Månadsarkiv: januari 2016

En välbehövlig bloggpaus! När livet kommer emellan & vardagsekorrhjulet obönhörligt snurrar på!

Hej fina du! <3

Förlåt för min frånvaro och att det har ekat tomt här inne på bloggen under den senaste veckan!

Och orsaken?

Tja, man skulle väl enkelt kunna uttrycka det med att

livet

har kommit emellan helt enkelt.

Som ensamstående på heltid med tre barn här hemma och januari månad som precis drar igång vardagen och en ny termin igen – med allt vad det innebär – har tiden helt enkelt inte funnits till att prioritera bloggen och sätta mig ner och skriva.

Jag har varit tvungen att ta timeout från bloggandet helt. I ett desperat försök att stävja och tygla vardagsstressen. Strukturera och flytta omkring bitarna i livspusslet, granska var och en av dem noggrant, överväga vilka som eventuellt kan kastas bort och bytas ut mot nya mer nödvändiga.

Vilka bitar är det egentligen som är viktigast?

De som verkligen betyder något

Rensa i röran. Både bokstavligt och känslomässigt.

Göra sig av med alla onödiga energitjuvar och intryck och fokusera på att leva här och nu.

Att vara i nuet.

Hur svårt ska det behöva vara egentligen?

Att barnen för mig alltid är prio ett är i alla fall en lika enkel som självklar utgångspunkt i detta gytter av valmöjligheter och intryck som vi individer dagligen översköljs av i den tid vi lever i.

Tid.

Varför måste du vara en ständig bristvara?

Haha ja inte så kostligt att det är så kanske för mig som heltidsstuderande universitetsstudent och ensamstående mamma till tre barn på heltid… ja jag hör ju faktiskt själv hur det låter! Och så bloggen på det!

Orimligt? Orealistiskt?

Tja kanske det…

Ekvationen går inte alltid riktigt ihop…

… så enkelt är det…

… jag är definitivt ingen övermänniska!

Men jag gör så gott jag kan.

Good enough!

Att komma till insikt med att det räcker.

Och så mitt i detta kaos av osorterade livspusselbitar och vardagsstress så bara smälter ju mammahjärtat och all stress fullkomligt rinner av mig på bara en sekund när älskade Ayla kommer hem efter skolan på självaste kramens dag med dessa omsorgsfullt egentillverkade skatter till familjen

image

– ett kramhjärta för varje familjemedlem.

<3 <3 <3

image

Och det lilla till katten Marley.

image

Ingen glömd.

<3 <3 <3

Den gångna veckan har varit fullspäckad. Förutom universitetsstudier upp över öronen så har den bland annat inneburit gymnastikpremiär och premiär i längdåkningsspåretför Ayla, badhusbesök med hela familjen, räkfrossa hemma hos oss tillsammans med mormor & morfar, mysig söndagsfika hemma hos förskoleklasskompisar med familj, en efterlängtad återträff med min kära kusin Johanna, födelsedagsfika för min fina vän Lina tillsammans med andra fina vännen Ebba, förskolekompisar hemma hos oss på playdate samt Lily-Eileens allra första tandläkarbesök någonsin.

För att bara nämna topparna. Till detta kommer naturligtvis alla vanliga vardagssysslor som krävs för att få ett helt hushåll att gå runt såklart. Och dem ska jag nog inte ens överhuvudtaget ge mig in på att försöka rabbla upp här, för då tröttnar du illa kvickt på att läsa… garanterat!

😉

Ja livet har rullat på.

Trots att bloggen stått stilla…

det är väl det jag egentligen försöker att säga!

🙂

Om jag ska vara helt ärlig så har jag faktiskt allvarligt övervägt bloggens vara eller icke vara…

Finns tiden till bloggandet?

Är det värt det?

Njaaa… men eftersom jag älskar skrivandet så får jag helt enkelt TA mig tid

– bättring utlovas framöver!

Jag lovar att göra mitt bästa för att försöka i alla fall <3

Och vad händer härnäst?

Ja, än så länge har vi lyckats undkomma Vabruari-monstret. Men skoningslöst som det är så vet jag vad vi har att vänta. Med det i åtanke vill jag se till att hålla undan så mycket jag bara kan med plugget.

Så nu återgår jag till studierna bums!

Hoppas att du mår fint vännen min och förhoppningsvis har en lite mindre dos av vardagsstress och mer organiserade livspusselbitar än vad jag har just nu <3

Och om inte;

image

ja då är vi i alla fall två!

<3 <3

Kram

/Susanne

Ett lyckat firande, ett hett tips och ett avslöjande!

Hej du vackra <3

Hoppas att du njuter av en riktigt härlig helg!

Det gör vi <3

Tänkte dela med mig av några glimtar från Lily-Eileens 3-årsfirande – ett roligt godistips och så förstås avslöjandet av sanningen bakom mitt livs första prinsesstårta!

image

Allt är inte alltid vad det synes vara…

image

Voilá!

Att stå och tillverka marsipan från grunden finns det inte en chans till i detta huset

😉

haha!

… så HELA äran känner jag liksom inte att jag kan ta åt mig!

Mormor hade dessutom ett finger med i spelet 🙂 och stod för bakandet av tårtbotten

– haha, ja vad skulle jag väl ta mig till utan min kära mammas husmorskunskaper?

<3 <3 <3

Men absolut, själva IHOPSÄTTANDET av tårtan – vispning av grädde och dekoration var i alla fall mitt verk

😀

så nu vet ni det!

Och ett riktigt mysigt firande blev det…

image

– ett 3-års kalas i mindre skala med bara närmaste familjen!

Det fick räcka så.

🙂

Nästa år blir troligen några kompisar inbjudna.

Lillsessan lyckades med konststycket att blåsa ut ALLA tre ljusen på fösta försöket – inte illa!

image

Undrar så vad du önskade dig mammas älskade lillhjärta?

<3 <3 <3

Och nu till det heta tipset för födelsedagsfirandet;

”Godis-runt-koppen” alá familjen Bostrand till frukostdukningen för födelsedagsbarnet.

😀

Något som är mycket uppskattat i den här familjen – en gammal familjetradition från min mammas sida.

image

Det blir lite som en spännande mini-skattjakt eftersom det under några av godisarna ligger mynt gömda – mynt som man sedan kan mata spargrisen med!

Godset delas sedan jämt mellan syskonen såklart.

😀

Och ätes upp efter att man först har fått något mer ”vettigt” i magen!

😉

En riktigt mysig dag med ett lyckat firande – Lily-Eileen somnade utan ett knyst med ett leende på läpparna och sin nya dockvagn parkerad tätt, tätt intill sängen.

Och solen just denna dag var nästan precis lika magiskt vacker som den var den där dagen för tre år sedan när Lily-Eileen föddes…

image

Lotta Löfgren hade lyckats föreviga detta

Nu ska jag lite snabbt fram med lunchen här bara och sedan ska vi alla på playdate hem till några av flickornas kompisar från förskola/förskolekalss.

Blir trevligt både för stora och små!

😀

En riktigt mysig söndag önskar jag dig <3

Kram

/Susanne

Att öppna den allra vackraste present jag någonsin fått!

Hej fina du! <3

För exakt tre år sedan vid den här tiden låg jag på britsen inne på BB i Östersund med en nysatt kateter, venport satt i hand och armveck och bara väntade…

Jag visste att jag när som helst skulle rullas ner i operationssalen där ett läkarteam på 12 pers väntade på mig och att jag skulle snart få träffa min tredje lilla dotter för allra första gången!  Vilken otroligt märklig, mäktig och magisk känsla det var!

Helt overkligt. Att kunna ligga där och veta. Att ALLDELES STRAX är det dags!

Efter nio månaders väntan.

Den 14 januari 2013 kl. 11.40 såg Lily Eileen Ulla Elisabet dagens ljus – 3360 gram och 50 cm ren kärlek och helt perfekt! Och jag blev mamma. För tredje gången!

858935_10151483899670033_1475244732_o 3

Välkommen till oss lilla vackra lillasyster Lily-Eileen!

<3 <3 <3

En lika mirakulös känsla VARJE gång. Det finns garanterat inget ögonblick i livet som är större än när man hör sitt barns första skrik och får hålla det i sina armar för allra första gången. Tiden liksom stannar till. Allt runt omkring upphör att existera. En kärlek så obeskrivligt stor. Från första stund!

För livet.

Skillnaden för mig när Lily-Eileen föddes mot mina tidigare två förlossningar var däremot att hon föddes med planerat kejsarsnitt och inte akuta – som var fallet med både Ayla och Alicia. Så efter att ha gått igenom två väldigt långdragna dramatiska förlossningar där jag gått hela 16 respektive 19 (!!) dagar över tiden, plågsamma igångsättningar, hinnsvepningar, you name it – så var Lily-Eileens förlossning verkligen piece of a cake i jämförelse!

Det kändes lite som att man skulle åka in på sjukhuset och öppna den allra bästa present en mamma/förälder någonsin kan få!

Min älskade mamma Ulla fanns vid min sida precis hela tiden under det planerade kejsarsnittet <3 finns inte ord nog för att beskriva den innerliga tacksamhet och lycka jag känner över båda mina föräldrars otroliga stöd för- och uppbackning kring mig och barnen under de gångna åren!

De finns där för oss.

Alltid.

Oavsett vad.

Innerligt tack till er från djupet av mitt hjärta

Mormor Ulla

Morfar Björn

Den sagolikt vackra himlen över Storsjöns is i Östersund under de timmar måndagen den 14 januari 2013 när världens vackraste lilla lillasyster kom till världen…

396052_10151408942060033_1307670043_n-2

Foto: Jan Andersson, Länstidningen

Helt magiskt vackert och otroligt symboliskt för mig. Tre solar – en för vart

och ett av ljusen i mitt liv – Ayla, Alicia och Lily-Eileen

<3  <3 <3

Vem är du lilla hjärta? – Vi väntar på dig!

294650_10151193422545033_141708668_n

Första bilden på oss två – en liten skatt i mina armar <3

image

Lily-Eileen ligger på mitt bröst för allra första gången! En obeskrivlig lycka <3

Samtidigt arbetar läkarteamet för fullt med att sy ihop min för tredje gången snittade mage…

Lily-Eileen är helt ensam om sitt namn här i Sverige och att det blev just detta var eftersom jag hade så himla svårt för att bestämma mig om det skulle bli en liten Lily eller en Aylin. Tänkte att jag får väl se och bestämma mig helt säkert när hon väl kommit ut. Och när hon väl hade gjort det så tyckte jag ändå att hon varken såg ut som bara en Lily eller en Aylin, så när morfar kom med den oerhört praktiska lösningen och förslaget att varför inte bara sätta ihop båda namnen och ta ett dubbelnamn – kändes det helt rätt i mammahjärtat med en gång! Hon var ju en liten Lily-Eileen såklart – och så var det bara!

<3 <3 <3

Älskade lilla barn!

Tänk ändå att det krävdes inte mindre än TRE tårtbeställningar till namngivningskalaset innan stavningen på tårtan blev rätt!

Första tårtan – fel!

995249_10151668826850033_1375278854_n

Andra tårtan likaså!

968944_10151668826675033_1254251579_n

Tredje tårtan – tredje gången gillt – äntligen blev det rätt! 

942805_10151668826530033_2020605025_n

Hurra!

😀

Nyss hemkommen från BB med en liten skatt <3 Tänk så pytteliten hon var!

DSC02854

Och nu är hon alltså precis tre år fyllda mitt minsta älskade busfrö/lillhjärta <3

GRATTIS PÅ 3-ÅRSDAGEN

LILY-EILEEN

image

Vi har redan sjungit, fikat och öppnat paket här nu på morgonen och senare idag blir det 3-årskalas här hemma såklart! Men det blir i liten skala med närmaste familjen bara. Jag tycker att det kan räcka så när man bara fyller tre år. Det är nog med prestationskrav och kalashets ändå bland många föräldrar idag – så det lär vi nog hinna med att få vår beskärda del av vi också under de kommande åren.

Dagens stora utmaning blir att ge mig på att baka mitt livs första princesstårta!

För visst är det klart att en liten prinsessa ska en prinsesstårta ha?

<3

Wish me luck

😉

En riktigt fin dag önskar jag dig <3

Kram

/Susanne

Baksidan av valfrihet & lyckomaximering – Tinder – I love you – not!

Hej du vackra! <3

I mitt förra inlägg på ämnet kärlek och dejtande var jag ordentligt less på detta evinnerliga ”never-ending-sökande” efter kärleken! Dejtandet stod mig upp i halsen verkligen.

Och om sanningen ska fram – ja det gör det fortfarande!

image

Men kanske är det inte bara själva dejtandet som står mig upp i halsen utan på något vis hela vår samtids syn på relationer, dejtande och kärlek…

… den insikten har visserligen legat och bubblat i mig under ett bra tag vid detta laget men slog till med sin fulla kraft som en ren käftsmäll nu här på morgonen!

Sitter med dagens första kopp kaffe i handen och lyssnar på Alice Teodorescu  i Sveriges Radio – Vinter i P1 – där hon pratar om kärlek i en modern tid där vi knarkar bekräftelse och skyr kompromisser och förpliktelser.

Alice Teodorescu talar om att vi lever i en tid av lyckomaximering där jaget är på ständig jakt efter bekräftelse. En tid där vi förväxlat kärlek med beundran, en tid där jobbet, vännerna och bostadsrätten ska bidra till maximal tillfredställelse. Gång på gång. Annars kan man lika gärna dra. Byta upp sig, hitta något nytt.

Det är livsfarligt att stå still.

Om lyckan är målet och om den definieras som ett tillstånd av ständig eufori som enklast kan uppnås som något som är sådär perfekt som det oftast är bara är när det är i sin linda. Ja då är det helt logiskt att alltid vara på väg menar Alice Teodorescu.

Och allt detta har definitivt något med min sinnesstämning just nu att göra….

Jag återkommer till det strax!

Nätdejting

– en form av dejtande som ligger helt rätt i tiden eller?

Min bloggkollega Åza Brennander här på Allt för föräldrar har under den senaste tiden gett nätdejtandet en ärlig chans, delat med sig en hel del och verkligen bjudit på sig själv i bloggen kring detta. Även om hon har råkat gå på en och annan mina på vägen 😉

– go Åza!

Själv har jag valt att tiga som muren…

haha!

Men om sanningen ska fram så har jag också provat på nätdejtande i olika former under det senaste månaderna. I olika forum, på olika portaler och i dejtingappar. Eftersom det för min del inte var så särskilt lyckosamt i längden att dejta i TV, så får man väl prova något annat sätt helt enkelt…

😉

… vad är man väl inte beredd att göra för kärleken?

Och nej jag är inte desperat!

🙂

Men envis. Finns det något jag verkligen avskyr – så är det att ge upp!

Lyckligtvis har jag ingen biologisk klocka som tickar. Jo den tickar visserligen, men med tre underbara barn i bagaget känner jag mig i alla fall för min egen del heeelt lugn, glad och nöjd på den fronten

😉

om det någon gång skulle komma att bli något/några fler barn får tiden och mitt levnadsöde helt enkelt utvisa.

Inget stressdejtande helt enkelt.

Det får ta den tid det tar.

Så min personliga åsikt om dejtingappen Tinder och liknande?

Kul att testa på – ja absolut!

Never try never know…

Men hej vänta!  Om man stannar upp för ett ögonblick. Reflekterar, ser på saken objektivt, känner- och verkligen tänker efter. Så framstår genast den ena dejtingsajten och appen som mer bisarr än den andra.

Om vi till exempel tar den populära dejtingappen Tinder

– been there done that…

Tidseffektivt?

– Ja!

Lite småkul?

– Oh yes!

MEN:

Hur sjukt är det inte egentligen att sitta och fönstershoppa män och klicka hem dem precis på samma sätt som man shoppar hem ett par skor på nätet!?

Att enbart gå efter utseende och yta som förmedlas genom ett gäng photoshoppade profilbilder och en (i bästa fall) ett par meningar lång beskrivning av sig själv – som för den skull inte behöver ha någon som helst förankring i verkligheten.

Bara att swipa höger (ja) eller vänster (nej).

Valet är ditt bara ditt och beslutet måste fattas inom sekunder här och nu!

Utan att överhuvudtaget varken ha fått klämma, känna på- eller testköra produkten i det verkliga livet först!

Haha

😉

Så galet ytligt!

Rent av bisarrt och rätt så sorgligt faktiskt …

Livet tappar liksom hela sin skönhet och sitt djup när mycket av allt det runtomkring oss alltmer börjar att främst handla om yta. En utseende- och personlighetsmässig yta som i sig är något som för det mesta är förgängligt och i det långa loppet betyder noll och är totalt oviktigt för att få en relation två människor emellan att fungera och hålla i längden.

I sitt vinterprat i P1 pratar Alice Teodorescu om att när valet på dagens dejtingappar där i princip enbart baseras på en potentiell partners profilbild underskattas sådant som värderingar, prioriteringar och intressen.

Så sant.

Vidare menar hon att flera av de dejtingappar som blivit populära i all sin enkelhet fångar denna samtidens något perverterade syn på relationer.

Människor som förbrukningsvaror. 

Konsumtion av förälskelse, bekräftelse och attraktion.

Lite som att köpa med sig fem klänningar hem och be om en månads öppet köp;

– Prova, prova igen… nja kanske inte! Tänk om det nästa månad kommer in en ännu snyggare? I en annan färg, i en annan passform, i ett annat tyg? En som gör en ännu lyckligare, självsäkrare och mer levnadsglad? Bäst att lämna tillbaka innan det är för sent! Man kan ju faktiskt aldrig riktigt veta. 

Så är det.

Man kan aldrig riktigt säkert veta.

Men jag tror att vi håller på att fördärva det mest magiska som livet har att erbjuda genom vårt behov av att alltid veta allt. Av att uppnå någon slags kontroll. Men det viktigaste i livet kan inte kontrolleras. Därför blir alla försök illusoriska och vi är nu olyckligare ju mer vi försöker menar Alice Teodorescu.

Ja själv tänker jag att allt detta handlar om en sorts flyktig bekräftelseknarkande konsumtion som för stunden visserligen leder till bekräftelsekickar i överflöd – men den stora frågan är vad det är som egentligen blir bestående?

Vad finns kvar i längden?

”Människor som förbrukningsvaror. 

Konsumtion av förälskelse, bekräftelse och attraktion…”

Vad hände med att se det oändligt vackra med- och värdet i;

– Att dela glädje och sorg med dig (en och samma partner) genom hela livet?

och

Att leva lyckliga i alla sina dagar.

Okej, monogami kanske inte är det enda rätta relationstillståndet för alla människor på denna planeten.

Alla är vi ju olika.

Och att olika är bra – det vet ni ju redan att jag tycker.

Men ändå kan jag för min egen del inte helt släppa den där ändlöst romantiska, glorifierade illusionen kring tvåsamheten och låta bli att undra lite…

image

… kommer jag någonsin att avlägga ett till; ”tills-döden-skiljer-oss-åt-löfte” i detta livet?

Time will tell.

<3 <3 <3

Och avslutningsvis…

”Man kan mäta fattigdom på olika sätt. Ett är utifrån frånvaron av någon att älska och älskas av. I en tid när vi inte längre lagar det som är trasigt utan ersätter det med något nytt och fräscht är det lätt att tappa fokus. Men det är sällan som ens fantasier dyker upp på ens begravning för att lägga en blomsterkrans på det välpolerade kistlocket.”

/Alice Teodorescu

– politisk redaktör på Göteborgsposten, debattör och jurist

-en kvinna med många klokskaper måste jag säga!

Ta dig tid och lyssna på hennes otroligt tänkvärda Vinterprat i Sveriges Radio P1 om kärlek i vår samtid

HÄR

 jag har suttit som klistrad!

Många viktiga, kloka tankegångar som måste ges tid att till fullo tas in. Stanna upp. Låta tankarna och känslorna ta plats i en vardag som ständigt rullar på i 110.

Helande för själen.

Men nu är det – no mercy – dags att rusa vidare och hög tid att återgå till studierna.

Ha en riktigt fin dag vännen min!

Varm tack för att du läser <3

Med Kärlek

/Susanne

Dagens badrumschock!

Godkväll du fina!

Måste ju erkänna att jag blev totalt livrädd och fick mig världens största chock som gav mig rysningar idag när jag kom in i badrummet…

… vem skulle väl inte hoppa till och skrika rakt ut av denna synen liksom?

I alla fall för en sekund eller två

😉

– sedan får man ju fortsätta att spela med ett tag till förstås.

😀

image

Dagens busstreck ala Alicia <3 helt på eget initiativ!

Kreativt minsann

😉

Gärningsmannen avslöjad på högljutt fnitter från rummet intill och en massa bus i blick.

– Jag ville bara busa med dig och skrämma dig lite mamma!

Om hon lyckades.

Oh yes!

Åååh jag hade ju glömt bort de där plastinsekterna barnen tjatade till sig i en 10-kronors fyndbutik nere på västkusten i somras.

image

Livet med barn.

😀

Haha!

Hoppas du har en mysig kväll <3

här SKA de sista julkartongerna ner i källaren bums!

Imorgon börjar allvaret för oss igen. Förskoleklassen drar igång för Ayla och själv kämpar jag vidare med studierna.

Vi hörs snart igen!

Har en del på hjärtat som jag skulle vilja dela med mig av <3

Kram

/Susanne