Hej, jag heter Susanne Bostrand och är stolt och lycklig mamma till tre fantastiska döttrar! Har levt som ensamstående på heltid med dem sedan jag var 5 veckor gravid med min yngsta dotter! Om det nu skulle vara så att du tycker att jag verkar bekant, men inte riktigt kan placera mig så skulle det kunna bero på ett jag har varit med i ett sånt där "söka-efter-den-stora-kärleken-program" på TV. Var med i TV3:s Ensam Mamma Söker 2014 där jag blev en massa roliga erfarenheter och upplevelser rikare, men tyvärr inte lyckades träffa "Mr Right"! Är turism- & upplevelseproducent samt heltidsstuderande universitetsstudent. En livsglad, naturälskande norrlänning som ständigt har en massa bollar luften och älskar när det händer saker! Den bohusländska västkusten och Asien har en alldeles speciell plats i mitt hjärta och jag talar flytande indonesiska. Tror på mångfald, jämlikhet och en grönare värld där var och en tar sitt ansvar för det klot vi en dag ska lämna över till våra barn! Tycker det är viktigt att kunna stanna upp, se och njuta av det stora i det lilla – ”the small things in life are the big things!” Det känns fantastiskt kul att vara Toppbloggare här på Allt för föräldrar och Du som läser min blogg kommer att få följa med mig, flickorna & katten Marley i vår fartfyllda vardag, i med- och motgång med en massa galna upptåg och ständigt rullande gamla och nya projekt – varmt välkommen!

Baksidan av valfrihet & lyckomaximering – Tinder – I love you – not!

Hej du vackra! <3

I mitt förra inlägg på ämnet kärlek och dejtande var jag ordentligt less på detta evinnerliga ”never-ending-sökande” efter kärleken! Dejtandet stod mig upp i halsen verkligen.

Och om sanningen ska fram – ja det gör det fortfarande!

image

Men kanske är det inte bara själva dejtandet som står mig upp i halsen utan på något vis hela vår samtids syn på relationer, dejtande och kärlek…

… den insikten har visserligen legat och bubblat i mig under ett bra tag vid detta laget men slog till med sin fulla kraft som en ren käftsmäll nu här på morgonen!

Sitter med dagens första kopp kaffe i handen och lyssnar på Alice Teodorescu  i Sveriges Radio – Vinter i P1 – där hon pratar om kärlek i en modern tid där vi knarkar bekräftelse och skyr kompromisser och förpliktelser.

Alice Teodorescu talar om att vi lever i en tid av lyckomaximering där jaget är på ständig jakt efter bekräftelse. En tid där vi förväxlat kärlek med beundran, en tid där jobbet, vännerna och bostadsrätten ska bidra till maximal tillfredställelse. Gång på gång. Annars kan man lika gärna dra. Byta upp sig, hitta något nytt.

Det är livsfarligt att stå still.

Om lyckan är målet och om den definieras som ett tillstånd av ständig eufori som enklast kan uppnås som något som är sådär perfekt som det oftast är bara är när det är i sin linda. Ja då är det helt logiskt att alltid vara på väg menar Alice Teodorescu.

Och allt detta har definitivt något med min sinnesstämning just nu att göra….

Jag återkommer till det strax!

Nätdejting

– en form av dejtande som ligger helt rätt i tiden eller?

Min bloggkollega Åza Brennander här på Allt för föräldrar har under den senaste tiden gett nätdejtandet en ärlig chans, delat med sig en hel del och verkligen bjudit på sig själv i bloggen kring detta. Även om hon har råkat gå på en och annan mina på vägen 😉

– go Åza!

Själv har jag valt att tiga som muren…

haha!

Men om sanningen ska fram så har jag också provat på nätdejtande i olika former under det senaste månaderna. I olika forum, på olika portaler och i dejtingappar. Eftersom det för min del inte var så särskilt lyckosamt i längden att dejta i TV, så får man väl prova något annat sätt helt enkelt…

😉

… vad är man väl inte beredd att göra för kärleken?

Och nej jag är inte desperat!

:)

Men envis. Finns det något jag verkligen avskyr – så är det att ge upp!

Lyckligtvis har jag ingen biologisk klocka som tickar. Jo den tickar visserligen, men med tre underbara barn i bagaget känner jag mig i alla fall för min egen del heeelt lugn, glad och nöjd på den fronten

😉

om det någon gång skulle komma att bli något/några fler barn får tiden och mitt levnadsöde helt enkelt utvisa.

Inget stressdejtande helt enkelt.

Det får ta den tid det tar.

Så min personliga åsikt om dejtingappen Tinder och liknande?

Kul att testa på – ja absolut!

Never try never know…

Men hej vänta!  Om man stannar upp för ett ögonblick. Reflekterar, ser på saken objektivt, känner- och verkligen tänker efter. Så framstår genast den ena dejtingsajten och appen som mer bisarr än den andra.

Om vi till exempel tar den populära dejtingappen Tinder

– been there done that…

Tidseffektivt?

– Ja!

Lite småkul?

– Oh yes!

MEN:

Hur sjukt är det inte egentligen att sitta och fönstershoppa män och klicka hem dem precis på samma sätt som man shoppar hem ett par skor på nätet!?

Att enbart gå efter utseende och yta som förmedlas genom ett gäng photoshoppade profilbilder och en (i bästa fall) ett par meningar lång beskrivning av sig själv – som för den skull inte behöver ha någon som helst förankring i verkligheten.

Bara att swipa höger (ja) eller vänster (nej).

Valet är ditt bara ditt och beslutet måste fattas inom sekunder här och nu!

Utan att överhuvudtaget varken ha fått klämma, känna på- eller testköra produkten i det verkliga livet först!

Haha

😉

Så galet ytligt!

Rent av bisarrt och rätt så sorgligt faktiskt …

Livet tappar liksom hela sin skönhet och sitt djup när mycket av allt det runtomkring oss alltmer börjar att främst handla om yta. En utseende- och personlighetsmässig yta som i sig är något som för det mesta är förgängligt och i det långa loppet betyder noll och är totalt oviktigt för att få en relation två människor emellan att fungera och hålla i längden.

I sitt vinterprat i P1 pratar Alice Teodorescu om att när valet på dagens dejtingappar där i princip enbart baseras på en potentiell partners profilbild underskattas sådant som värderingar, prioriteringar och intressen.

Så sant.

Vidare menar hon att flera av de dejtingappar som blivit populära i all sin enkelhet fångar denna samtidens något perverterade syn på relationer.

Människor som förbrukningsvaror. 

Konsumtion av förälskelse, bekräftelse och attraktion.

Lite som att köpa med sig fem klänningar hem och be om en månads öppet köp;

– Prova, prova igen… nja kanske inte! Tänk om det nästa månad kommer in en ännu snyggare? I en annan färg, i en annan passform, i ett annat tyg? En som gör en ännu lyckligare, självsäkrare och mer levnadsglad? Bäst att lämna tillbaka innan det är för sent! Man kan ju faktiskt aldrig riktigt veta. 

Så är det.

Man kan aldrig riktigt säkert veta.

Men jag tror att vi håller på att fördärva det mest magiska som livet har att erbjuda genom vårt behov av att alltid veta allt. Av att uppnå någon slags kontroll. Men det viktigaste i livet kan inte kontrolleras. Därför blir alla försök illusoriska och vi är nu olyckligare ju mer vi försöker menar Alice Teodorescu.

Ja själv tänker jag att allt detta handlar om en sorts flyktig bekräftelseknarkande konsumtion som för stunden visserligen leder till bekräftelsekickar i överflöd – men den stora frågan är vad det är som egentligen blir bestående?

Vad finns kvar i längden?

”Människor som förbrukningsvaror. 

Konsumtion av förälskelse, bekräftelse och attraktion…”

Vad hände med att se det oändligt vackra med- och värdet i;

– Att dela glädje och sorg med dig (en och samma partner) genom hela livet?

och

Att leva lyckliga i alla sina dagar.

Okej, monogami kanske inte är det enda rätta relationstillståndet för alla människor på denna planeten.

Alla är vi ju olika.

Och att olika är bra – det vet ni ju redan att jag tycker.

Men ändå kan jag för min egen del inte helt släppa den där ändlöst romantiska, glorifierade illusionen kring tvåsamheten och låta bli att undra lite…

image

… kommer jag någonsin att avlägga ett till; ”tills-döden-skiljer-oss-åt-löfte” i detta livet?

Time will tell.

<3 <3 <3

Och avslutningsvis…

”Man kan mäta fattigdom på olika sätt. Ett är utifrån frånvaron av någon att älska och älskas av. I en tid när vi inte längre lagar det som är trasigt utan ersätter det med något nytt och fräscht är det lätt att tappa fokus. Men det är sällan som ens fantasier dyker upp på ens begravning för att lägga en blomsterkrans på det välpolerade kistlocket.”

/Alice Teodorescu

– politisk redaktör på Göteborgsposten, debattör och jurist

-en kvinna med många klokskaper måste jag säga!

Ta dig tid och lyssna på hennes otroligt tänkvärda Vinterprat i Sveriges Radio P1 om kärlek i vår samtid

HÄR

 jag har suttit som klistrad!

Många viktiga, kloka tankegångar som måste ges tid att till fullo tas in. Stanna upp. Låta tankarna och känslorna ta plats i en vardag som ständigt rullar på i 110.

Helande för själen.

Men nu är det – no mercy – dags att rusa vidare och hög tid att återgå till studierna.

Ha en riktigt fin dag vännen min!

Varm tack för att du läser <3

Med Kärlek

/Susanne

3 thoughts on “Baksidan av valfrihet & lyckomaximering – Tinder – I love you – not!

  1. Vackra och kloka Susanne däruppe på klotet! Jag mötte mitt livs kärlek för 11 å r sedan i en mörk Oktober eftermiddag i New York, skrivandes C- uppsats letandes husrum. Det blev inget husrum, men det blev en kärleksaffär som pågår än idag.
    Tackar Universum/Gud varje kväll för min käre vän! Eyal är det bästa som hänt mig.
    Jag läser lite bloggar som sprider god energi, likt din ifrån Sverige, förstår dina tankegångar kring nätdejting. På www. psychologytoday.com finns det en del intressanta artiklar i ämnet.
    Jag må vara lite old-fashion men tror på att ”the meeting of two personalities is like the contact of two chemical substances, if there´s any reaction both will get transformed!
    Du kommer träffa en fin karl, när du minst anar det! Kanske någon du pluggar med, eller någon väns bekant. Eller helt enkelt någon som bara öppnar dörren likt min man gjorde, och jag VISSTE att det var HAN som jag väntat på i 30 år;-)
    Kramar från Barcelona!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.