Hej, jag heter Susanne Bostrand och är stolt och lycklig mamma till tre fantastiska döttrar! Har levt som ensamstående på heltid med dem sedan jag var 5 veckor gravid med min yngsta dotter! Om det nu skulle vara så att du tycker att jag verkar bekant, men inte riktigt kan placera mig så skulle det kunna bero på ett jag har varit med i ett sånt där "söka-efter-den-stora-kärleken-program" på TV. Var med i TV3:s Ensam Mamma Söker 2014 där jag blev en massa roliga erfarenheter och upplevelser rikare, men tyvärr inte lyckades träffa "Mr Right"! Är turism- & upplevelseproducent samt heltidsstuderande universitetsstudent. En livsglad, naturälskande norrlänning som ständigt har en massa bollar luften och älskar när det händer saker! Den bohusländska västkusten och Asien har en alldeles speciell plats i mitt hjärta och jag talar flytande indonesiska. Tror på mångfald, jämlikhet och en grönare värld där var och en tar sitt ansvar för det klot vi en dag ska lämna över till våra barn! Tycker det är viktigt att kunna stanna upp, se och njuta av det stora i det lilla – ”the small things in life are the big things!” Det känns fantastiskt kul att vara Toppbloggare här på Allt för föräldrar och Du som läser min blogg kommer att få följa med mig, flickorna & katten Marley i vår fartfyllda vardag, i med- och motgång med en massa galna upptåg och ständigt rullande gamla och nya projekt – varmt välkommen!

Inflyttningsdags och kollektivliv i Östersund – finns det hjärterum, så finns det stjärterum!

”- Hej och välkomna hem till oss! Vad roligt att ha er här!

Ja det är bara att känna sig som hemma!

Jag är så glad att ni är här!”

I det femte avsnittet, som sändes förra måndagen står jag och hälsar killarna varmt välkomna hem till mig och flickorna i Östersund. Ett gäng killar som sitter uppradade stela som pinnar i soffan med skeptiska miner, pokerfejs och till synes tusen tankar snurrandes runt i huvudet. Och så Lily-Eileens non-stop skrikande som en slöja över alltihop.

Skärmavbild 2014-11-05 kl. 10.59.22

Skärmavbild 2014-11-05 kl. 10.59.25

Ja killarnas, aningen tillklippta, men ändå stundtals äkta reaktioner har väl knappast kunnat undgå någon som tittat på programmet? Haha! Ja vad säger man?

 

10392432_10152742066145033_2206576940950124694_n

-Välkommen till vår vardag! 😉

 

Men hur var det då att få så pass många killar hem till oss samtidigt?

Jättekul såklart! Fartfyllt och omtumlande både rent praktiskt och känslomässigt!

IMG_6228

Alla killarna på plats hemma i vårt kök! Bonuskille är världens bästa kordinator-assistent Johan som också var med oss under inspelningsveckan i Östersund! 🙂

En tanke som ändå har slagit mig är hur pass mycket av vår egen personliga inställning, våra känslor och reaktioner som påverkas av våra tidigare erfarenheter och den sociala kontext och det kulturella sammanhang vi själva är uppvuxna och lever i.

För mig kom kollektivlivet hemma hos oss inte direkt som någon chock eftersom jag har jobbat flera sommarsäsonger som servitris och bartender i det lilla fiske- och seglarsamhället Grebbestad på den Bohusländska västkusten och då bott tillsammans med min lillasyster och ett 20-tal andra personer i ett kollektiv.

Tjugo pers. En gammal fiskarvilla med fem rum och kök. Med EN toalett! Och EN dusch i källaren… Dessutom skulle alla de liveband som kom och spelade på restaurangbryggan under helgerna klämma in sig hos oss. Men mitt under högsäsongen var vi visserligen uppdelade i två arbetslag och dessutom så var vi alla ofta ute och festade efter jobbet, så det var i stort sett nästan aldrig vi alla 20 var hemma samtidigt – det var väl det som var räddningen kanske! Men konstant så befann sig nog ändå ett tiotal personer i huset. Och det funkade! Hur bra som helst faktiskt. Det gäller bara att samarbeta och ha den rätta inställningen.

Finns det hjärterum, så finns det stjärterum!

 

1929816_30824660032_2089_n

En bild på mig & syrran från vår tid som säsongare i Grebbestad på den bohuslänska västkusten!

Dessutom har jag för att finansiera mitt resande till Asien under ett par höstar arbetat inom den norska fiskeindustrin i Ålesund och även där var det kollektivt liv som gällde, om än i mindre extrem skala. Vi var väl 6-8 personer som bodde ihop då kanske. Jag är väldigt social och sällskapssjuk som person och trivs bra med att ha många människor runt mig! Kollektivlivet har passat mig som hand i handske, även om jag numera då och då precis som många andra verkligen uppskattar lite egentid för att bara koppla av och samla mina tankar.

Och om man nu drar det här med social kontext och kulturellt sammanhang ännu längre så;

om vi hade varit bosatta i Indonesien – hade det faktiskt varit helt normalt och ingen hade höjt det minsta på ögonbrynen över att en barnfamilj skulle få besök under några dagar av  fem-sex vänner eller släktingar. Med indonesiernas gästfria välkomnande inställning så är självklart alla vänner och släktingar mer än välkomna på besök, när som helst – alltid! Inga krusiduller och konstigheter där inte , dörren står alltid öppen!

Men ok jag vet. Nu bor vi i Sverige. Och här råder och påverkas vi alla av våra ”svenska” normer – så att visst ja jag erkänner – en del av mig kände väl lite oro för hur vi skulle kunna få allt att fungera under veckan hemma hos oss, framförallt var det mycket tankar för mig kring hur killarna skulle kunna anpassa sig efter mina och barnens rutiner. Hur de skulle fixa läggdags vid 22 och våra totala fem, sex uppvak per natt för tröstande av barn som drömt mardrömmar, måste göra toalettbesök, har tappat nappen, vill sova bredvid mamma och så vidare… bara för att sedan starta dagen runt 05.30, i bästa fall 06 – no mercy!

Och ser man på Stefans reaktion på att kastas in i kollektivlivet i det sjätte avsnittet;

”- Det här livet skiljer sig väldigt mycket mot mitt vanliga liv. Jag bor själv i en liten etta i centrum i Varberg och… ja jag är helt själv. Och nu helt plötsligt så är vi 10 pers som bor tillsammans – i en trea!”

…eller min älskade lilla Aylas spontana tanke när hon kommer in i vardagsrummet till killarna på morgonen;

”- Men mamma, jag tycker att de är för många – det är för många här inne nästan!”

så förstår man verkligen att det är klart att leva kollektivliv med tre barn under 5 år och sex killar inte är något som precis hör till det normalaste och mest vardagliga man kan hitta på som ensamstående mamma! 😉

Men för mig finns det nog inget värre än människor med en ”nej-det-här-går-inte-det-kommer-aldrig-att-funka- inställning” eftersom jag själv nästan alltid levat efter ”ingenting-är-omöjligt-allting-går”!

Så det var väl klart att vi skulle fixa det!

Och det gjorde vi.

Och okej då, det är väl klart att det finns vissa gränser för vad som är möjligt. I alla fall här och nu, just för stunden, där vi lever inom vissa ramar. Men sett i ett längre perspektiv, i perspektivet av ett helt liv – så är min åsikt och inställning fortfarande; att nej – ingenting är omöjligt.

Allt det du drömmer om – det kan du också få!

 

IMG_6225

Ett vardagsrum fyllt av snygga grabbar!

En jätterolig och helt oförglömlig vecka i Östersund fick vi tillsammans jag, barnen och killarna. Vi besökte badhuset, hade grillfest hemma hos mina föräldrar, var på utflykt till Rödön, grillade hamburgare över öppen eld och värmde oss med lite allsång i den jämtländska snålblåsten.

IMG_1134

Hela gänget samlat runt eldstaden på vackra Rödön. Kan ju inte låta bli att avslöja att Andreas här stod för dagens bästa underhållning och nakenchock när han på eget initiativ helt plötsligt kastade av sig kläderna och doppade sig i Storsjöns försommarkalla minst sagt uppfriskande vatten!

Något som av olika anledningar klipptes bort i sin helhet i tv-rutan, fast skymtade lite i inledningen till det första avsnittet.

-You go Andreas!

Därtill var vi på flera spännande utflykter och miniäventyr runt om Östersund som jag ännu inte kan avslöja eftersom de kommer att synas i rutan framöver!

 

IMG_6245

Time for some fun offcam – the Swedish kubbspel!

IMG_6233

– Vi roade oss kungligt ute på ”Gulgårn” & njöt av sommarvärmen & kvällssolen!

 

Hoppas att du har en riktigt bra vecka. För mig rullar vardagen på med heltidsstudier,VAB och ett och en massa mer

spännande grejer som ni nog kommer att få se mer av framöver!

 

Ha en riktigt fin onsdagskväll!

Nu ska jag strax mysa ner mig i soffan med barnen till Bolibompa <3

With Love

/Susanne <3

 

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.