Förlossningsberättelsen om Isak född 2010-09-28 Del2

Väl inne på förlossningen ringer vi på klockan och efter en stund kommer en barnmorska och hänvisar oss till ett väntrum för att snart få ett rum. När hon hämtar oss efter en stund säger jag till henna att det är typiskt att värkarna tycks avstanna nu när vi är inne. Då säger hon att det är jätte vanligt och du ska se att det kör igång snart igen när du legat en stund. 

Klockan är väl vid 12:00 och jag får på mig CTG:n. Sakta men säkert kom värkarna tillbaka. Själv uppfattade jag det som lång tid men enligt sambon så handlade det om typ 10 minuter sen körde det igång för fullt igen. 🙂

Barnmorskan kommer in och känner hur mycket jag är öppen. 3,5 cm. Yes, det händer grejer! Fast lite besviken var man ju eftersom man hör dem som kommer in och är öppen 5 cm osv. Men men, det viktiga är ju framsteg. 🙂 Jag frågade för säkerhets skull om jag verkligen fick stanna. Ja, sa hon med ett leende och sa att hon skulle hämta sjukhuskläder till mig och ordna så jag blev inskriven. 

Åh, skönt äntligen är det dags!

Jag bytade om och när jag kom ut blev jag erbjuden lavemang. Funderade lite och bestämde mig för att ta det. Kanske hjälpte förlossningen framåt lite tänkte jag.

Fick förklarat för mig att jag ska hålla mig så länge som möjligt sen kunde jag gå på toa och sen ta en varm dusch. Detta gjorde jag och det hjälpte en del med duschen, men nu är värkarna verkligen vassa, ilande och intensiva så duschen hjälper inte jätte mycket. Blir klar och kommer ut till sambon som väntar. Han sätter på radion och jag känner att jag inte kan ligga ner utan måste stå. 

Vi får in lite dricka och jag får lite ost och skink paj. Får i mig halva då jag mår så himla illa av värkarna. 

Barnmorskan kommer in igen för att sätta CTG:n. Jag lägger mig på sidan och tillslut får jag trycka på larmknappen för det känns inte som om jag får någon paus mellan värkarna. Känns som en enda stor värk som varar en halvtimme. 

Barnmorskan börjar sen prata om petidin och lustgas. Men jag är så osäker på petidin så jag avvaktar en stund. När någon kommer in igen blir jag erbjuden att iaf börja med lustgas, men jag vågar liksom inte det heller. Vet liksom inte när värkarna börjar får jag helt plötsligt för mig. Och jag vill inte sitta utan förklarar att jag tycker bäst om att stå. Då tycker barnmorskan att jag ska promenera i korridoren med hjälp av en gå stol i ca 20 minuter så värkarna kommer igång mer. Jag går en runda och värkarna gör så himla ont att jag ångrar att jag inte tog lustgas direkt. Så väl tillbaka på rummet så vill jag prova lustgasen. Jag är noga att börja andas precis när verkar börjar och sluta när jag känner att den börjar klinga av. Jag gör rätt och topparna på värkarna försvinner. Jag tycker det är helt magiskt och vilken hjälp det är! Wow och mitt illamående försvann istället! J Var ju bland annat rädd för att jag hört folk må illa av lustgasen och jag mådde redan illa av värkarna. 

Jag blir undersökt och är öppen 4 cm. Sambon har lämnat mig för att käka nått. Jag hade ju min lustgas så han kunde gärna gå iväg och ladda lite. 🙂

Klockan är nu ca 16:30 och barnmorskan tar hål på hinnan. Berättar att jag gärna kan andas lustgas då värkarna kommer köra igång ännu mer efter detta.

När sambon väl är tillbaka så kan jag inte prata med han. Värkarna är så intensiva att jag går in i mig själv helt och är koncentrerad på lustgasen och värkar. Jag råkar få i mig för mycket och musiken och ctg-aparaten börjar låta som disko dunk i mitt huvud. Får lite smått panik och lyckas få fram ordet hjälp och att få sambon att trycka på larmknappen. Barnmorskan förstår att jag vill ha berättat för sambon vad som hänt medans han var borta och hon berättar om att dem har tagit hål på hinnan. 

Vid 18:00 tror jag det var, blir jag erbjuden petidin. Först var jag osäker och sambon förklara till barnmorskan att jag var rädd för biverkningarna och därför osäker men tackade ja och barnmorskan förklarade att dem hade inte haft det om det var något som var farligt för mig eller barnet. 

När jag väl fick sprutan kunde jag slappna av i hela kroppen. Detta har sambon berättat för jag mins inte allt jätte tydligt de sista timmarna. Men han sa att man kunde se i hela min kropp hur den slappna av och han tyckte det var skönt att se.

Jag såg lugn ut sa han men man kunde se att jag fortfarande hade ont emellanåt. 

CTG igen och jag var nog öppen 7 cm och barnmorskan tyckte jag kunde resa mig från sängen för att sitta på en stol för att hjälpa till öppnandet men jag ville hellre stå. Så jag fick istället luta mig mot sängen och vicka på höfterna, vilket jag gjorde. Sambon hjälpte till med att massera mig. Klockan är ca 19:30. Efter en stund får jag lägga mig igen. Barnmorskorna kommer nu allt oftare och tittar till oss. Vid 20:00 känner de att jag är öppen 9,5 cm och dem ökar lustgasen för att kalla på läkare som också känner där nere. 

Det är sjukt plågsamma värkar under den här tiden och läkaren vill hjälpa till att ta bort kanterna där inne eftersom jag inte är helt öppen. Första försöket vrålar jag att de ska sluta och det gör dem. Minns att smärtorna var helt sjuka vid det här laget. Hon gör ett andra försök och jag tror hon lyckas för sen slutar dem med det. 

Under tiden baddar sambon min panna med handduk och klockan ca klockan 20:20 så får jag lägga upp benen för att krysta. Sambon var helt underbar hela tiden och jag hörde hans röst långt ifrån men genom allt som hände hur han peppa mig. Innan jag skulle krysta ville dem ta bort lustgasen från mig. Jag lovade dyrt och heligt att jag inte skulle ta nått bara jag får hålla den. Ville bara krama den hårt under värkarna. 🙂 Kände till en början att jag inte hade någon lust att krysta men dem skruvade upp värkstimulerande hörde jag så krystvärkarna blev bara starkare och starkare. 

De bestämmer sig för att ta sugklocka och jag minns hur tacksam jag känner mig. De säger att de måste lägga ett litet litet klipp. Jag tänker bara “gör vad ni vill bara det här tar slut snart” . Sambon berättade att han blev helt yr när dem kom in med en plåt med massa saxar på osv. Han visste först inte vad dem skulle göra stackaren. Jag minns att jag blir lite besviken när barnmorskan säger att jag måste krysta fast dem tar sugklocka. 🙂

Jag fick höra sen att jag hade kunnat krysta ut Isak själv kanske på en 30 minuter till men av humanitära skäl så tog dem sugklocka och jag kunde inte vara gladare. 🙂

Och med sugklockan på plats så visste man att det snart var klart och det gav en mer energi att krysta. 

Klockan 20:51

Upp på magen en varm känsla och all smärta försvann. Känslan när barnet läggs på magen är helt oförklarlig och den närmsta tiden därefter med. Älsklingen klipper navelsträngen och dem tar Isak till ett skötbord bredvid för att få igång andningen. Inte för att något var fel men så gör dem med de flesta barn. Isak blir även torkad och får värme där han ligger. Han blir även mätt och vägd.

Själv frågar jag om jag får ta lustgas och det får jag. Först kände jag inget och sa till personalen det flera gånger men dem bekräftade och kollade gasen flera gånger och visst var den igång. Jag fattade bara inte just då att jag behövde ta djupa andetag i masken. Trots att dem sa det några gånger. Jag är helt slutkörd och är väl därför jag bara andas lätt genom den.

Samtidigt blir jag sydd där nere. Sambon får hålla Isak och själv hör jag det härliga ljudet av ett skrikande barn. Är det mitt barn som skriker? Åh vad jag väntat på denna känsla. 🙂

Sen får jag äntligen hålla mitt barn. Sjukt häftig känsla och alla känslor sprudlar och man vet varken ut eller in. Man är bara här och nu. 

Minns att jag först inte riktigt fattar nått. Är det verkligt?

En annan tanke som dyker upp är att jag tycker han är helt stor. Hur har han fått plats i min mage? Hur har det huvudet kommit ut. Men med sina 51 cm och sina 3400 gram så är han precis genomsnittet.

Jag förundras över alla kvinnor på jorden. Att alla går igenom detta. Så sjukt smärtsamt men nu i efterhand så häftiga känsla. Fast jag kan inte låta bli att tänka på hur jorden kan vara överbefolkad när det gör så ont. 🙂 Men som sagt så är det ju det häftigaste och största man kan vara med om.

Snackade med sambon sen och han höll med om att det var det största vi båda varit med om! 

Personalen på förlossningen i Malmö var helt underbara!