Jag talar ut

Smize!

How to Smize? How to smile with your eyes?

smize 00 smize 01 smize 02 smize 03

Något man borde lära sig själv! Iaf bli bättre på. Tänk så naturligt det kommer för dom små barnen. Har ni tänkt på hur tacksamma barn är egentligen. Trots att dom kan vara jobbiga och trotsiga och att många föräldrar många gånger säger att fy dom är inte tacksamma någon ting. Men tänk då hur lätt det är att göra dom glada, att ge dom den där lilla extra tiden. Ja det är ju faktiskt både tacksamt och då ser man ju tacksamheten i barnet. Lätt att glömma faktiskt. Sen är barn barn. Jag lovar man själv att inte glömma det. Jag fick växa upp och höra hela tiden hur jag inte var tacksam hela tiden. Hur jag hela tiden gjorde fel och aldrig gjorde rätt och jag vet att jag kände att jag verkligen försökte. Jag ska inte glömma. Hur jobbigt det än kan vara med barn ibland. ♥

Isak börjar träna! Och jag talar ut om något jag inte sagt till någon…

glad Isak badar

Idag ska Isak prova Judo. Efter min uppväxt så känns det extra viktigt att Isak tidigt börjar på någon sport eller träning. Det är självklart inte blodigt allvar men minns att mina föräldrar var mycket mesiga på den biten. Kanske hade jag haft en lättare skolstart och ha mer självkänsla. Jag hade det ganska tufft i låg och mellanstadiet för jag var så känslig. Jag vill inte att Isak ska bli så eller vara rädd och blyg för att hitta på saker. Min uppväxt kan jag ta i något annat inlägg om någon skulle vara nyfiken. 😉

Vi har kollat runt och vill låta Isak testa det mesta. Men vi ska också försöka lyssna på honom för att se hur han verkligen påverkas av olika saker. Nu när man fått barn minns man mycket tillbaka. Mamma var sur på mig för att jag aldrig fullföljde något men när jag väl fastnade för badminton så slutade jag för att min lärare var för närgången mot mig. Jag kände obehag och slutade men vågade inte säga till mamma. Så hon trodde ju att jag ännu en gång slutade bara så där och hon hade ju betalt för en helt ny termin så hon blev sur. Men kanske hade hon kunnat luska fram det eller något? Jag vill tro att jag lättare lyssnar på mitt barn och kanske upptäcker om det skulle vara något sådant för fy fan bara tanken av att mina barn skulle vara med om samma. Det vill jag inte! ♥

Att ha och inte ha familj…

Jag har som många vet förlorat min mamma. Och efter det så har det inte känts som att man har så mycket familj och det har jag inte heller. Jag har tänkt hela tiden att jag bygger en vacker dag upp min egen och den ska minsann ha en bättre sammanhållning. Jag växte upp med en låtsaspappa och min mamma. Min morfar fanns också med men gick också bort under de senaste åren precis som mamma och en moster till mig. Vi som redan var en lite familj blev en väldigt ännu mindre familj.

Iaf min mamma och pappa hade ingen bra kontakt med sina familjer. Dom skyllde på sina släktingar och det blev ingen kontakt. Pappa hade kontakt med farmor och det var typ den enda som han hade kontakt med. Men hon dog också under senare åren. Och nu finns det inte många. Inte många på min sida. M har inte många men han har iaf hela kärnfamiljen som han växt upp med. Dom har nu blivit min familj med. Jag har ju några få av mina och dom håller jag nära mitt hjärta och bonusen är M:s familj som nu också är min familj.

På tal om familj så var jag hos faster eller som vi kallar henne ”amme” Enti. Hon har fått en fin marklägenhet och gissa om man är avundsjuk! Hon bjöd iaf på lyxig brunch och jag kom dit med Isak och Elias. Vi kunde njuta av deras uteplats och man blir helt lycklig av att sommaren är här! Galet asså men underbart. :)

Idag ska jag hämta Isak tidigare på dagis och träffa ett helt gäng mammor på Nova Lund! Kommer bli övermysigt och där är flera som jag inte ens träffat. Tror till och med att jag bara träffat en och det är Evsi. Så det ser jag fram emot! :)

 

Jag säger som det är!

Bilden tagen och redigerad av AnnaNilsson.cc och jag har lagt till Sepia-effekt på den.

Idag var jag hos barnmorskan. Med 8 dagar kvar till beräknad förlossning så hoppas jag innerligt att det är sista besöket! Väl där så bröt jag bara ihop i gråt. Jag är inte den som bryter ihop utan jag är den som biter ihop och kämpar. Jag har lärt mig den tuffa vägen genom livet mer än någon kan ana. Jag hade planer på besöket att berätta att det är jobbigt nu. Det gör ont, det är förvärkar, det är foglossning ja det är ALLT precis nu. Jag ville förklara, jag ville berätta.

Men är det något jag suger på är det att berätta känslor eller att öppna mig och säga att nä jag mår skit så oftast väljer jag det lättaste att säga att jo det är helt okej, biter ihop och ler. Det är det lättaste. Men jag inser efter idag att jag har det nog tuffare än jag själv insett. Jag visar sällan utåt hur jag känner. Tack och lov för att min barnmorska såg igenom mig och hon erbjöd själv att det man kan göra är ett försök till hinnsvepning för att försöka reta igång förlossningen och även om jag nog var mogen nu som omföderska så vill man ändå vänta till beräknat datum. Så jag fick en ny barnmorsketid den 22 mars. En dag efter beräknat och har jag inte fött då så ger vi det ett försök.

Nu hoppas vi ju att jag slipper gå på det besöket och att förlossningen drar igång redan innan. Men det känns så skönt att bara veta att man kan göra ett försök med en hjälp på traven, bara det gör det hela lite överkomligt att bara veta det. :)

Jag är sociala nätverkens all in-mamma!

image

I senaste numret av Mama kan man läsa om #påsmällenpåwebben. Ja det har ju blivit rätt stort där här eller rätt och rätt. Mycket stort har det blivit med det sociala medierna med att blogga, twittra, instagramma, facebooka med mera. Hur ser ni på det hela? Jag personligen kan tolkas som det sociala nätverkets all in-mamma. Visst men ett stort men är ju att folk faktiskt inte vet vad jag INTE skriver. Så visst är jag all-in men jag anser mig ändå nätsmart. Jag har skrivit det innan att jag är väldigt personlig i min blogg men aldrig privat. Jag tycker ju man ska tänka på vad man lägger ut, hur man vill uppfattas av andra och att man faktiskt skapar sig en image på nätet och något att leva upp till sina läsare. Fast jag tycker det är ganska enkelt ändå. Att vara sig själv både på nätet och i det privata livet kommer man längst med. Att spela någon annan kommer man sällan långt på!

image

 

178002_438568109548860_826075764_o