God morgon du vackra! <3
Saker och ting går inte alltid som på räls här i livet. Det blev en betydligt kortare vända än planerat till Härnösand denna gång. Jag åkte ner i måndags morse och var hemma i Östersund igen redan på tisdag kväll…
Barnen går först oavsett vad.
Alltid.
Så är det bara.
En i mitt mammahjärta given naturlag.
Och säkert även i ditt om du också har barn.
Det har varit en minst sagt turbulent vecka.
Mitt hjärta gråter när jag vet att mina barn inte mår bra. Och för mig var det en ren omöjlighet att stanna kvar i skolbänken 25 mil från mina egna älskade ungar när jag vet att en av dem behöver mig alldeles extra just nu.
Dessutom läser vi just nu en kurs där vi är mitt i uppstartandet av att skriva B-uppsats och eftersom jag redan under min förra utbildning inom turismvetenskap/destinationsutveckling skrev både B och C-uppsats så känns det ”kaka-på-kaka” att sitta på samma typ av föreläsningar ännu en gång… visst alltid bra att friska upp minnet, men inte värt det denna gång helt enkelt!
Och tänk vad otroligt stark och träffsäker den kvinnliga intuitionen/modersinstinkten kan vara ändå.
Att avbryta inneveckan och ta tåget hem var tveklöst helt rätt beslut.
Idag är vi hemma och vabbar mitt största lillhjärta och jag <3
Min älskade Ayla – en frisk energifylld fläkt och tapper solstråle vid frukostbordet är hon allt trots dunderförkylning och 39 graders feber.
Jag har konstaterat det förut och gör det igen; vissa saker kan man bara inte styra över här i livet.
Små barn små bekymmer – stora barn stora…
Ja – kanske är det generellt sett så?
Nu ska vi krypa upp i soffan med en varm filt Ayla & jag kramas alldeles extra mycket och filosofera lite över livet tillsammans <3
Bara hon och jag.
Vad har du för dig idag?
Every little thing is gonna be alright…
Det känns i hjärtat.
<3 <3 <3
Med Kärlek
/Susanne
