Mattias & jag

Världens bästa Mattias!

Hej fina du! <3

Ja du läste rätt.

Världens bästa Mattias – så känner jag bara just nu!

😀

IMG_0010

Fick igår helt plötsligt en känsla av att jag bara måste ringa upp Mattias och höra hur allt är med honom.

Sagt och gjort – och oj vad kul det var att prata igen och så enkelt och lättsamt allt kändes!

:)

Inte alls jobbigt, krångligt eller komplicerat på något vis.

Trots en del lite tyngre samtalsämnen.

Vi har verkligen no hard feelings till varandra och det är så himla skönt!

:)

Om jag blickar tillbaka på mina tidigare förhållanden här i livet så har jag faktiskt aldrig någonsin tidigare lyckats med konststycket att fortsätta relationen efter att det tagit slut och

bara vara vänner

som det så fint heter…

Jag är rätt så urkass på det faktiskt!

:(

Hur mycket jag än så många gånger har önskat att det vore annorlunda…

… men det går bara inte!

Varför vet jag inte riktigt?

Kanske helt enkelt för att jag blir alldeles för känslomässigt engagerad och berörd av personen i fråga om vi tidigare har varit mer än på ett vänskapsplan tillsammans.

Jag är väl lite för blödig på den fronten kanske!

Därför blev jag så himla glad att allt känns så lättsamt och enkelt med Mattias just nu

:)

bästa du!

Skärmavbild 2014-11-17 kl. 18.09.30

Skärmavbild 2014-11-17 kl. 18.09.59

P1050785

Vi har så otroligt många speciella och roliga minnen tillsammans att det skulle vara väldigt tråkigt att låta hela vänskapen gå förlorad enbart på grund av ett kraschat förhållande!

Och någon gång ska ju vara den första…

bara vara vänner

… vi får väl se om jag lyckas den här gången nu då, haha!

Wish me luck

😉 

P1050780
Och nu – äntligen fredag!

Sitter och kämpar på med en massa skrivuppgifter som ska vara klara tills nästa vecka med snart tänker jag också ta helg och åka och hämta mina tre älskade småhjärtan på förskolan.

<3 <3 <3

Fredagsmys med popcorn väntar!

I övrigt har vi inga direkta planer för helgen. Tycker det känns skönt att ha lite luckor att spela på och bara kunna ta dagen just precis som den kommer.

:)

En riktigt fin & mysig helg önskar jag Dig <3

Med Kärlek

/Susanne

 

Mattias ”glömd” – dejtingdags igen?

Hej fina du! <3

Äntligen är helgen här!

Underbart såklart… men ändå har inte den där ultimata helgkänslan infunnit sig… inte riktigt ännu…

Kanske för att jag går runt och grubblar på vissa saker…

…jag skulle verkligen behöva Din hjälp med lite kloka funderingar.

Hur tidigt är det egentligen okej att börja dejta igen efter ett kraschat förhållande tycker du?

Finns det överhuvudtaget någon sådan tidsgräns?

Dagar, veckor, månader?

Eller är det bara att lita på sin magkänsla och när den säger en att det känns okej försöka att inte stirra sig blind på antalet dagar/veckor/månader som passerat i almanackan sedan senaste uppbrott.

Spelar det någon roll hur långt förhållande man har haft och hur pass mycket tid man har spenderat tillsammans?

Jag och Mattias var ett par i lite drygt ett halvår. Eller det beror lite på hur man väljer att se det hela.

Vi hade väl egentligen aldrig något sådant där datum i almanackan när vi blev ihop – vi började dejta lite smått i september strax innan Ensam Mamma Söker började sändas i TV-rutan och officiellt så blev vi inte ett par förrän på ”Vad hände sen?” studio-eftersnacket som du kan se på TV3Play

HÄR

Nu såhär i efterhand så inser jag att mycket av vårt förhållande rent krasst var ett luftslott med rosafluffiga väggar byggda av nyförälskelse, framtidsdrömmar och lösa planer som i själva verket hade noll förankring i det verkliga livet…

… låter sorgligt men ett faktum är att det faktiskt var så!

Vår relation var så långt ifrån en vardagsverklighet man kan komma.

Just nu så känner jag mig innerligt glad och lycklig över att leva tillsammans med mina tre älskade döttrar och katten Marley – det är fullt tillräckligt!

image

Vi är en HEL familj på vårt eget vis.

Familjer kan se ut på olika sätt.

Drömmen om den normriktiga kärnfamiljen är redan raserad…

Livet blir inte alltid precis som man tänkt sig.

Men det kan bli minst lika bra – fast på ett lite annorlunda vis! <3

Tack för att du läser!

<3 <3 <3

Nu ska vi packa väskorna för att bege oss till Storsjöbadet här. Min älskade syster Karin och barnens kära kusiner är uppe och hälsar på oss över helgen – så det gäller verkligen att passa på att fånga dagen!

😀

Och förresten – du har väl inte missat att jag har dragit igång en tävling där du har chansen att vinna en underbar sommarklänning i valfri färg från Love Forever? Den lyckliga vinnaren presenteras imorgon kväll!

IMG_3593

Inlägget med fullständiga tävlingsregler hittar du

HÄR

26503908-origpic-260237.jpg_0_0_100_100_300_450_100

Missa inte detta – in & tävla du med om du inte redan gjort det såklart 😉

En riktigt underbar lördag önskar jag dig!

Med kärlek <3

/Susanne

”Mattias var aldrig kär i mig!”

Hej fina du <3

”Mattias var aldrig kär i mig”

– Det har jag aldrig någonsin vare sig sagt eller skrivit!

Ovanstående rubrik är ett citat från en av Skvallerpressens förstasidor denna vecka, tror inte att blaskan behöver nämnas vid namn närmare för att ni som har koll på denna typ av tidningar ska kunna gissa vilken det handlar om!

😉

Att man som journalist kan lyckas klämma in så många sakfel och lögner i en och samma artikel på knappa 1500 tecken är för mig ett mysterium. Och det utan att ens ha tagit kontakt med mig personligen. Inte på något vis.

Det mesta i artikeln är taget rakt av från min blogg. Det säger jag inget om. Mina uttalanden där står jag naturligtvis för. Men det är vändandet och vridandet runt omkring det jag har skrivit och journalistens bitvis helt felaktiga (fullt medvetna?) feltolkningar och rubriksättningar jag känner mig grymt besviken på!

Saker och ting får plötsligt en helt annan framtoning och innebörd när de rycks ur sitt ursprungliga sammanhang och klipps och klistras ihop på önskvärt sätt av journalister som inte bryr sig ett dugg om mänskliga, verkliga relationer utan är beredda att gå över lik för att ”göra karriär” inom branschen och bidra till lösnummersförsäljning.

Jag blir så trött på detta!

Artikeln nedan är från denna veckans nummer av Hänt Extra som kom ut i butik idag.

image

Så snart olyckan är framme är skvallerpresshyenorna framme och kalasar på det lilla som finns kvar!

Det var såklart väntat.

MEN HALLÅ RUBRIKEN:

”Ensam-Mamma-Susanne TELEFONDUMPAD av Mattias”

Det är ju så att man knappt vet om man ska skratta eller gråta? Att bryta upp och avsluta vår relation var vårt gemensamma bestlut!

Jag har åter igen aldrig vare sig sagt eller skrivit något annat.

Men visst – har man gett sig in i offentlighets-leken får man leken tåla.

Det vet jag ju och förstår rent teoretiskt sett…

… och har länge varit mentalt förberedd på…

… men att däremot uppleva detta rent känslomässigt just nu är något helt annat!

Det är en låg, kränkande och hänsynslös behandling av människor som enbart betraktas och behandlas som objekt. Och bara för att de råkat gått och blivit mer eller mindre offentliga så tar man sig som skvallerpressjournalist rättigheten att behandla dem precis hur som helst.

Hänt Extra – I love you!

NOT

Grrrr!!

Sådärja… nu har jag fått skriva av mig lite.

Är bara att resa sig upp, skaka av sig, skratta dem rakt upp i ansiktet och traska vidare här i livet!

Vad gör väl detta om 100 år?

😉

Tack för att du läser<3

Med kärlek <3

/Susanne

Alla sagor har ett slut!

Godkväll fina du <3

Alla sagor har ett slut.

Även den vackraste av sagor…

Påsklycka och livsglädje förbyttes snabbt i tårar och total apati någon gång där efter 21.06 på Påskdagskvällen.

Att se och läsa detta även i skvallerpressen ger en aningen surrealistisk känsla!

Två parallella världar som stundtals går hand i hand.

Den tryckta, tillputsade & redigerade

VS

verkligheten.

Men jag vill verkligen rikta ett varmt tack till Hänt i veckans fina reporter Lina Tidén Sundin för att du inte på något vis har strött mer salt i såren än nödvändigt!

<3 <3 <3

Det här ÄR valda delar av verkligheten, delar av sanningen om varför vår saga tog slut…

10702203_10153138697965033_1611064523617171184_n

Artikel i denna veckas nummer av Hänt i veckan

Ensam-mamma-Susanne

Singel

Igen

Där står orden svart på vitt.

Då måste det bara vara verklighet eller?

För du vet väl att precis allt det du ser på TV och allt det som skrivs i tidningarna är sant!

Eller hur var det nu med den saken?

😉

Läs mer om min ”hatkärlek” till skvallerpressen i mitt tidigare blogginlägg som du hittar

HÄR

<3 <3 <3

Nu längtar jag ihjäl mig efter att kunna känna ren och sann glädje igen!

11146443_10153138464360033_6288628802854062638_o

Att få känna mig sådär underbart rakt igenom lycklig – inifrån och ut.

Vill bara kunna släppa allt som känns tungt och gå vidare!

Hur svårt ska det vara egentligen?

Inser ju att det börjar bli dags att rycka upp mig!

😉

Tack för ditt tålamod med mina tunga, deppiga inlägg <3

Nu får det faktiskt vara färdigdeppat!!

Jag ska i alla fall försöka att göra mitt bästa för den saken – det lovar jag både dig och mig själv.

Tack från djupet av mitt hjärta för att  du läser <3

Ha en riktigt mysig kväll!

Med kärlek

/Susanne

Krossade drömmar och hjärtan – att tvingas berätta för barnen!

God kväll du vackra <3

Nu kommer jag att dela med mig av något riktigt tungt.

Något jag verkligen länge gruvat mig för att göra.

Att tvingas berätta för barnen att vi inte kommer att träffa Mattias mer var bland det tuffaste jag har gjort på länge.

På väldigt länge.

Se deras ögon fyllas med tårar och deras frågande blickar, varför?

Att än en gång tvingas krossa drömmen om den där ”HELA” familjen som aldrig blev…

IMG_9379

Gör så ändlöst ont i mammahjärtat!

Fy vad jag hade gruvat mig för att berätta detta för barnen, en del av mig kände först att det kanske är lika bra att de får gå runt lyckligt ovetandes om situationen ett litet tag till, men samtidigt så vill jag ju självklart att även de ska vara medvetna om läget och inte gå runt med falska förhoppningar så nu när vi alla fyra satt runt middagsbordet för någon dag sedan samlade jag all min kraft, tog mod till mig och gjorde mitt yttersta för att så rakt, ärligt och enkelt som möjligt förklara för dem varför vi inte kommer att träffa Mattias mer.

Utan att börja gråta själv.

Aylas teckning tycker jag säger mer än 1000 ord om vad framtidsdrömmarna innebar för hennes del…

10404406_10152842331060033_167897731982256022_n-2

– Det är du & Mattias mamma! Och jag, Alicia & Lily-Eileen!

Den ska du sätta upp på väggen när ni gifter er!!

Mammahjärtat värker sönder.

Inte bara för mina egna krossade drömmars- utan även för mina älskade barns förhoppningars skull. De har älskat Mattias från första stund alla tre.

DSC03088

Jag & flickorna tillsammans med Mattias när han var uppe och hälsade på oss i julas. Fotot är taget på juldagen hemma hos mina föräldrar…

Jag är själv lyckligt uppvuxen i en kärnfamilj tillsammans med min mamma, pappa och min tre år yngre syster.

Jag hade inte kunnat få en bättre barndom. Aldrig någonsin.

Inte på något vis.

Det går helt enkelt inte att önska sig en bättre barndom än den jag och min lillasyster fick.

<3 <3 <3

Och det finns inget jag önskar mig mer här i livet än att kunna ge detsamma till mina älskade barn….

… en riktigt lycklig barndom..

… och i den drömmen ingår på något vis en fadersfigur i familjen…

… i alla fall för mig!

Fast till barnen säger jag något annat. Vi ÄR en HEL familj. Familjer kan se ut på olika sätt. Man behöver inte alls ha en pappa som bor hemma i familjen.

– Joho då mamma! Man behöver faktiskt visst ha en pappa ibland, säger då barnen! För pappor har alltid tid att leka och busa mer med barnen än mammor…

– Men jag kan ju busa med er jag med! svarar jag.

– Ja det kan du ju, men det är inte samma sak…

– … är det inte?

För mig är det bara att tvingas inse faktum – mina älskade barn kommer aldrig någonsin att få uppleva den där klassiska kärnfamiljen. Inte förrän den dag då de själva väljer att bilda familj i det formatet.

Om de nu gör det…

Drömmen om att det nu skulle kunna bli en annan form av familj tillsammans med Mattias fick mig att känna mig så lycklig och hel inombords…

… bara tanken på det gav mig en sådan glädje och framtidstro!

Nu återstår bara att försöka samla ihop alla skärvor av den dröm som nu åter gått i kras…

… kommer det någonsin gå att foga dem samman igen?

Törs jag någonsin chansa mer?

Jag vet faktiskt inte…

Den som lever får se!

Med kärlek <3

/Susanne