Gokväll fina du! <3
Det är många som med jämna mellanrum frågar mig hur det går på kärleksfronten.
Och om sanningen ska fram så har jag väl kanske varit lite väl hemlig på det planet under det gångna året…
Det är klart att jag inte har levt i 100%-igt celibat sedan det tog slut med Mattias i påskas
– klart att jag har dejtat en del!
Så nu vet ni det.
😀
Det är alltid kul att dejta, men tråkigt nog så känner jag att jag har haft ett väldigt oflyt i mitt dejtande. Antingen har det slutat med att han vill något mer, eller jag, men aldrig hittills två synkade viljor och känslor fullt ut…
… sådär som det ska vara.
Och när själva DET saknas från någons sida…
… ja, då blir det ju heller inget mera av det hela,
som ni vet;
– it takes two to tango!
I och med att höstmörkret kom och la sig som en dunkel slöja över vardagen från början av oktober någon gång och pressen från både universitetet i samma veva blev allt värre och antalet VAB-dagar för min del bara ökade…
… så tappade jag helt enkelt lusten att fortsätta dejtandet.
Helt och hållet.
Hur många gånger kan man bli bränd utan att ge upp är frågan?
En lika stor klar fördel som nackdel med att ha medverkat i ett dejtingprogram och sökt kärleken i TV-sammanhang är att många intresserade hör av sig…
Rätt så ofta. Många av dem är säkert bra killar/män, men på något vis så blir man lite den där ”forever-never-ending-sökande” Ensamma Mamman med stort M, likaså lite av en ”ploj-grej” / ”en-fjäder-i-hatten” att erövra och checka av på MILF-listan.
Det blir väldigt svårt att veta vem som är seriös eller inte.
Ja du hör ju hur positivt tänk jag har i detta sammanhanget…
Haha!
Men grejen är att allt detta SÖKANDE efter kärleken verkligen står mig upp i halsen om jag ska vara helt brutalt ärlig!
Så just nu;
– jag orkar bara inte!
Leave me alone
P L E A S E
<3
En igelkott med taggarna ut beväpnad med en gigantiskt stor pansarsköld mot Amors pilar.
Det är jag det.
😉
Mästarinna i positivt tänkande till trots, i vissa stunder tappar även jag hoppet…
… och orken…
… man är ju bara människa!
All min ork och energi behöver för tillfället först och främst läggas på pluggandet, barnen, mina nära och kära…
Men samtidigt så hoppas jag innerligt att det vänder snart!
Framåt vårkanten kanske i samband med att det blir ljusare och livslusten rinner tillbaka in i kroppen och får det att pirra till lite extra – inte bara av fågelkvitter och spirande grönska – utan även av något annat!
🙂
Gode… (om det nu finns någon där uppe i himlen) låt det vara så!
Det är ju rätt så trist att leva ensam i längden…
Jättetrist.
Faktiskt.
Man vill ju inte gå och bli en gammal enstöring och fortfarande sitta här all allena när barnen flyger ur boet om sisådär ett årtionde eller två…
😉
Ha en fortsatt fin kväll vännen min!
Tack för att just Du läser <3
det betyder massor för mig.
Med Kärlek <3
/Susanne
