Känns som att bilderna säger en del! Eller? 😉 Vi hade en otroligt trevlig kväll. Vi var väl 8-10 pers och Sebban bjöd på otroligt god tapas. Mumma rent ut sagt och jag kommer lätt köra det någon gång men vetifan om jag kan slå detta. Otroligt fint hade hon gjort. Älskade fina Sebban.
Oj oj vad mycket skratt och en massa flummigt snack. Men det är så intressant när man pratar om, andar och andra sidan. Om döden och om barnspöken. Jag vet inte vad jag ska tro. Man vill ju känna att det finns något efter döden. Men samtidigt låter allt sånt flummigt då man själv inte varit med om såna saker. Mamma trodde ju massor på sånt. Men hur lite jag än tror på det så finns det ändå en del av mig som tycker det är så spännande och jag är ändå lite nyfiken. Jag har testat spåtanter och till och med gått på en seans. Har du själv varit med om något spirituellt eller liknande!? Dela gärna med dig. Kanske vill du gästblogga?
Jag, Tommy och Sofia drog ju ihop en bloggmiddag på Koi i Malmö igår. Och jag som är född och uppvuxen och levt där nästintill i 30 år åt för första gången där. Jag blev verkligen förvånad hur bra det var och hur gått det är för jag är verkligen kräsen.
Kvällen börjades med packning hemma hos Tommy. Sen blev vi upphämtade med alla våra goodiebags i en leopardfärgad Limousine från Elite Limousine. Vi blev verkligen väl omhändertagna och chaffisen fick agera fotograf till Tommys förfäran men vad fan gör man. Vi vill ju alla vara på bild ha ha.
Dom bakom oss. Ja om man säger 28 tunga påsar. Jo då folk hade lite problem att få dom med sig hem om man säger så. Ha ha men tänk då oss som skulle ta dom först till Grand Hotel Garden där vi skulle checka in innan middagen och sen med till Isakaya Koi.
Men bubbel, skål och en massa vrål. Och musik dånande ur högtalarna gled eller studsade (vi diggade bra till musiken) limmo fram genom Malmös gator. Hur chaffisen lyckades prata i mobil samtidigt fattar jag inte så som vi spelade musik. Japp han hade öppet till sig ha ha.
Väl framme möttes vi av en massa andra glada bloggare som hade kamerorna i högsta hugg. Ha ha, knäppa töser! 😉 Men jag älskar varenda en av er! <3
Laxen var helt klart en favorit!
Ser ni något ovanligt på denna bild? Jo alla sitter inte med mobilen uppe!
I veckan som gått har vi firat vår fina vän Karin! Hon fyllde 60 år och det märks inte kan jag säga. På många sätt känns hon yngre än många av mina jämnåriga vänner. Hon är som en mamma till mig. Och det känns extra mycket eftersom jag förlorat min mamma och det vet hon mycket väl om hur jag känner för henne. Känner en glädje och en tacksamhet att jag fått lära känna henne. Att jag fått öppna upp mitt hjärta och prata om min sorg. Och det känns så naturligt för mig. 🙂
Flera av oss valde buffén och jag var lite besviken på den faktiskt. Jag tyckte det skulle finnas mer val av kött. Nötkött fanns det bara något med småbitar av och det kändes mer som en lunchbuffé. Fläskfilén smakade gammalt men fisken var god. Desserten, förrättsbordet och ostbrickan var dock kanon! Sen saknade jag att kunna välja någon sås till. Potatisgratängen var den tråkigaste. Jag älskar vitlök men denna smakade bara vitlök och inget annat. Ni vet den där krämiga goda känslan man vill ha. Not there! Tyvärr!
Men grymt trevligt hade vi och vi blev bra bemötta. Kvinnan som också jobbade där verkade dock lite trött på sitt jobb.
Så att fira henne på en lite finare krog som Sankt Markus Vinkällare var ju bara en självklarhet. Och vi blev ditbjudna av hennes barn som i hemlighet sökt upp mig och M via facebook och bloggen för att överraska henne då hennes önskan var att få fira med oss på sin 60 års dag. Döttrarna hade verkligen lurat henne om att vi hade sagt att vi ska fira henne denna veckan i efterhand istället pga M:s studior vilket hon gick på då M har väldigt mycket nu på sluttampen i skolan.
Döttrarna hade köpt en vacker klocka från Pandora och vi köpte armband och ring av samma märke. Det är nämligen hennes favoritmärke och hon sa att det var den bästa kvällen hon kunde önska sig. ♥ Så glad att jag får vara delaktig i det! Och vilka underbart trevliga barn hon har! Vilken synd att jag inte träffat dom tidigare. 🙂
Eller rättare sagt halv åtta hos Frida! Iförrgår var det parmiddag hos min kollega Frida med tema ”halv åtta hos mig” och nu måste vi bjuda på middag någon dag. Aj aj vad har vi gett oss in på!? 😉 Men med de trevliga paren som var där så har jag inga problem att anstränga mig. Det var super trevligt och vi hade otroligt kul. Vi var 3 par och känns som de andra 2 paren är riktigt seriösa med middagar och tjejen Kajsa som var där med sin kille vill ansöka till tv-grejen ”Halv åtta hos mig”. Nä vad då ge mig prestationsångest. Som om jag inte får det tillräckligt när jag går på middagar.
Jag gjorde det redan klart för Meekatt och Emma att jag aldrig kommer att bjuda hem bloggare. 😉 Och nu ska jag bjuda hem ”vanliga” människor. Jag vet inte vad som är värst?? Men jag tror nog jag ska utmana mig och bjuda hem både bloggare, ”vanliga” människor och blivande halv-åtta-hos-mig-människor. Jag tror dock det får bli när vi flyttat och skrutten är ute i det fria!
Ja och det där gnället var ju Isak som rundade av kvällen med ett jäkla humör och massa gråt och gnäll. Men vad gör det när man haft en sån trevlig kväll med tålmodiga gäster. Jane kom med sin kille och det var riktigt trevligt. Det är så kul att ses och byta tankar och idéer. Vissa människor är helt enkelt mer intressanta än andra. 😉
När det gäller Isak så är han typ som en äggklocka. Han är hur go och rar som helst tills tiden är ute och då bara kommer det ett störande ringande som man bara måste vänta på att det ringt färdigt ha ha. Han har ju ett jäkla humör ibland och tyvärr får jag väl ta till mig den ”äran” . För jag har både humör, inte tålamod (har ju blivit bättre med tiden och med vissa grejer har jag faktiskt lärt mig ha tålamod som med barn ex, man har dock inget val än att lära sig ha ha) och en jäkla envishet. Japp jag får tacka och ta emot på alla punkter! 😉
Men han är helt underbar när han nu äntligen sover… och imorgon är en ny dag. Brukar börja bra och avslutas ungefär likadant…ha ha.