Hej, jag heter Susanne Bostrand och är stolt och lycklig mamma till tre fantastiska döttrar! Har levt som ensamstående på heltid med dem sedan jag var 5 veckor gravid med min yngsta dotter! Om det nu skulle vara så att du tycker att jag verkar bekant, men inte riktigt kan placera mig så skulle det kunna bero på ett jag har varit med i ett sånt där "söka-efter-den-stora-kärleken-program" på TV. Var med i TV3:s Ensam Mamma Söker 2014 där jag blev en massa roliga erfarenheter och upplevelser rikare, men tyvärr inte lyckades träffa "Mr Right"! Är turism- & upplevelseproducent samt heltidsstuderande universitetsstudent. En livsglad, naturälskande norrlänning som ständigt har en massa bollar luften och älskar när det händer saker! Den bohusländska västkusten och Asien har en alldeles speciell plats i mitt hjärta och jag talar flytande indonesiska. Tror på mångfald, jämlikhet och en grönare värld där var och en tar sitt ansvar för det klot vi en dag ska lämna över till våra barn! Tycker det är viktigt att kunna stanna upp, se och njuta av det stora i det lilla – ”the small things in life are the big things!” Det känns fantastiskt kul att vara Toppbloggare här på Allt för föräldrar och Du som läser min blogg kommer att få följa med mig, flickorna & katten Marley i vår fartfyllda vardag, i med- och motgång med en massa galna upptåg och ständigt rullande gamla och nya projekt – varmt välkommen!

Ett hjärta för Barncancerfonden – var med och ge hopp du med!

Hej fina du! <3

När jag nu i dagarna fick förfrågan om jag skulle kunna tänka mig att låna ut min blogg till Barncancerfondens hopp-shop så var det en ren självklarhet för mig!

Du hittar den längst ner i detta inlägg och där har du möjlighet att genom att köpa ett vackert silverhjärtearmband bidra till kampen mot barncancer.

Ingen kan göra allt men alla kan göra något!

<3 <3 <3

fb_cover-00d4f18189f9fca870ca90211b839859

<3 <3 <3

När Lily-Eileen var bara lite drygt ett år gammal blev hon plötsligt så allvarligt sjuk att hon var tvungen att läggas in tillsammans med mig i isoleringsrum på Barnavdelningen vid Östersunds sjukhus i fyra dygn.

Ingen läkare visste vad som var fel.

När vi kom in akut till sjukhuset hade hon skyhög feber, var stel i nacken och hennes CRP (”snabbsänka”) var 220 (normalvärdet för barn under två år ska ligga på 0-6).

Vi fördes direkt till ett akutrum där hon fick ta akut ryggmärgsprov eftersom läkarna genast misstänkte hjärnhinneinflammation (något av det absolut vidrigaste mitt mammahjärta har varit med om), göra lungröntgen och ta en rad blodprover på det.

Mina tårar trillade okontrollerat och blötte ner Lily-Eileens babymjuka hår samtidigt som jag försökte lugna och trösta henne medan jag även tvingades vara med och hålla fast henne hårt där hon låg på båren med ryggen krökt som en katt för att läkarna skulle kunna sticka in den där vidriga nålen i den lilla späda barnkroppen och tappa ut ryggmärgsvätska på mitt älskade lilla barn.

Inte blev panikkänslan mindre av att jag själv hade känslan från ett nålstick rakt in i ryggraden färsk i minnet efter min epiduralbedövning i samband med kejsarsnittet under Lily-Eileens förlossning…

Hur förklarar man för en 1-åring i den situationen att alla här bara vill ditt bästa?

🙁

Sedan blev vi inlagda isoleringsrum.

I fyra dygn.

De där fyra dygnen var några av de absolut värsta jag upplevt i hela mitt liv.

🙁

Läkarna avrådde mig från att googla. Jag gjorde det ändå. Det enda som kom upp i träfflistan när jag googlade ”Hög CRP barn + CRP 220” var;

Leukemi

Barncancer.

Där och då försvann marken under mina fötter.

I fyra dygn arbetade sex läkare förgäves med att försöka hitta vad som var felet på min dotter. Otaliga blodprover och värden togs och de bakterieodlingar man skickat vidare till labbet visade inget de heller…

Ingen visste vad felet var…

Läkarna kunde varken bekräfta eller avfärda mina värsta farhågor.

Inte förrän provsvaren på bland annat leukemi kommit tillbaka från labbet.

Den där ovissheten.

En mardrömslik känsla.

Känslan av att stå på randen till en avgrundsdjup mardröm…

Och alla de fruktansvärda tankar som for genom mitt huvud under de där dagarna…

… det är tankar som man inte önskar att någon endaste förälder någonsin ska tvingas till att behöva uppleva!

Inte ens min värsta fiende.

Nu visade sig Lily-Eileen mirakulöst nog vara fullt frisk!

Alla barn och föräldrar har inte en sådan tur…

🙁

Följande fakta svart på vitt talar sitt tydliga språk:

– Barncancer är den vanligaste dödsorsaken hos barn mellan 1 och 14 år. Varje år drabbas cirka 300 familjer av det ofattbara; ett barn får en cancerdiagnos.

BARNCANCERFONDEN

– Är den enskilt största finansiären av barncancerforskning i Sverige, men får inga bidrag från stat, landsting eller kommun och är därför helt och hållet beroende av gåvor från generösa givare, såväl privatpersoner som företag.

– Barncancerfonden arbetar uthålligt för att alla barn som drabbas av cancer ska bli friska. För att det ska bli verklighet måste forskningen fortsätta att drivas framåt ytterligare!

Och idag finns det hopp. Idag överlever 80 procent av de cancerdiagnostiserade barnen. Så sent som på 1970-talet var förhållandena närmast det omvända. Det är tack vare stöd och gåvor från privatpersoner och företag som vi har kunnat ha denna positiva utveckling i rätt riktning.

Barncancerfondens vision är att utrota barncancer!

<3 <3 <3

GIVE HOPE

– var med Du också och ge hopp i kampen mot barncancer!

Varmt välkommen att shoppa loss för livet <3 i hopp-shopen här nedan

<3 <3 <3

En riktigt fin kväll önskar jag dig!

Med Kärlek <3

/Susanne

3 reaktioner på ”Ett hjärta för Barncancerfonden – var med och ge hopp du med!

  1. Bara tanken på cancer eller ngt annat hemskt med min son gör att det värker i hela kroppen på mig. Hoppas de utrotar cancern totalt snart! Tack för en härlig blogg!

  2. Jag köpte ett rosa och ett svart! Hoppas att insamlingen går riktigt bra så att det kan forskas kring barncancer. Det finns inget värre än barn som drabbas av sjukdom 🙁

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.