Hej vackra du <3
Det är slut.
Det hela kom helt utan förvarning som en blixt från klar himmel och vände upp och ner på hela min värld under ett telefonsamtal med Mattias på Påskdagskvällen.
Vi kom fram till att vi helt enkelt inte kan fortsätta tillsammans längre.
I stora drag handlar det hela om att vi helt enkelt har olika förväntningar på vårt förhållande.
Han: – Jag känner mig inte redo för att flytta ihop!
Jag: – Vad väntar vi på?
En ekvation som sorgligt nog inte går att få ihop till en lycklig gemensam produkt.
Inte på något sätt.
Hur mycket vi än vrider och vänder på faktorerna.
Det jag känner mig kanske allra mest besviken över är att Mattias hela tiden pratade om att han ville leva ett familjeliv.
Att han absolut är flyttbar.
Och nu plötsligt så är han inte beredd att göra / uppoffra något för att få det där efterlängtade familjelivet.
Och… han är absolut INTE flyttbar!
Inte än.
Och han kan i dagsläget heller svara på om han tror att han någonsin kommer att bli det heller.
Så fruktansvärt tråkigt och svårt för mig att ta in…
Min tolkning av situationen är att han helt enkelt inte kan ha haft de rätta känslorna / tillräckligt starka känslor för mig.
Gräset är kanske grönare på andra sidan ändå?
Sen så har vi helt olika tidsuppfattning!
Jag var mer inne på att det är fullt möjligt att i alla fall provbo ihop nån gång nu till hösten när det gått ungefär ett år sedan vi träffades – medan Mattias menade att det fortfarande var alldeles för tidigt…
Alla vackra och roliga minnen skär i hjärtat.
Alla framtidsplaner känns som ett hån.
Att titta på bilder av oss två tillsammans får mig att nästan vilja krypa ur mitt skinn!
Foto: Love by Emelie
Kan du fatta att dessa förtrollande vackra bilder av mig och Mattias tillsammans togs för bara fyra veckor sedan?
Det kan inte jag…
Om man inte kan tro på detta – vad kan man då tro på?
… jag var så kär!
Jag kommer ALDRIG någonsin att aktivt vilja söka efter kärleken mera.
Ingen mera Ensam Mamma Söker för min del…
nu satsar den här mamman på att
”… och så levde Den Ensamma Mamman ensam och lycklig i alla sina dagar tillsammans med sina tre älskade barn!”
<3 <3 <3
Ingen annan ska någonsin få komma in i mitt liv igen och påverka mitt eget-regisserade
”…slutet gott allting gott!”
Jag vill vara min egen lyckas smed och kärleken till barnen är oändlig och oförstörbar.
Det som får mig att orka gå vidare just nu.
<3 <3 <3
Ingenting annat ska någonsin få komma emellan.
…
Ni som har någon älskad person i er närhet – snälla krama om denna en extra gång ikväll, stanna upp och njut av nuet, känn kärleken
– det är något som är få förunnat och som tydligen plötsligt bara kan försvinna när man minst anar det!
Mattan är undanryckt för min del.
Den har alltför hastigt ryckts undan förr.
Jag hade precis börjat våga lita på en person igen, släppt honom in på livet, delat med mig av mina innersta tankar och känslor och på allvar börjat drömma om en gemensam framtid…
…nu är det slut på det!
För alltid.
Kullfallen reser jag mig upp och slickar mina sår…
… är det det här som är livet?
…
Hur mycket ska man orka med att gå igenom innan man faller för gott?
Med kärlek <3
/Susanne
