Hej, jag heter Susanne Bostrand och är stolt och lycklig mamma till tre fantastiska döttrar! Har levt som ensamstående på heltid med dem sedan jag var 5 veckor gravid med min yngsta dotter! Om det nu skulle vara så att du tycker att jag verkar bekant, men inte riktigt kan placera mig så skulle det kunna bero på ett jag har varit med i ett sånt där "söka-efter-den-stora-kärleken-program" på TV. Var med i TV3:s Ensam Mamma Söker 2014 där jag blev en massa roliga erfarenheter och upplevelser rikare, men tyvärr inte lyckades träffa "Mr Right"! Är turism- & upplevelseproducent samt heltidsstuderande universitetsstudent. En livsglad, naturälskande norrlänning som ständigt har en massa bollar luften och älskar när det händer saker! Den bohusländska västkusten och Asien har en alldeles speciell plats i mitt hjärta och jag talar flytande indonesiska. Tror på mångfald, jämlikhet och en grönare värld där var och en tar sitt ansvar för det klot vi en dag ska lämna över till våra barn! Tycker det är viktigt att kunna stanna upp, se och njuta av det stora i det lilla – ”the small things in life are the big things!” Det känns fantastiskt kul att vara Toppbloggare här på Allt för föräldrar och Du som läser min blogg kommer att få följa med mig, flickorna & katten Marley i vår fartfyllda vardag, i med- och motgång med en massa galna upptåg och ständigt rullande gamla och nya projekt – varmt välkommen!

Till alla er lyckligt lottade föräldrar som lever i tvåsamhet!

Hej alla ni lyckligt lottade föräldrar som lever i tvåsamhet! <3

Vet ni hur det känns?

396052_10151408942060033_1307670043_n-2

Att ligga där på operationsbordet och vänta på det ögonblick då ens tredje barn ska komma till världen… utan en närvarande pappa…

…en man jag varit gift med under fyra års tid.

Nu borta ur mitt och barnens liv för alltid.

Inte död.

Men aldrig mer närvarande… aldrig mera någonsin.

Kan ni föreställa er känslan?

Att rulla in den där platsbaljan med en nyfödd liten bebis i matsalen på BB och slå sig ner vid ett frukostbord ensam, omgiven av lyckliga par som med tindrande ögon ser på varandra och sina nyfödda små?

Vet ni hur det känns?

Att komma hem nysnittad och knappt kunna resa sig ur sängen eller ta sig de få metrarna från toaletten in till köket.

Med ett nyfött spädbarn, en 2,5-åring och en 1,5-åring att ta hand om i huset…

… nästintill omöjligt att räcka till!

Innan visste jag inte vad hjälplöshet var

Ett innerligt tack från djupet av mitt hjärta till mina älskade föräldrar och min syster som hela tiden fanns där för mig, vid min sida och stöttade <3

Min tredje dotter Lily-Eileen kom till världen den 14 januari 2013

DSC02928

<3 <3 <3

DSC02854

Det känns idag / i skrivandets stund som ett rent under hur vi lyckades ta oss igenom alltihop, den där första spädbarnstiden…

… men på något vis så klarade vi det

– tillsammans!

<3 <3 <3

Vet ni hur det känns?

Att se sitt barn ta sina första steg… utan en närvarande pappa, en andra hälft att dela allt det där glädjefyllda med.

Kan ni föreställa er känslan?

Alla dessa otaliga ändlösa nätter, bland blöjbyten, kolikskrik, mardrömmar och torkande krypande på alla fyra på golvet under magsjukor utan någon att byta av med, om så ens för en minut eller två…

någonsin.

Timme efter timme.

Dag efter dag.

År efter år.

Innan visste jag inte vad tålamod, styrka och ”att bara bita ihop och kämpa vidare var ”

Har nu levat ensam på heltid med mina tre små i snart tre års tid…

Vet ni hur det känns?

Att varje gång jag sätter mig i bilen utan barnen för långkörning till Härnösand vara livrädd för att trampa ner gaspedalen eftersom tanken på om jag inte skulle komma hem igen till mina små är så skrämmande stor – då finns ingen naturlig andra förälder där för dem.

Ett ansvar som stundtals känns blytungt på mina axlar.

Samtidigt är detta den – utan tvekan – absolut största lyckan och drivkraften jag har här i livet!!

Mina tre älskade döttrar

858935_10151483899670033_1475244732_o

Ayla, Alicia & Lily-Eileen

<3 <3 <3

Kan ni ändå förstå?

Att det har varit värt det tiotusen gånger om!

Att bli mamma är det absolut största jag har fått vara med om här i livet <3

Det finns ingen större lycka

<3 <3 <3

– jag tror att ni alla förstår!

<3 <3 <3

Detta inlägg är absolut inte menat att trampa någon på tårna.

Vill bara dela med mig av min historia.

Av den absolut största prövning jag hittills har genomgått här i livet.

Jag är varken ute efter uppmärksamhet eller en massa medlidande…

Däremot önskar jag att ni som har lyckan att leva i tvåsamhet som föräldrar idag ska reflektera en extra gång över det fantastiska värdet och storheten i just detta eftersom jag själv av egen erfarenhet vet att det ofta är lätt att;

inte sakna ”kon” förrän båset är tomt!

Allt jag önskar är att ni stannar upp här och nu i detta ögonblick och tänker till en gång extra på vad det är ni faktiskt har <3

Tvåsamheten i föräldraskapet…

…det är inte alla förunnat!

Så snälla lova mig – ni som har det – att ni tar hand om varandra lite extra just ikväll <3

All Min Kärlek

/Susanne

24 reaktioner på ”Till alla er lyckligt lottade föräldrar som lever i tvåsamhet!

  1. Jag förstår och jag vet precis hur det känns. Jag är också ensam med 3 varav min äldsta har en grav cp skada. Så jag förstår. Du är inte ensam ❤

    1. Hej Malin! Det känns skönt att veta att jag inte är ensam – varmt tack för dina rader <3 kämpa på – man klarar ju av att ta sig igenom så enormt mycket mer än man någonsin kan tro för sina älskade barns skull! Kramar

  2. Du är så stark. Du är min förebild.
    Kan du inte berätta varför ni flytta ifrån varandra? Träffar han aldrig barnen? Var det ett svårt beslut? Man vill bara att du ska skriva mer och mer . Älskar din blogg! <3

    1. Tack söta du Anna för dina fina ord <3 vad roligt att höra att du tycker om bloggen! 🙂 Detta var ett starkt personligt inlägg som jag faktiskt har dragit mig lite för att publicera. Vad gäller detaljer kring separationen från barnens pappa, så bestämde jag mig redan under min medverkan i EMS för att hålla dem för mig själv. Främst för barnens skull. Men nu har jag ju gläntat lite på "Pandoras Ask", så vem vet, kanske känner jag för att berätta mer runt vissa valda delar framöver… Kram /Susanne

  3. Förstår det mesta av det du beskriver.
    Min fd man och mina barns pappa valde att lämna mig för en annan kvinna 3 dagar innan min älskade son föddes. Tuffa år, hemskt ibland, idag är dom 8 och 11 år, har en pappa varannan vecka, och jag har en ny trygg man som aldrig skulle göra mig illa…. Lyckan kan komma åter!
    Älskar mina ungar så mycket men har minnens och ärren kvar för livet av hur det blev…
    All styrka till dig!/ J

  4. fint skrivet men förstår verkligen hur jobbigt det måste varit . Tur att du har din syster och förståelsen . Sen vet jag att man inte alltid vill höra att man är stark för vad ska man vara om man har tre små barn som behöver en hela tiden . Ibland måste man vara sårbar med . En stor kram till dig ❤️❤️❤️

    1. Tack för dina fina, kloka rader Therese <3 ja precis som du skriver så är det såklart omöjligt att känna sig stark jämt, ibland behöver man få känna sig bekräftad i sin sårbarhet med <3 Att bara lägga locket på som jag gjort under långa perioder för att rent krasst sagt bara överleva och ta mig igenom allt för stunden under tuffa perioder, är att bara skjuta på det ögonblick när man måste landa i allt det som skett. Jag tror att jag börjar landa lite långsamt nu. En stor varm kram tillbaka till dig & hela din fina familj <3 <3 <3

    1. Tack för din kärlek och omtanke Natalie! Den värmer i hjärtat ska du veta <3 Kram tillbaka till dig!

  5. Du skriver så fint Men du har haft det jättetufft.Tur att du har så underbara föräldrar o syster som har ställt upp. Hoppas du hittar någon att dela livet med.Önskar dig all lycka i livet för du har så fina barn

  6. Tack for att du delar med dig. Jag och min man vantar barn nummer tva och jag kan inte tanka kanslan att bli lamnad innan bebisen ar fodd. Det kan vara jobbigt nog med ett barn nar man ar ensam sjalv om dagarna. Jag uppskattar nar han kommer hem fran jobbet. Hur kommer det sig att din man lamnade och kommer inte tillbaka? Inte ens att traffa sina barn?
    Kram

  7. Så fint att du delar med dig Av detta! Jah beundrar dig att du fixat detta själv! <3
    Som sagt, att bli mamma är det bästa som finns!
    Heja heja dig!
    Kram

  8. Det låter så tufft din situation och vet inte om jag klarar det själv. Väntar själv barn nummer fyra just nu och är så tacksam för det jag har även om det är klart går upp och ner och är tufft här med
    Ditt inlägg gav mig tårar i ögonen du är stark som klarar allt själv.❤

  9. Vet precis hur du menar! Med min första som idag är 13 så va det precis så. Jag va själv på BB o själv sen o själv nu. Med den minste så fanns en pappa som bestämde sig för att göra saker som är olämpligt för barn så nu har den lille 2,5 år inte heller någon pappa. Men man är starkare än vad man tror!
    Kämpa på! Kram!

  10. Jag vet..Jag förstår precis. Jag är ensamstående förtidspensionerad mamma till världens finaste tvillingar på 6 år. De är mitt liv och mitt allt. Men det är tufft. Både känslomässigt och ekonomiskt. Kram!

  11. Jag förstår att det måste vara tufft och all styrka till dig och bra jobbat, tänk vad man klarar pga kärlek.
    Men jag vill tillägga att bara för att man är två föräldrar i en familj betyder det inte att det är felfritt. Vi var gifta hade tre barn och pappan började bli mer och mer frånvarande och förklara för barnen att pappa inte bryr sig är inte lätt, det känns som att dunka huvudet i väggen när jag försökte prata med honom, tillslut gick vi skilda vägar och har två av barnen varannan vecka, jag tycker att båda föräldrarna är lika viktiga, men han har ofta ursäkter och annat att göra när han har barnen, han finns inte där för dom som en förälder bör. Känns tufft att ha en pappa till barnen som är närvarande med är så egoistisk så han är frånvarande…

  12. All styrka till dig fina du. Vet hur det känns, är ensamstående mamma med 3 barn men pappan har dem varannan vecka. Men det är svårt att känna att jag inte har stöd från pappan på så sätt som är för dem som lever tillsammans eller som gått igenom en enklare skiljsmässa separation. Vår relation fungerade inte och jag var den som valde att separera men det har varit så svårt och barnens pappa har inte stöttat mig i min mammaroll alls…

  13. Har en liknande erfarenhet; barn med man från Indonesien, återvände ensam med barnet i magen i sjunde månaden. Har ingen hjälp what so ever. Du är välsignad med en härlig familj omkring dig!

  14. Tack för påminnelsen. Jag tänkte dock senast i morse på just detta. Efter en jobbig natt med en förkyld 1 åring och dålig sömn tänkte jag på morgonen att tänk om jag skulle vara själv med allt, vilken tur jag har som får dela allt med min fina sambo.

  15. Hej!
    Det här är nog inte någon tröst för dig, men jag tänkte ändå passa på att berätta en sak för dig som kanske får dig att se något ljust i all smärta.

    I juni fick jag veta att jag var gravid. Det var en stor överraskning och inget varken jag eller min icke-svenske sambo hade tänkt oss. Han gjorde ganska tidigt klart för mig att han inte vill ha barnet, men däremot stanna i vår relation. Han önskade sig en abort. När jag förklarade att det inte kändes rätt för mig, eftersom jag älskade såväl honom som barnet sade han att han skulle lämna mig om jag behöll det. Under den tiden påpekade alla för mig att jag borde lämna honom, göra en abort och gå vidare. De ville alltså att jag skulle ge honom vad han ville ha även fast det inte kändes rätt för mig. Ungefär samtidigt, en tid som var fylld med tårar och självsvält, kom jag på att du fanns. Jag hade läst din blogg sporadiskt, men fick då plötsligt en väldig tröst i din historia. Hade inte jag vetat att du fanns, och känt till vad du gått igenom med dina tre barn så hade jag troligen aldrig valt att behålla mitt barn. Jag fick styrka i att påminnas om att du gick igenom hela din sista graviditet helt själv och aktivt valde att fortsätta trots såväl känslomässiga hinder som ekonomiska. Hjärtat fick styra, snarare än logik. Så tack för att du gav mig stödet jag behövde för att våga lyssna på mitt hjärta och behålla min lilla tjej. När jag får träffa henne i vinter kommer jag vara dig ännu mer tacksam, även fast det varit smärtsamt att genomgå och jag inte lärt mig vad ensamhet är förrän jag tvingades genomgå detta. Att lämna ut sig själv kan således vara läskigt (jag fattar verkligen det), men när man vågar göra det kan man beröra människor på ett sätt som verkligen gör skillnad i deras liv.

    Jag hoppas du inte känner dig sårad över att jag fann tröst i att ”det finns andra som har det lika jävligt eller värre och klarar det”, utan inser vilken inverkan det skrivna ordet och en tv-medverkan i något så avslappnat som ensam mamma söker kan ha på en annan människas liv. En vacker dag hoppas även jag på att få veta mer om dig och jag är övertygad om att du har möjlighet att spela en lika viktig roll i någon annans liv som du gjorde i mitt. Tack igen, Susanne!

    1. Hej fina, fina du <3 jag blir så innerligt rörd när jag läser det du skriver ska du veta! Det var helt omöjligt för mig att hålla tårarna tillbaka när du med din historia fick hela min värld att stanna upp sent igår kväll när din kommentar poppade upp i ett mail i min inbox <3 är så otroligt lycklig över att höra att du valde att följa ditt hjärta och önskar dig all lycka i livet med din lilla dotter! Många varma kramar /Susanne

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.