Hej alla ni lyckligt lottade föräldrar som lever i tvåsamhet! <3
Vet ni hur det känns?
Att ligga där på operationsbordet och vänta på det ögonblick då ens tredje barn ska komma till världen… utan en närvarande pappa…
…en man jag varit gift med under fyra års tid.
Nu borta ur mitt och barnens liv för alltid.
Inte död.
Men aldrig mer närvarande… aldrig mera någonsin.
Kan ni föreställa er känslan?
Att rulla in den där platsbaljan med en nyfödd liten bebis i matsalen på BB och slå sig ner vid ett frukostbord ensam, omgiven av lyckliga par som med tindrande ögon ser på varandra och sina nyfödda små?
Vet ni hur det känns?
Att komma hem nysnittad och knappt kunna resa sig ur sängen eller ta sig de få metrarna från toaletten in till köket.
Med ett nyfött spädbarn, en 2,5-åring och en 1,5-åring att ta hand om i huset…
… nästintill omöjligt att räcka till!
Innan visste jag inte vad hjälplöshet var
…
Ett innerligt tack från djupet av mitt hjärta till mina älskade föräldrar och min syster som hela tiden fanns där för mig, vid min sida och stöttade <3
Min tredje dotter Lily-Eileen kom till världen den 14 januari 2013
<3 <3 <3
Det känns idag / i skrivandets stund som ett rent under hur vi lyckades ta oss igenom alltihop, den där första spädbarnstiden…
… men på något vis så klarade vi det
– tillsammans!
<3 <3 <3
Vet ni hur det känns?
Att se sitt barn ta sina första steg… utan en närvarande pappa, en andra hälft att dela allt det där glädjefyllda med.
Kan ni föreställa er känslan?
Alla dessa otaliga ändlösa nätter, bland blöjbyten, kolikskrik, mardrömmar och torkande krypande på alla fyra på golvet under magsjukor utan någon att byta av med, om så ens för en minut eller två…
någonsin.
Timme efter timme.
Dag efter dag.
År efter år.
Innan visste jag inte vad tålamod, styrka och ”att bara bita ihop och kämpa vidare var ”
Har nu levat ensam på heltid med mina tre små i snart tre års tid…
Vet ni hur det känns?
Att varje gång jag sätter mig i bilen utan barnen för långkörning till Härnösand vara livrädd för att trampa ner gaspedalen eftersom tanken på om jag inte skulle komma hem igen till mina små är så skrämmande stor – då finns ingen naturlig andra förälder där för dem.
Ett ansvar som stundtals känns blytungt på mina axlar.
Samtidigt är detta den – utan tvekan – absolut största lyckan och drivkraften jag har här i livet!!
Mina tre älskade döttrar
Ayla, Alicia & Lily-Eileen
<3 <3 <3
Kan ni ändå förstå?
Att det har varit värt det tiotusen gånger om!
Att bli mamma är det absolut största jag har fått vara med om här i livet <3
Det finns ingen större lycka
<3 <3 <3
– jag tror att ni alla förstår!
<3 <3 <3
Detta inlägg är absolut inte menat att trampa någon på tårna.
Vill bara dela med mig av min historia.
Av den absolut största prövning jag hittills har genomgått här i livet.
Jag är varken ute efter uppmärksamhet eller en massa medlidande…
Däremot önskar jag att ni som har lyckan att leva i tvåsamhet som föräldrar idag ska reflektera en extra gång över det fantastiska värdet och storheten i just detta eftersom jag själv av egen erfarenhet vet att det ofta är lätt att;
inte sakna ”kon” förrän båset är tomt!
Allt jag önskar är att ni stannar upp här och nu i detta ögonblick och tänker till en gång extra på vad det är ni faktiskt har <3
Tvåsamheten i föräldraskapet…
…det är inte alla förunnat!
Så snälla lova mig – ni som har det – att ni tar hand om varandra lite extra just ikväll <3
All Min Kärlek
/Susanne