This post contains adlinks from Adviral
God morgon mitt i veckan.
Det går fort när man har roligt sägs det, vi har det mest mycket på kontoret men även roligt.
Apropå roligt så hörde en gammal vän av sig igår och var helt urless på sin vardag. Jag kunde höra på henne hur trött hon var på att vara hemma med barn och allt som kommer därmed. Jag kommer själv ihåg hur det var att vara hemma mammaledig i så många år som jag var. Att ta hand om allt, hämta, lämna, laga lunch, middag, barnmat, tvätta, fixa hemmet, inget liv. Orkade tillslut inte gå ut, inte träna, inget så medan maken blev snygg och vältränad för han hade orken, så satt jag hemma och blev fetare. Och inte för att jag inte hade tid, utan för att jag inte orkade. För tid hade jag, min man frågade mig flera gånger om jag ville gå ut och träna eller göra något för att komma ut så han kunde vara hemma. Men efter flera år i samma bubbla försvinner man på något sätt.
Nu är min vän J där. Så jag förstod och hörde på hennes röst hur desperat hon kände sig. Tyvärr har jag en massa deadlines med jobb denna vecka så jag kunde inte finnas till just nu men till nästa vecka drar vi ut på en aw, middag eller fika. Vad som helst som gör att hon kan få komma ut och även jag såklart.
Jag ryser när jag skriver om hur min tid var, om hur jag lät mig konsumeras av hemma-miljön. Aldrig mer, nu inser jag hur viktig jag är, hur värd jag är att må bra, att röra på mig, att träna för att må bra, att äta rätt, att gå ut och ta en promenad för att rensa tankar, att träffa andra människor då och då.
Så när det blir såna dagar som igår, att jag missade träning pga en sen kväll på kontoret så mår jag lite dåligt. Men idag blir det nya tag. Längtar redan till ikväll.
1. Crop Top / 2. Tights / 3. Water Bottle / 4. Trainers
Ibland vet jag inte vad jag ska ta mig till. Ibland vill jag bara skrika högt, ta på mig skorna och dundra ut från huset, smälla igen dörren som en tonåring. Jag vet inte vad jag ska göra av alla mina känslor. Jag läser böcker om psykologi, jag läser böcker om barnuppfostran och Gudarna ska veta vad jag försöker att få det hela bättre, att jobba på mitt och deras beteenden. Jag försöker prata med respekt, med lugn och sansat lösa alla de små problemen som dyker upp bland syskonen. Men jisses ibland alltså…
Blanda syskonbråk med en del pms så har ni en rabiat mamma. Jag blir så arg på deras beteenden ibland, det finns ett visst beteende också, som jag helst inte vill gå in på för mycket men det handlar om att vara taskig mot sitt syskon för att man är avundsjuk. Jag klarar inte av det när jag ser det andra barnet ledsen, det gör ont i mig. Jag exploderar och blir väldigt arg. Vill inte bli det men det fina humöret försvinner helt.
Att det ska vara så svårt att försöka vara snäll, förstående, lugn mamma.
Att det ska vara så svårt att vara mamma överhuvudtaget.
Att det ska vara så svårt att ha två barn (eller fler).
Att det ska vara så svårt att behålla lugnet och inte påverkas av pms.
Jag har insett ett eller två saker som jag behöver föra in i min vardag.
Mål och jag skriver mål för jag tycker att regler är sånt som vi många gånger bryter för att vi inte orkar följa de hela tiden. Mål är något vi till varje pris strävar efter att uppfölja och lyckas med, så dessa är målen jag har gällande familjelivet.
Stänga ner datorn när jag är med barnen på morgonen. Eftersom jag brukar jobba hemifrån på morgonen så kan det ofta krocka med att barnen sitter vid samma bord och äter frukost, därefter kommer en massa små avbrott som handlar om att de vill att jag gör saker som de egentligen själva kan göra men ändå ber mig göra. Jag inser nu att det kanske handlar om att barn gärna söker uppmärksamhet i det mesta, ofta. Att se en förälder bredvid en, upptagen, kanske ger känsla av uteslutande. Så för att försäkra sig att alla är med på samma båt, uppmärksammar och ser barnet så är det kanske deras sätt genom att be ”mamma kan jag få mjölk” när den faktiskt står en halv meter ifrån de…Så datorn stängs ner varje morgon när barnen kommer ner från och med nu.
Stänga ner mobilen på kvällen när jag är med barnen. Det handlar om att sluta kolla mail, samarbeten, sociala medier, meddelanden, whatzup etc på mobilen på kvällen. Det funkar att använda mobilen, jag tror inte på förbud, det lär inte barnen något alls. Men på kvällen när man duschar barnen, borstar håret, pysslar om och ska natta, lägga ifrån sig telefonen helt och då menar jag helt och hållet. Inte ens svara sin mor’s sms vilket jag ofta gör. Skriver mina föräldrar så svarar jag direkt. Vad händer om jag svara 20 minuter senare? Inget.
10-15 minuter varje dag. Från och med nu i en månads tid vill jag testa att ge barnen minst 10 minuters lek för att förmedla att jag tycker om de, tycker om att vara med de, tycker de är viktiga och roliga. Det ska inte handla om att fråga om de tagit fram kläderna till dagen efter eller nått, utan geniunt och enbart lek/umgänge. Det får vara vadsomhelst, men det ska vara något vi alla tycker om, leka, rita, dricka te. (stämmer av om 30 dagar för att se resultatet om det blev nått).
Tre mål att föra in i min vardag ganska omgående.
Jag ska försöka stämma av varje vecka med hur det går men stämmer av helt om 30 dagar när det gått en månad och jag kanske kan se en större förändring i mig, de och familjen.
Har du något du skulle behöva förändra, förbättra i ditt familjeliv eller liv som förälder? Eller är du helt enkelt perfekt? 😉
Kommentera
Vilket härligt väder vi har idag. Drog in till stan och shoppade lite reakläder för sommaren. Det känns som att den inte börjat än eftersom jag inte gått på semester men faktum är ju att vi haft sommar i en månad nu. Hoppas det håller i sig länge, länge.
Idag tänkte jag hämta barnen tidigt och åka in till någon park för att leka lite. Har en sån där dag då jag saknar de lite extra mycket. Då är det rätt skönt att kunna hämta upp de tidigare och umgås med de. Kanske äta någon glass eller två. 😀
