Ibland känner jag att min ilska och utmattning tar över. Att ha en person i sitt liv som är så krävande på energi att man tillslut inte vill ringa, prata eller ens umgås. Det är så hemskt men ändå min verklighet. Jag orkar ibland inte mer, vill bara skrika ut att vi inte ska ses mer, höras mer, umgås mer. Men vill samtidigt inte sårs personen.
Allt är bra så utmattande och lämnar mig kvar med ilska och frustration och många gånger sårad.
Idag var det så skönt att träna hårt. Att svettas ut allt och bli av med det man känner. Endorfinerna tar över och övervinner allt, får dig att må bra, känna dig allsmäktig nästan. Nu mår jag lite bättre .. men vet att det bara är temporärt.
Kommentera