Jag tänkte på det här då frågan kom i ett forum. Vad ska du inte göra mot dina barn som du själv blivit utsatt för? Vad har du svurit att inte göra mot dina barn? Är du rädd för att göra samma sak mot dina barn som dina föräldrar gjort?

Jo innan jag fick barn så var rädslan stor! Skulle jag bli som min mamma. Jo jag älskade min mamma. Jag saknar min mamma varje dag. Det fanns ingen som henne. Hon hade ju bra sidor med. Men tyvärr hade hon några sämre sidor med. Hennes humör. Hon svängde snabbt och kunde bli helt hysterisk. Hon kunde skratta när hon blev förbannad. Lite creepy så där men iaf. Förutom sina utbrott kunde hon också slå mig väldigt mycket. Min uppfostran var så att man slog och rädslan skulle då göra att man inte gjorde om det. Eller var det så? Ibland undrar jag om mamma bara behövde slå av sig på mig…

Ja kanske är det tack vare det som jag inte fick ett enda IG. Mamma hade ju sagt att jag skulle få så mycket stryk om jag kom hem med ett IG. Så jag klarade ju det. Jag vågade ju inget annat. En gång på gymnasiet. Första gången jag fick en IG varning var på Engelskan. Jag var ju mest och fikade på lektionerna. Jag bröt ihop framför läraren och hon blev helt förskräckt. Hon fattade att jag inte vågade gå hem med den varningen och jag berättade för henne. Hon rev då lappen och sa att hon sätter godkänt på mig om jag lovar att läsa igenom en bok och svara på frågorna längst bak. Det gjorde jag självklart.

Men jag blev väl hyfsat normal ändå. Men jag har gått igenom mycket i livet som jag kanske hade sluppit gå igenom om det inte var för min uppväxt. Tack vare psykolog så fick jag mycket hjälp. Men också genom mycket självhjälp och läsning. Jag tog upp det med psykologen att jag var rädd för att skaffa egna barn. Mamma hade ju själv blivit misshandlad av sin mamma och haft en fruktansvärd uppväxt. Skulle jag kunna bryta trenden, bandet, kedjan? Psykologen hjälpte mig att inse. Eller egentligen inse det jag redan insåg. Att allt detta som hände hänt och att jag inte vill göra samma. Att jag sitter och tar upp det med henne gör att jag har insikt i det hela. Det hade inte mamma.

Jag har förlåtit mamma. Jag har rett ut det där. Jag älskar henne och önskar hon var här. Jag vet att hon inte ville skada mig utan hon hade problem med sig själv. Men jag är medveten och har läst på hur man kan uppfostra sina barn utan att höja en hand. Dom visste inte bättre på den tiden. Och kärleken och värmen gör att allt kommer på plats. Ger man bara barnen en massa kärlek så kommer allt av sig själv. Jag är inte rädd längre. Jag vet att jag kan bättre än tidigare generationer. ♥

Har du själv några rädslor att bli som din mamma?