Etikettarkiv: Saknaden av mamma

Jag är sugen på en tatuering!

tatuering mamma

Här är en av mina tatueringar. Min kära och mest älskade. Den sitter på vänster underarm och är ett minne till mamma. Hon hette Gabriela så det är vad som står. Den är gjord av Liz tattoo i Malmö.

Nu vill jag tatuera in symboliken av en familj. Något som symboliserar den och mina barn. Vad det blir får ni se för det är en jäkla kö att vänta i om man vill ha en den gjord av en gry tatuerare! Eyescreamtattoo i Ystad är planen. Har redan mailat så nu får vi se vad som blir av det!

Min mamma kom från andra sidan!

spöke

Skit läskig dröm! Det sjuka är att den var så verklig men jag var ändå glad att jag vaknade upp för denna gången var det inte mysigt att drömma om mamma. Jag visste vid vissa tillfälle inte om jag sov eller var vaken.

Ja jag får kalla kårar. Inatt drömde jag att jag spelade in en lite filmsnutt på mobilen. När jag sen skulle spela upp det lilla klippet så var där först ett annat kort klipp innan klippet började spelas upp. Efter att ha lyssnat några ggr kopplar jag att det är ju ett klipp av mamma. Man ser henne inte men man hör hennes röst. Först var jag glad att höra hennes röst men sen fattade jag det läskiga att jag faktiskt inte själv klippt in det. Till slut vågade jag inte kolla på klippet. Jag vaknade från drömmen och jag tror jag vaknade men hennes närvaro var fortfarande där. Det trycktes på täcket och jag kände det som att någon nudda vid mig. Jag kände väldigt väl närvaron. Var det hon som väckt Elias kl 3 på natten för att jag skulle förflytta mig till soffan. Fick hon bättre kontakt där. Vaknade jag sen och antagligen var det en dröm. Nä fy fan vad läskigt. Jag tror inte ens på sådant. Kanske var jag i något mellanting. Inte vaken och inte sovandes….

Välkomna alla nya läsare! Och ett känsligt inlägg.

Foto: Natti natti säger en trött mamma! Helt slut men fick lite gjort ikväll! :)

Jo då jag har en liten koll på er iaf! Välkomna alla nya läsare som hittat hit! Roligt att se och maila mig om ni vill att jag svarar på någon fråga i ett videoinlägg. [email protected]

Ja idag bjuder jag på natti natti bilden som jag tog innan läggdags. Jag fick minsann sova ostört. Fast jag ville faktiskt sova mer. Jag drömde nämligen om min mamma! Vi hade flyttat till en annan adress. Jag hade varit bortrest och när jag kommer in i köket ser jag att hela vår svärfamilj bor där och mamma står vid spisen och fixar någonting och håller i Elias. Jag börjar gråta nu vid tanken att mamma skulle få hålla sitt barnbarn. Mamma är lite irriterad för att jag hade tydligen bara lämnat Elias utan att säga att hon skulle vara barnvakt. Jag bara ryckte på axlarna som att ja ja det var väl inget, det fixar du.

Drömmen var så verklig. Den var i färg och jag kunde nästan känna doften av mamma, hennes närhet och känslan av dom koftorna hon brukade ha på sig. Stickat gillade hon visst. Hur var det att hålla ett av dina barnbarn för första gången? Jag ville inte att drömmen skulle ta slut. Och det var så längesen jag drömde om henne och oftast bråkar vi i drömmarna. Men inte i denna.

Mamma stod och fixade te till Elias. Elias trivdes verkligen i hennes famn. Det fanns ju alltid en otrolig värma i hennes famn och ett lugn fick man alltid. Sen slutade drömmen med att jag fick köpa cigg åt henne och dom råkade jag dessutom sno för jag skulle köpa en massa lakrits (till Isak) som täckte ciggen. Prince skulle det ju va… sen väcktes jag av en sambo som yrade runt att han försovit sig. Kanske dags att laga mobilen eller skaffa riktig väckarklocka! Ja det blir en bra julklapp. 🙂

Ni som vill följa mig via bloglovin gör det HÄR.

Det är så bra för då visar ni att ni stöttar mig samt att ni inte missar något!

Mamma, idag är det 4 år sen du lämnade oss!

Ja på facebook ser man alla glädjans ord. Hurra för Sverige, nationalsång och festligheter. Men jag spolar denna nationaldag och dess flagga i toaletten. Det är min mammas dag! Iaf för mig, min familj och mina syskon. När denna dagen närmar sig så har jag mamma i tankarna nästintill konstant. Men jag tar det inte djupare än så. Jag har någon slags mur som skyddar mig. Och det känns som att trycker jag inte bort känslorna så kommer smärtan kännas som igår. Och jag undrar om jag klarat av att känna så. Jag hade känt att jag gått i bitar igen.

4 år har gått, 4 år utan mamma. Något jag trodde var omöjligt att jag skulle överleva utan mamma. Det har varit det värsta scenariot i mitt liv. Det var så overkligt. Men jo det kunde hända mig. Mamma blev endast 44 år gammal. Hon lämnade 3 barn efter sig. Mig, min syster som endast var 16 år och min bror 8 år. Livet är bra orättvist. Det där ögonblicket när vi måste berätta för vår bror. Jag och syster visste ju vad som var på väg att hända.

När jag var där på sjukhuset var jag gravid. Ibland undrar man om jag blev gravid av en mening. Meningen att jag skulle hinna viska i mamma öra att jag var gravid. Att jag väntade hennes första barnbarn. Det dog senare i magen på mig någon gång då utan att jag visste om det. Vet inte om mamma förstod det. Eftersom hennes organ sakta blev sjukare och läkaren sa att det då bildas gifter i kroppen som förgiftar hjärnan så vet jag inte hur mycket hon uppfattade mig men det var en otroligt känslomässig stund. Jag sov flera nätter vid hennes sida. Min mamma, min starka mamma, så svag och hjälplös.

Att sitta där och ge henne vatten för att hon var törstig. Det var en sån liten svamp som man fuktade med vatten. Hon fick inte dricka vatten för hon samlade vatten på sig. Så man fick fukta hennes läppar och låta henne suga i sig lite vatten från svampen.

Jag sitter här med tårar i ögonen. Ögonblick som jag vill dela med min mamma, mina fina barn, hennes fina barnbarn. Smärtan av stunderna på sjukhuset, min dåliga relation med min sadistiska mormor. Fy, så mycket som man vill lämna bakom sig men ändå inte. Jag vill inte glömma min mamma. Jag kan aldrig glömma min mamma men åh vad jag önskar att jag bara för en kort stund, bara en liten lite stund fick träffa min mamma igen. Få krama henne, visa mina barn. Höra henne när hon tramsar med mina barn och säger sina tokigheter som hon kan göra. ♥ (stor suck)

Elias 2 veckor och gamla minnen…

Ja denna påskafton fyller Elias 2 veckor. Tänk att det redan gått 2 veckor. Samtidigt så känns det som om han har varit här längre än så. Han känns så självklar samtidigt som allt känns som en dröm. Han är så mysig och bara finns här liksom. När jag ser på honom och tänker på hur fantastiskt livet är ibland. Fast när jag tänker vidare på livet och hur orättvist det kan vara så känns det mindre skoj.

Igår bröt jag ihop en stund. Jag hade inte tänk på mamma knappt under graviditeten eller efter förlossningen. Någon frågade mig om jag tänkte mycket på mamma nu och saknaden osv men jag svarade nä, har knappt tänkt alls på henne. Med Isak var det ju tungt, då var det inte längesen mamma hade gått bort. Då var det jättejobbigt. Men igår brast det. Då tänkte jag plötsligt på att mamma aldrig fick uppleva sitt första barnbarn och här sitter jag med andra barnet. Att hon inte fick se mina små mirakel! Hur jag kan se Isak om mamma hade funnits hur han sprang omkring hos henne och hur hon även älskade sina barnbarn om hon var vid liv nu. (Fan, nu sprutar tårarna igen).

Känslorna blandas med att jag blir arg på henne då jag vet att det kanske hade kunnat gå annorlunda. Till bara en stor saknad att inte få ha mamma här och kanske gick det inte på annat sett. Kanske är vissa saker meningen att ske. Det går ändå inte att åka tillbaka i tiden och göra om saker som hänt även om man ibland skulle önska det. ♥