VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Blir ensam vid tv’n

Att vara förälder är inte alltid det lättaste, det visste vi väl redan eller hur? Men att man skulle vara så trött även när man har lite äldre barn som i åldern 8 år, trodde jag inte. Mina barn är inte bebisar längre, de är runt 8 års åldern men ändå är jag bara så trött. Jag kan gå och lägga mig redan vid 22 en fredag eller lördag. Hur kul är det och hur normalt är det egentligen? Jag håller inte ut mycket mer och inte min man heller. Han är en sån som somnar varje dag, varje gång han sätter sig och tittar på tv. Det är nästan en omöjlig grej för honom att göra. Spelar ingen roll om det är 15:00 en lördag eller 20:00 en fredag. Lite frustrerande är det måste jag erkänna, för jag blir alltid ”lämnad ensam” när vi en fredag (eller lördag) hyrt film för att mysa ihop och han somnar efter 15-30 minuter. Vilken nit tänker jag då, både med man och film haha. Nä ta det med en nypa salt. 😉 Men surt är det, undra hur det blir idag?

familjeliv_soffan_tv_vm

Kommentera (1)

Litar hon inte på mig?

familjeliv

Mitt barn litar inte på mig tror jag. Med risk för att låta dramatisk så är det i alla fall så det känns, hon litar inte på mig. Jag har varit den som sjunger, nynnar för mina barn i många år, upp till 8 år, för att natta de. Det funkar, de somnar på 3-5 minuter och det är så värt det. Men ibland känner jag att det blir lite för stressigt inombords i min kropp, de gångerna det tog längre tid. Så jag slutade med det och introducerade att jag satt i rummet bredvid, med min dator, kollade på mail, bilder och pysslade för mig själv. Ibland tränar jag här hemma och ibland viker jag bara kläder. Men jag är här uppe.

Sedan dess somnar min yngsta tjej på 7 år, av sig själv på 2 minuter, på två snabba blink så sover hon.
Min äldsta är den som kommer upp varje gång, varje kväll efter ca 5 minuter. Hon har alla möjliga ursäkterna som finns men jag vet att det bara är för att kolla om jag verkligen är här bredvid, om jag verkligen är på ovanvåningen och inte har gått ner.

Jag tycker så synd om henne att hon inte kan lita på mig, att hon är så osäker i den frågan bara för att hon hörde mig gå ner en gång. Men jag förmodar att hon antingen inte sov då efter mer än 30 minuter den gången eller att hon bara hörde när jag gick ner för att hämta något och sen kom upp igen (vilken hon då inte hörde). Men annars sitter jag här uppe, i rummet bredvid varje kväll mellan 30-60 minuter. Jag passar på att jobba med datorn, träna eller fixa i huset.
Men stackars lilla, att hon är så osäker på mig och inte har mer tillit till mig är lite skrämmande. Vem är jag som mamma egentligen?

vuxna_barn_familjeliv

Kommentera

Fotar andras män

Varför tar man bilder på andras män. Jag undrar verkligen det. Har ni varit med om att att man är på ett event, tex kalas eller besök hos någon men där det finns barn inblandat och så finns det en vuxna som leker lite med barnen och plötsligt åker kameran upp för att fota pappan in action? Pappan som råkar vara din man..

Jag är ofta med om sånt och vet inte om det är för att min man är väldigt attraktiv och en härlig person eller vad. Men han är ju den som kan bli lika barnslig som barnen, leker lite med barnen, busar och skiter i att han gör bort sig. För föräldrar är det här väldigt skoj, men som mamma har man aldrig blivit fotad för att man leker med sitt barn, men som pappa är det ett spektakel.

Varför är det så? För att man ser det så sällan eller för att män är snyggare att fota?
Men sen kan jag undra, vad gör du med de där bilderna? Om den där person, som i det här faller var då en mamma till min dotters kompis, fotar min man när han leker och busar så undrar jag rätt snabbt.. Vad gör hon med bilderna? Sparar hon de i ett album, sparar hon de i mobilen för att titta lite då och då? Visar hon vänner och kollegor? Alltså ärligt vad har hon bilderna på MIN man till för?? Jag kan inte förstå och jag känner att jag måste fråga. Men risk för att hamna som svartsjuk stämplad när det inte handlar om det, jag är säker på vår relation, annars hade jag väl blivit arg eller nått men jag blir inte arg, känner mig bara lite övertrampad på integriteten. Min man, min make, pappa till mina barn, vad ska han göra i ditt fotoalbum??

Någon som känner igen sig, situationen eller vet hur det  kan vara?

foto

Kommentera

Olika värderingar

influencer_bloggare_instagram_strongmama

Innehåller adlink från Adviral

Jag har haft en bra dag idag, märks att jag blev utvilad. Men mina ögonpåsar blir jag inte av med. Vet ni vad, ärligt talat har jag funderat lite på om man skulle operera bort de. Det är verkligen inte skoj att se ut som en gamla tant i så tidig ålder. Att ha de där ögonpåsarna som ger intryck av sant bernat hund eller tröttmössa varje dag. Men ja jag vet, man ska ju acceptera sig själv som man är. Stå ut med och älska alla sina skavanker. Jag tillhör nog inte de som orkar med sånt snack. Jag tillhör nog de som tycker att man ska absolut försöka att acceptera sig så gott det går, älska sig som man är men inte behöva må dåligt över något heller. Man behöver inte se ut som en plastdocka bara för det, då har man kanske allvarligare problem än bara några ögonpåsar. Men det är min mening. Jag tycker att saker ska göras med måtta och det är oavsett om man dricker, festar, jobbar, leker, reser, operationer, ja allt i livet. Men jag vet bara inte om det är värt pengarna.. Är rätt shoppingsugen av mig och vill gärna köpa fina saker då och då. Ska man då spara för operationer och grejer, njaa. Jag som gärna vill ha nya skal till mobilen i höst haha.

 

 

 

1. HERE / 2. HERE / 3. HERE / 4. HERE

Kommentera

En bra tips

Nu har jag i ett samarbete med Nextory, läst/lyssnat ut en bok som heter Med Känsla för Barns Självkänsla, skriven av Petra Krantz Lindgren. Jag älskade boken, den var så direkt, konkret och vägledande till många av de vardagsproblem man kan uppleva inom en familj. I vissa lägen vill jag slita av mig håret för att jag kände mig vidrig och i andra lägen kände jag inte igen mig alls. Boken kan träffa dig hårt, men det gäller att inse varför du ens läser boken. Du ska inte klandra dig själv till att tycka att du är värdelös, det är inte därför boken finns. Det du ska göra är att lyssna ordentligt till hur du kan förändra ditt sätt att kommunicera med ditt barn så att ni kan få en ännu bättre relation än vad ni har idag.

Jag gillade hennes sätt att se på saker och ting, att vägleda en och komma med konkreta exempel. Medan när jag försökte läsa Ditt kompetenta barn skriven av Jesper Juul så klarade jag inte av att läsa/lyssna på den. Den gav mig en sån ångest på allvar, jag kan berätta mer om den i ett annat inlägg.

Den här boken Med Känsla för Barns Självkänsla ger dig handfasta frågor och svar att arbeta själv med men viktigast av allt är att se boken som en vägledning, som ett tips, som ännu en insikt till mycket. Men inte för att följa till punkt och pricka. Ditt barn är ditt barn och ditt liv är ditt, det finns ingen bok som kan ge dig direkta vägar att gå när det kommer till ditt egna liv. Men du kan få nycklar att öppna dörrarna som du har i ditt liv och därmed veta hur du ska fortsätta framåt.

Jag kan och vill starkt rekommendera alla föräldrar att läsa boken. Antingen så lyssnar man (eller läser) boken via Nextory eller så klickar man hem den här.

nextory_strongmama

Kommentera

För att få de senaste uppdateringarna