & tyngsta sten?
Eller?
Ska man fortsätta och gräva vidare?
Gräva upp det en gång för alla tills det inte finns någonting kvar i slumrandes i det dolda!?
Vad tror du?
All min kärlek och tacksamhet till min älskade familj och mina närmaste vänner
– utan er hade jag och barnen aldrig varit där vi är idag!
<3 <3 <3
Tack för att du läser <3
Ta hand om dig själv & dina nära & kära!
Med kärlek <3
/Susanne