Hej fina du! <3
Förlåt för min frånvaro och att det har ekat tomt här inne på bloggen under den senaste veckan!
Och orsaken?
Tja, man skulle väl enkelt kunna uttrycka det med att
livet
har kommit emellan helt enkelt.
Som ensamstående på heltid med tre barn här hemma och januari månad som precis drar igång vardagen och en ny termin igen – med allt vad det innebär – har tiden helt enkelt inte funnits till att prioritera bloggen och sätta mig ner och skriva.
Jag har varit tvungen att ta timeout från bloggandet helt. I ett desperat försök att stävja och tygla vardagsstressen. Strukturera och flytta omkring bitarna i livspusslet, granska var och en av dem noggrant, överväga vilka som eventuellt kan kastas bort och bytas ut mot nya mer nödvändiga.
Vilka bitar är det egentligen som är viktigast?
De som verkligen betyder något
Rensa i röran. Både bokstavligt och känslomässigt.
Göra sig av med alla onödiga energitjuvar och intryck och fokusera på att leva här och nu.
Att vara i nuet.
Hur svårt ska det behöva vara egentligen?
Att barnen för mig alltid är prio ett är i alla fall en lika enkel som självklar utgångspunkt i detta gytter av valmöjligheter och intryck som vi individer dagligen översköljs av i den tid vi lever i.
Tid.
Varför måste du vara en ständig bristvara?
Haha ja inte så kostligt att det är så kanske för mig som heltidsstuderande universitetsstudent och ensamstående mamma till tre barn på heltid… ja jag hör ju faktiskt själv hur det låter! Och så bloggen på det!
Orimligt? Orealistiskt?
Tja kanske det…
Ekvationen går inte alltid riktigt ihop…
… så enkelt är det…
… jag är definitivt ingen övermänniska!
Men jag gör så gott jag kan.
Good enough!
Att komma till insikt med att det räcker.
Och så mitt i detta kaos av osorterade livspusselbitar och vardagsstress så bara smälter ju mammahjärtat och all stress fullkomligt rinner av mig på bara en sekund när älskade Ayla kommer hem efter skolan på självaste kramens dag med dessa omsorgsfullt egentillverkade skatter till familjen
– ett kramhjärta för varje familjemedlem.
<3 <3 <3
Och det lilla till katten Marley.
Ingen glömd.
<3 <3 <3
Den gångna veckan har varit fullspäckad. Förutom universitetsstudier upp över öronen så har den bland annat inneburit gymnastikpremiär och premiär i längdåkningsspåretför Ayla, badhusbesök med hela familjen, räkfrossa hemma hos oss tillsammans med mormor & morfar, mysig söndagsfika hemma hos förskoleklasskompisar med familj, en efterlängtad återträff med min kära kusin Johanna, födelsedagsfika för min fina vän Lina tillsammans med andra fina vännen Ebba, förskolekompisar hemma hos oss på playdate samt Lily-Eileens allra första tandläkarbesök någonsin.
För att bara nämna topparna. Till detta kommer naturligtvis alla vanliga vardagssysslor som krävs för att få ett helt hushåll att gå runt såklart. Och dem ska jag nog inte ens överhuvudtaget ge mig in på att försöka rabbla upp här, för då tröttnar du illa kvickt på att läsa… garanterat!
😉
Ja livet har rullat på.
Trots att bloggen stått stilla…
det är väl det jag egentligen försöker att säga!
🙂
Om jag ska vara helt ärlig så har jag faktiskt allvarligt övervägt bloggens vara eller icke vara…
Finns tiden till bloggandet?
Är det värt det?
Njaaa… men eftersom jag älskar skrivandet så får jag helt enkelt TA mig tid
– bättring utlovas framöver!
Jag lovar att göra mitt bästa för att försöka i alla fall <3
Och vad händer härnäst?
Ja, än så länge har vi lyckats undkomma Vabruari-monstret. Men skoningslöst som det är så vet jag vad vi har att vänta. Med det i åtanke vill jag se till att hålla undan så mycket jag bara kan med plugget.
Så nu återgår jag till studierna bums!
Hoppas att du mår fint vännen min och förhoppningsvis har en lite mindre dos av vardagsstress och mer organiserade livspusselbitar än vad jag har just nu <3
Och om inte;
ja då är vi i alla fall två!
<3 <3
Kram
/Susanne
