Träning

Namaste

 levit

Jag trodde att det skulle bli lätt att skriva av mig efter den här helgen, men lugnet inombords är så stort att jag nästan inte kan komma mig för att sätta ord på det. Men det är ju i och för sig bra! 🙂 Kanske det är så enkelt att det är syftet med meditationen som är orsaken; man vill uppnå ett sinnestillstånd fritt från tankar, men med mer närvaro och öppenhet. Jag vet inte om det skulle vara den exakta definitionen av meditationens huvudpoäng förstås, men det är de tre orden som kommer till mig här och nu.

Den gångna helgen har varit en av de absolut viktigaste för mig på mycket, mycket länge. Jag har varit på yogaretreat för första gången i mitt liv, tillsammans med en god vän och arbetskamrat. I Lund finns en sagolik yogastudio som heter Raja Yoga och hela evenemanget anordnades av dessa fina människor.

Det hela började i fredags. Jag hade haft en hemsk vecka med många spänningar och mycket oro (om detta kan jag förhoppningsvis berätta mer inom kort). Jag stämplade ut vid lunch och åkte hem. Sedan kom Vännen och hämtade upp mig och vi påbörjade en resa jag kände mig mycket förhoppningsfull inför, men samtidigt oviss. Bilen rullade mot ett paradis i den Skånska skogen, nämligen Alunbrukets Bed & Breakfast.

IMG_2321

Det är så vackert där att ni inte kan ana! Och vänta bara tills det blir sommar och allt står i blom! Bara det att kliva in i bilen i en asfaltsvärld och stiga ur den mitt ute i naturen, på grus och jord… med en grön skog runt omkring… frisk luft… fågelkvitter, men ändå med en tysthet som inte går att finna på samma sätt i tätorden eller ens i småorten.

Vi var först på plats och gjorde oss hemmastadda i ett rum i det lilla korsvirkeshuset vi skulle bo i. En efter en av de övriga deltagarna dök upp och snart kom kvällen och vårt första yogapass började. När man har mycket spänningar lagrat i kroppen, är det ingen lätt sak att slappna av, kan jag konstatera. Bara att andas kan vara svårt när man glömt att göra det ordentligt under en tid. Och VILKEN skillnad andningen gör! Nåväl… yoga och meditation, god ekologisk och närodlad mat som avslutades med ört-te i soffan blev en fin start på helgen. Morgonen därpå gick jag upp i ottan för att vara med på meditationen i skogen. Tyvärr tyckte vi att det var för kallt allihop, så vi höll oss inomhus i stället. Det var lite synd, men det hade inte blivit bra när man sitter och fryser. Men jag ska komma ihåg att göra det en annan gång. Skogen har en verkligt god inverkan på mig. Jag blir alldeles lugn. Allt komplicerat blir liksom okomplicerat och oviktigt på något vis. Som jag brukar tänka för mig själv när något inte blir som jag hoppats ”Vad gör det EGENTLIGEN… när allt kommer omkring”. Jag menar alltså att man kan fråga sig om allt man hakar upp sig på verkligen är lönt att bry sig om. Eller som ”Karlsson på taket” skulle ha sagt -Äh! Det där är bara världsliga saker…

Lördagen startade alltså med meditation följt av yoga. Sedan gudomligt god frukost och givande små samtal med de andra deltagarna (vi var tio stycken totalt), som blev allt mindre främlingar och allt mer små nyvunna vänner. Stämningen var så lätt och härlig. Mitt på dagen tog vi en lång promenad genom skogen, värmda av de, så efterlängtade, vårsolstrålarna. Målet var ett vattenfall och dit kom vi också till sist.

Sedan hem och lyssna på en föreläsning om indisk läkekonst Ayurveda (betyder: kunskap om livet). Det är förstås en hel vetenskap i sig, men det vi pratade mycket om, är att vi människor är beskaffade olika. Men att det finns tre doschor (elementära energier) …eller ska jag säga ”kategorier” av personligheter/personer/kroppstyper, ja det är lite klurigt att exakt beskriva. Man brukar vara lite av alla tre, men oftast dominerar en eller två. Vet man vilken/vilka man själv är, kan man lättare leva sitt liv på ett sätt så att det blir balans, vilket gör att vi alla mår bra. Låter det ”hokus-pokus”? Ja, jag är ju inte mer än nyss introducerad i detta, men det finns mycket klokt att hämta här, det är jag övertygad om 🙂

Mera meditation stod på schemat och här hände något helt galet! En av deltagarna började skratta lite smått. Sedan började en till att skratta. Sedan skrattade hela församlingen så att vi nästan tappade andan och tårarna sprutade, ja det GICK bara inte att sluta!!! Tala om att det var förlösande! Jag tror nästan till och med att den upplevelsen får bli den allra bästa på hela helgen!
Ja och så god middag igen och efter det samlades vi vid braskaminen där på kvällen och hade det så trevligt och avslappnat.

I morse gick jag upp klockan fem. Jag var ju ändå vaken och kunde lika gärna göra något vettigt av det. Så jag gick och duschade och gjorde mig lite ört-te. Tände ljus och försökte smälta helgen som nu snart skulle ha nått sitt slut. Det blev en härlig stund av stillhet i ensamhet, något som knappt existerar i min vardag, men som jag behöver så himla väl!

Sedan yoga igen och den där goda frukosten. Efter det avslutades det hela lite smått och vi gick alla ut och plockade med oss ramslök som det ska bli antingen soppa och/eller pesto av, skulle jag tro.

Så packade vi ut oss i bilen och susade vidare, min vän och jag. Hon hade ett ärende på en annan plats i närheten och där blev vi bjudna på kaffe av en alldeles enastående fascinerande gammal man. Det blev ett samtal om livet och utbildning i hur man odlar vitlök bland annat. Han gav ett mycket starkt intryck på mig. Vidare blev det en tur mot Kivik och Simrishamn med stopp för en liten munsbit lunch och titt på trevliga prylar i en butik.

Trött och behaglig kom jag så sedan hem till godingarna här hemma. Döm om min förvåning när jag fick Lillan att somna 19:20!!! …för er som inte vet, har hon inte somnat före 22:00 på väldigt länge nu. Kanske gjorde mina lugna, djupa andetag tillsammans med svag meditationsmusik hela susen.

Chans blev det då att tända ljus och sprida lite doftolja …och så te förstås 🙂

IMG_2345

I morgon är det en viktig dag som kan komma att vända lite upp och ner på tillvaron…

Många kramar!

Genialt!

Nu är MatsRace igång! Jajjemänsan! Mest taggad i världen är nog jag (och mitt lag)! Redan igår hade jag överläggning med maken för att lokalisera mina träningsmöjligheter denna vecka och en del dagar, såsom idag, var det inte mycket att be för. Det var bara att ställa klockan på 04:50. Jag förberedde allting igår kväll, så att det bara var att hoppa i kläderna och kasta sig på cykeln och iväg till gymmet.

2015-01-12 06.54.35

Det blev ett relativt lätt, men allsidigt pass. Det gäller ju att ta det lite piano i början och inte busa på, så att man skadar sig och chockar kroppen på ett negativt sätt. Ja, jag vet… jag har planerat för någon form av träning varje dag denna veckan, men man kan ju ha olika intensitet och då är det ju inga konstigheter. En halvtimme om dagen, heter det ju.

2015-01-12 06.53.40

Väl hemma igen, hade jag förberett gröten som bara var att slänga i mikron. På med turkisk yoghurt, krossade linfrön och skivad banan. Frukost är ju jätteviktigt, åtminstone för mig och troligen för de allra flesta.

20150112_065134

I stället för mitt sedvanliga ”morgonkaffe”, gjorde jag ett ”medvetet val”, vilket är veckans tema, och tog en kopp vitt te i stället.

Det är det jag menar med att det är genialiskt! Hela MatsRace-upplägget! Man VILL verkligen tänka till extra för att se till att man får sin goda hälsa! Inte som ett tvång, utan för att man vill. Det täcker också in så många olika aspekter. Inte bara träning och kost. Man måste också tänka på sömn, må bra-aktiviteter och sådant. Ja, jag säger det igen… Genialiskt är vad det är!

NU, ska jag göra mig klar för jobbet! Nytränad, nyduschad, rena kläder, doftar gott, mätt och belåten. Det KAN inte bli bättre!

Ha en superb måndag vänner!

Rosor på kinderna

I morse när jag vaknade, sa jag till Mannen att jag skulle ut och jogga på morgonen. Men så tittade jag ut och såg hur regnet strilade bestämt ner i backen. Trädgrenarna dansade i vinden. Himlen var genomgrå. Lockelsen till den där härliga joggingturen jag hade föreställt mig, var inte sådär jättestor längre. Men så tänkte jag såhär… Ska VÄDRET få bestämma åt mig om jag ska träna eller inte?! Det är ju bara vatten! Vatten torkar. Dessutom finns det ju inga stunder i duschen som är så behagliga som dem när man haft det extra ruggigt och dant. Så det var väl bara att dra på sig ett par lager kläder och ge sig ut!

Det var inte alls så ruskigt när jag väl var ute, som det såg ut när jag tittade ut genom fönstret! Totalt sett blev det lite mer än 3 km. På vägen träffade jag svärfar och växlade några ord med honom. Jag tog det väldigt lugnt, eftersom det är dag sju på kickstarten och eftersom det är länge sedan jag var igång med träningen. Jag har ingen större lust att skada mig inför kommande MatsRace-tävling som startar på måndag. Även om man vill mycket, så tjänar man inte på att gå ut FÖR starkt. Lagom och klokt är modellen …för mig.

2015-01-09 09.53.19

När jag kom hem och tittade på min ”Årets Julklapp”(aktivitetsband)s app, såg jag att NU börjar det ju HÄNDA grejer med den! 😀 Nu plötsligt föreslog den att jag skulle dricka åtta glas vatten idag, eftersom jag varit ute och tränat! På aktiviteten, såg jag en liten springande gubbe som man kunde klicka på för att se mer exakt resultat! Bara DET gör ju att jag blir pepp på att göra mer! Kommer att bli kalasbra det här!

Nu har jag i alla fall tagit mig en dusch  och ja… jag säger då det… HIMMEL vad NÖJD jag känner mig! Efteråt hör det ju till att smörja in sig så att man doftar mumma och nu måste jag fråga… är det bara jag som har olika dofter varje gång jag duschat? Det är liksom en sådan där ”dagsforms-sak”. Idag var en LdB-dag!

Ja… nu ska jag leka med barnen en stund. Mannen gav sig av för att fixa lite på jobbet och handla mat till lunchen. Lilla 3:an ligger i sin säng och tar igen sig lite. Vet inte om hon sover, men jag kan ju gissa att hon INTE gör det.

Målet för idag uppnått! Jag ville ha rosor på kinderna och nu har jag fått det!

Puss & Kram!

2015-01-09 09.51.59

I väntans tider


Fortfarande går jag här och försöker att ha is i magen. Det där jobbet jag pratade om igår… Den Biträdande enhetschefen ringde som utlovat, men egentligen fanns inga nyheter att ge mig. Fortfarande väntade man på mitt utdrag från belastningsregistret och fortfarande behövde det ringas referenser. Bara att hålla sig till tåls! Jag har TUSEN fjärilar i magen!

Men så igår kom i alla fall utdraget från Polismyndigheten och jag kunde skicka iväg det till Biträdande enhetschefen. Likaså bestämde jag mig för att vara så ärlig och rak jag någonsin kan mot min nuvarande chef och berättade således för honom om hur situationen ser ut. Läskigt innan man fått fram orden, men sedan kändes det bara bra. IDAG tror jag dock att det kan hända stordåd!  Känner det i hela kroppen! TÄNK om man faktiskt får anledning att fira något helt fantastiskt ikväll! Ja, alltså, jag är ju av den uppfattningen att det är bättre att tro det bästa och ha det roligt och glatt på insidan under tiden man inte vet, än att vara negativ och butter och tro det sämsta. Det blir ju ingen glad av. Och så tror jag mycket på att man ska försöka visualisera det man önskar ska hända… Då händer det med större sannolikhet.

Så håll tummarna för mig en stund till! <3

2015-01-09 07.00.45

[maj gadd] -Jag tror att det är dags för vårsolen att leta sig fram till mitt ansikte! Blekare än blekast! Ett besök hos frissan vore också på sin plats. Får fixa det…

Jaaa! Det var så sant! Jag var på GYMMET en sväng igår! Jojjomän! Första gången på evigheter! Det var SÅ skönt! …om än lite försiktigt såhär i starten. Det gäller ju att inte gå ut för hårt, för då är det lätt hänt att det hela fallerar fortare än kvickt.

Och ha en RIKTIGT bra dag!

Det puttrar i grytan

Min höst och vinter har varit tung såhär långt. Det sticker jag inte under stolen med. Riktigt tung. Jag har sett mitt skinn från insidan och blivit varse hur dumt det är att leva ett liv i 190 km i timmen när man inte har möjlighet att hämta andan mellan varven. Det går till en gräns då även autopiloten ger upp och lägger ner. Då är det liksom egentligen för sent. Man ska reagera tidigare. För egen del, borde jag ha lärt mig detta för länge sedan. Gång på gång har jag valt att hoppa på samma galna karusell, alltid den som snurrar mest, trots att jag vet hur åksjuk jag blir i slutändan.
Den här gången tror jag däremot att jag hittat precis rätt grässtrå att greppa om.  Tänk att man ska hinna gå genom halva livet innan man inser vad som är rätt och rimligt för en att göra och vad som faktiskt är viktigt här i världen. Den tanken gör mig förundrad…

Nåväl! Det var en parantes! Nu kommer vi till de goda nyheterna! 😀 Jag är glad att det blev såhär denna höst/vinter! Så mycket jag har lärt mig, som jag annars inte skulle ha fått insikt i! Så många saker jag tagit itu med, saker som legat och skavt som grus i skorna alldeles för länge. Jag kastade helt enkelt ”skorna” åt helsefyr och skaffade mig ett par nya, bekväma dojjor.

Företaget är, i princip, nedlagt. Med det menar jag att jag slitit mitt hår färdigt med det underlag som revisorn behövde för årsbokslutet och avslutandet av firman, men att jag förväntar mig påringning från densamme med undringar om ”hur tänkte du med det där?” Jag borde gå en kurs! är det. En annan dag. Nåväl, slutet gott, allting gott. Så slutar alla bra sagor, så det blir nog bra.
Vad jag också lärde mig inom ramarna för den resan, är att folk inte alltid är dem man tror och när den insikten slår en, blir man en smula kall inombords, men stark och modig. Beundran kan i ett ögonblick förvandlas till det motsatta och så är det väl bara… Så nu har en ”förebild” blivit till en ”efterbild” för mig, kan man kanske säga.

Samtidigt vill jag lyfta fram den andra sidan! Tänk så många gånger det poppar upp snällhet från människor man inte förväntar sig det av. Nu menar jag inte att man inte tror gott om dem eller att de skulle tycka något ofint om en själv. Men alldeles nyligen, till exempel… fyllde jag år och hade varit elak nog att utföra ett litet experiment i samband med detta!  Jag ville se hur många som kommer ihåg ens födelsedag när man inte har det synligt på Facebook (där man ju också får påminnelser). Syftet var inte att se hur många som brydde sig, utan hur mycket information vi förväntar oss att bli matade med, så att säga. Hur många telefonnummer kan vi till exempel dessa dagar. Det var inte många som hörde av sig, kan jag säga. En handfull eller max två. Av dessa, var flera stycken sådana som jag verkligen förundrades över att de kom ihåg just min dag och också hörde av sig! Amen alltså då blir man ju bara så mjuk och go på insidan!

Det blir mycket dravel idag, jag är medveten om det. Men ni får förstå att det är länge sedan jag suttit såhär vid tangent bordet och kunnat släppa orden fria! Av det jag fått ut hittills, kan jag sammanfatta det med att ”inget ont som inte har något gott med sig” egentligen. Saker kommer och saker går… precis som det är tänkt att göra.

Nu hörrni… nu ska jag berätta något alldeles vidunderligt, nervkittlande, roligt och spännande!!! För mig i alla fall…

 -VAD?!

Jo! Jag har varit på en jobbintervju! Jojomänsan! En dag i förra veckan, ringde telefonen. I andra änden fanns en Biträdande enhetschef som hade fått mitt namn som rekommendation från en urgullig bekant till mig! Receptionist söktes och man ville träffa mig för en intervju. Are you kidding me!!! JA! Jag vill JÄTTEGÄRNA komma på intervju!, skrek min inre röst samtidigt som samtliga organ bjöd upp till dans och började dansa rumba med varandra! Sagt och gjort! Redan dagen därpå tog jag bussen dit och träffade Biträdande enhetschef och Kollegan. Jag var alldeles lugn, för jag hade en så skön känsla i mig. Det kändes rätt redan innan jag kommit dit. Mötet med de tu, framkallade ingenting annat heller, utan förstärkte den redan goda känslan. Jag visades runt i byggnaden och fick berättat för mig om verksamheten. Jag gick omkring och kände mig hemma… Även om det kan vara naivt att tänka och känna så, så är det väl ändå bättre att låta sig sköljas med i doften av välbehag även om magkänslan senare visar sig vara fel (HOPPAS INTE!!!). Men… hur Fabian kan det vara fel, när det känns så rätt?! Nej, jag tror bestämt att jag ska försöka ha gott mod hela vägen fram! Jag vet inte om jag får slutgiltigt besked på onsdag, men vi skulle i alla fall höras av då igen, Biträdande enhetschef och jag.

Så nu kanske det svänger om?! Nu kanske allting faller på plats! Om man får tro mitt horoskop för i år, så ser det lovande ut i alla fall:

mitt horoskop 2015

Det tackar vi särskilt för! Så håll tummarna för mig på onsdag! Då blir jag glad.

Något som också är roligt just nu, är att jag samlat ihop ett gäng glada tjejer att delta i något som heter MatsRace! Vi är tio stycken och det hela är ett samarbete mellan Forever Living Products och Mats Petersson, som har 25 års erfarenhet inom kost och hälsa. Han har arbetat med stora idrottsstjärnor, men också med många företag där han kört just det här konceptet MatsRace. Det är i korta ordalag en hälsoutmaning som pågår under tio veckor, där målet är att deltagarna ska komma igång och inviga en varaktig sund livsstil. Man skrapar ihop poäng genom antalet minuter man tränat och man får också poäng för kloka, hälsosamma val man gör. Det blir temaveckor och man får även veckobrev utskickat till sig. Recept och förslag på bra mellanmål och dylikt får man också i paketet. Just nu gör de flesta i mitt lag en Kickstart/detox som varar i nio dagar. Jag gjorde den i höstas, men gör den alltså nu igen, kanske egentligen mest för lagandans skull. Fy tusan för de två första dagarna! Usch! Men såhär på dag tre, så har det börjat ordna upp sig!

…kära hjärtanes! Jag är helt slut i skrivfingrarna och om jag inte stoppar mig nu, så får ni sitta och läsa hela natten och det vore väl himla dumt?! Nä, gör som jag och försök att komma i säng ikväll (och alla andra kvällar)! Sömnen är OTROLIGT viktig för välmående! Så SOV! Vidare DRICK VATTEN! Se till att MAGEN MÅR BRA! Titta på ditt liv och få ordning på och lär dig hantera din STRESS! Då blir allt bra! 😉

Nä, hörrenini… detta går inte… nu sparkar jag mig själv iväg! Ha det gott! Puss & Kram!