Något som Per Holknekt tog upp på sin föreläsning var betydelsen av att våga be om hjälp – när livet krisar eller vardagen kör ihop sig….våga.be.om.hjälp !
Oftast finns det mängder av folk som jättegärna vill hjälpa till och som mår bra av att få hjälpa till och känna sig behövda – men det är sällan ngn kommer och erbjuder hjälp utan man måste be om den. Sen om det handlar om att be mormor, grannen, läraren, socialarbetaren eller psykologen om hjälp spelar ingen roll- våga be om den så är ju iaf chansen större att du får hjälp!
Jag själv har jobbat mkt med det under åren – förra skulle jag klara allt själv men nu ber jag ofta om hjälp- oftast handlar det ju om enklare saker som att be Mormor eller Farmor att hämta barnen, att be min mamma stryka vårt enorma berg av tvätt när hon ändå är här och passar kidsen eller be pappa åka hit och gå ut med hunden när jag inte är hemma eller be N köpa med sig ngn mat hem när jag är för trött för att laga mat! Eller det faktum att vi alltid springer över till våra grannar när ngn av barnen slår sig- de jobbar inom vården och själv är jag typ livrädd för blod…..sen kanske inte de blir helt till sig av att få hjälpa oss när vi stormar in där vid 20.30 en fredagkväll med en unge som spräckt ögonbrynet (jo, det har hänt!) men samtidigt så ber man om hjälp så får man den oftast och vi slipper flera timmar på akuten….
Det jag ville komma till var iaf – våga be om hjälp, både för din skulle och för att vanligen så mår de allra flesta bra av att få hjälpa!
BlondinBella skrev ett himla bra inlägg om det för ett tag sen!
