Idag tog vi en längre promenad. Jag måste säga att ståbrädan funkar kanon. Jag visade Isak hur han även kunde sitta om han blev trött av att stå. Det var så skönt att komma ut. Jag måste säga efter 2 veckor hemma så blir man rastlös. Speciellt med en underbar 3 års trotsare här hemma. Men samtidigt är han ju så go att det gör ont i hjärtat. Som det kan svänga känslomässigt både för honom och mig. 😉
Väl hemma så märkte jag ännu en gång att min kropp inte är redo. Det har ju ändå gått 2 veckor och det känns mycket bättre och jag har inte ont hela tiden. Men efter promenaden kom det tillbaka. Då gör allt ont, både att gå och att bära. Så jag får ta promenader men börja med kortare sträckor även om inte denna var megalång precis men får börja med minipromenader för att sen öka på. Tänk att jag ändå har så mycket energi i kroppen trots att man ändå är trött men kan inte riktigt få utlopp för det. Men kanske det som är meningen. Att lyssna på kroppen och fortfarande ta det lugnt.