Ibland tänker jag på hur många barn har det med sina föräldrar. Hur många barn där ute har inte en vidrig förälder som ignorerar de, misshandlar de fysiskt och psykiskt. Jag började lyssna på en bok som hade med uppfostran men alltså jag mådde så illa att jag inte kunde lyssna mer på boken. Den upprepade en massa om exempel som hade med familjer att göra. Familjer som behandlade sina barn så rått på det sätt att de ignorerade de, skrek åt de, skällde ut de på hemska och förnedrade sätt att jag knappt kan skriva orden utan att det vrider sig i magen igen.
Vad jag önskar, högt och innerligt att jag kunde göra något för alla barnen. Jag skulle verkligen vilja göra något för föräldrarna, att lära de, visa de, ge de verktygen för att vara en bra förälder som orkar med barnen och allt runt omkring. Jag vill inte ta ifrån barnen från föräldrarna, jag vill inte splittra familjer, barn mår bäst hos sina familjer men tänk om man kunde göra något åt alla föräldrarna.
Jaja, nu känner jag mig som en liten flicka som ”önskar fred på jorden” men faktiskt så är det bara en liten flickedröm. Något som är alldeles för stort för att råda bot på. Men tänk om..
Kommentera