Godkväll fina du! <3
Hoppas att du hade en riktigt fin hjärtedag igår – det hade jag! <3 Det var evigheter sedan jag har kunnat uppskattat den romantiska sidan av den dagen överhuvudtaget eftersom den på sätt och vis varit ett ”hån” mot min tidigare livssituation där jag levde i ett fruktansvärt tärande & destruktivt förhållande som bröt ner mig totalt… men det är en helt annan historia… det får vi ta en annan gång!
Gårdagen var underbar <3
Och du som också passade på att visa din kärlek och uppskattning för vänner, nära och kära – glöm inte bort att göra det på årets återstående 364 dagar med!
Blev lovebombad av mina älskade små döttrar med omsorgsfullt gjorda små hjärtehälsningar som självklart går rakt in i mammahjärtat! <3 <3 <3
Mattias överraskade mig med blombud och den här alldeles, alldeles underbara buketten – den killen alltså – han kan han! 
Måste fortfarande nypa mig i armen då och då för att verkligen förstå att det är sant att just jag har kunnat träffa en så underbart fin och omtänksam kille! Att sagan faktiskt är sann – att den är verklighet. Vilken lycka! <3
Idag har jag däremot gått runt med en STOR klump i magen. Härnösandsångest! Inte för att det är något fel på Härnösand i sig. Men det är åter dags för innevecka med seminarier och föreläsningar på universitetet. Och innevecka innebär att jag måste lämna bort det allra käraste jag har för några dagar. Mina älskade barn!
Nu har jag precis vinkat av flickorna hemma hos mormor och morfar – mina kära föräldrar. Och även fast barnen är varna vid detta och jag vet att de inte kan ha det bättre någon annanstans än just hos mina föräldrar – så värker mammahjärtat sönder i avskedets stund. Varje gång!
Min mamma har berättat för mig att min mormor alltid sa att att åka ifrån sina barn – det känns på något vis som att ”lämna tarmarna hemma”!
Ja vilken liknelse – om jag inte förstod vad hon pratade om när jag själv var barn så förstår jag henne verkligen nu! Den där känslan i magtrakten som inte riktigt vill släppa, hur mycket man än försöker att distrahera sig med annat – som att blogga till exempel 😉 gaaaah – lika bra att ge upp och bara inse att det inte heller kommer att fungera!
Men jag vägrar att deppa ihop totalt – är bara att stålsätta sig känslomässigt som vanligt och hoppas på att även den här veckan kommer att rusa förbi! Och som tur är så har jag ju hundratals bilder med mig i både datorn och telefonen att titta på när längtan blir alldeles för stor… som denna till exempel!
Mina alldeles egna små Love Forever Girls <3 <3 <3
För mig räcker det med bara en blick på er för att mammahjärtat ska svämma över av kärlek! <3 <3 <3
Och är så tacksam att jag har två älskade vänner vid min sida under studieveckorna – Ebba och Lina – vad hade jag väl gjort utan er! <3 <3
Nu tar vi och laddar om för en helt ny vecka! Måtte den rulla fort förbi!!
And always remember…
Ha en fin vecka fina du!
Tack för att du läser <3
Kramar
/Susanne