-Hmm… *tänker* …få se nu… 
-Aha! Jag har bestämt mig!
Jag har bestämt mig för att förlänga säsongen av Mamma Boot Camp – Staffanstorp och Time Out tre veckor till! 
Vi kör alltså som vanligt (åtminstone) till och med den 20 september! Därefter får vi se hur det ser ut med mina möjligheter (med tanke på mitt andra jobb menar jag) och hur stort intresset för passen är när vi kommer så långt. Jag lovar att göra så gott jag kan!
God middag på er där ute!
Jag har just kommit tillbaka från Mamma Boot Camp-passet som idag bestod av en hög glada och alltid lika trevliga, mammor av bästa sort! Vädret såg inte helt lovande ut när jag spanade mot himlen i morse, men det artade sig riktigt skapligt, tycker jag! Jag tog ingen bild från just idag, men jag slänger in en från ett tidigare pass, så att ni får hur det kan se ut en regnig dag!
Nåväl… nu är vi alla fall friska här i familjen! Så himla drygt det är med alla dessa smittor, i synnerhet magsjukor! BLÄ! Igår… nej nu ljuger jag. I FÖRR-går, var vi ute på landet och hade det mys med min syster och systers sambo. De skulle elda upp lite bråte, så vi passade på att tälja några pinnar och grilla korv! Ett par stolar och en byggarbetsplatsbandspelare (heter det ens BAND-spelar nu för tiden, när man inte länge har band?), så var rätta känslan där! Min syster och jag struntade blanka tusan i att vi var föga vackra, utan dansade loss där ute på åkern med kvällssolen gassande på rodnande kinder! Vilken UNDERBAR känsla! Jag kan förstå att afrikanerna och indianerna dansar sådär fritt och utsvävat! För det är så man känner sig när man har jorden under fötterna och vidderna omkring en är …vida.
Just det, ja! Det var ju Mors dag också då. Något som kommit att bli lite utav ett jippo, kommersiellt sett om inte annat. Hemma hos oss var det inte så upphåsat (jaha, nu protesterade rättstavningen – heter det inte upphåsat?), utan min morsdags-present gestaltade sig i en, ack så smarrig, glass!
My GODD! Jag säger bara MAGNUM strawberry white!! Den är fin, den!
JA! Nu måste jag ju visa HATTEN! Den blev ju liksom färdig till sist! Liiite stor kanske, men hellre det, än för liten som den förra. Det var lite klurigt att bestämma sig för vilken dekoration jag skulle ha på den, men det landade i en prästkrage! Voilà!
Anyhow… Just nu sussar lilla 3:an och övriga knattingar är på förskolan. Mannen är en stjärna idag och lämpar av skrot på tippen. Själv sitter jag här och skriver i sällskap med ugglorna på min kaffekopp. På spisen puttrar potatis och i ugnen gottar en ”dragen gris” till sig (get it? ”pulled pork”)! Lunch på detta, kommer att sitta som en smäck -I’m telling you! Eftermiddagen kommer nog att bli kantad av ett besök hos bästa second hand-butiken för inlämning av några småberg med barnkläder. Ska också pilla in ett par, nyss uthämtade, framkallade bilder i en ram som ska överraska svärföräldrarna när de kommer hem. Hämtning på förskolan, städning, fika, mys med syrran, Time Out-pass ikväll, kvällsmat, bad, nattning… -SHIT! Måste hänga tvätten från igår! Nä, måste kila! Auf Wieder!
Jag tror att jag förstår varför jag känner mig urlakad idag… Hade en lördag igår, som hette DUGA! Såhär…
Vaknade efter en riktigt bra natt, om jag minns rätt. Tror att jag bara hade ETT barn i sängen faktiskt och jag tror inte ens att 3:an begärde ”nattamad”! Så jag var, tack och lov, riktigt ”fit for fight”. I stället för att packa kvällen innan, hade jag skrivit en pack-lista, vilken gjorde det hela himla smidigt när jag väl kom så långt. Min syster med tillhörande sambo kom hit vid nio (eller om det var halv tio, jag minns inte). Sambon tog med sig sin största dyrkare, nämligen vår lilla 2:a, hem till sig. Lilla 3:an tog min syster hand om och själv tog jag 1:an med mig ner till Mamma Boot Camp– och Time Out-träningen (sammanslaget pass, för att spara tid). Solen sken och det blev ett riktigt härligt pass! Mina mungipor satt med en ände vid varje öra! Mysigt! Sedan hem och packa det sista och sleva i sig makaronerna och falukorven som min syster förberett. Alltså… ibland kan det vara så nedrans GOTT! …skräpmat som det ju ändå lite grand är.
När klockan var 12:20, sattes GPS:en på i min mobil och jag, Syrran, 1:an och 3:an styrde bilen upp mot Götet för att fira min moster och sambos SÅÅÅ fina nya hus! En paus på halva vägen gjorde gott för oss alla . Bensträck och kaffe och glass. Vad mer kan man behöva för en fortsatt lyckad biltur?!
Så kom vi upp …lite senare än vi beräknat, men det fick vara så. Redan när vi började närma oss ankomstmålet, kände jag att DET HÄR var en mysigt ställe! Lite ”på landet” i jämförelsen med självaste Göteborg. Fina hus, fin natur, ja riktigt harmoniskt var det! Sedan kom vi som sagt fram till vår lilla moster. Vilken idyll! Jag förstår att hon kallar det sitt paradis! Jag är verkligen glad för deras skull, att de hittat en så fin plats att bo på!
1:an var lite blyg till en början, men snart kröp sig lugnet in i honom också och han lekte med hundar och främmande vuxna som snurrade honom runt, runt, runt utan att blinka! Tyvärr var min kamera inte tömd innan vi åkte upp, det hade jag missat, så mitt i allt fotograferande, visade minneskortet en stor nolla. Men några bilder fick jag i alla fall och här kommer ett urval i ett försök att visa känslan jag fick med mig hem…
Min moster är en riktig fena på att skapa det där gulliga och mysiga och ombonade och hemtrevliga och snygga i en så härlig kompott! Jag önskar att jag hade lite mer av den förmågan. Fast det är klart… en liten smula av den genen har jag nog egentligen, bara lite för lite medel att införskaffa de attiraljer jag hade velat ha för att lyckas med uppdraget. Men det är väl bara att ta små steg i rätt riktning…
Hade jag haft mer plats i kameran, skulle jag även ha försökt fånga de små hjärtan som låg på handfatet på toaletten… alla ljuslyktor… för att inte tala om den världscoolaste mattan gjord av mängder av jeansmärken (alltså inte lappar utav jeans, utan själva märket Lewis, Crocker osv) och köksmöblemanget! Vänta! Här hittade jag en bild på en liknande jeansmärkesmatta:
Eftersom vi hade bestämt att vi skulle resa hem samma dag, fick vi försöka hålla lite koll på klockan. Fast det är ju som det är med sånt där… blir aldrig riktigt som man tänkt sig. Hade tänkt åka vid sju, men kom iväg åtta. Men det är helt fint. Gjorde ingenting med facit i hand. Vi fick ju en timme mer av det roliga!
…mindre rolig blev hemfärden. När vi närmade oss Hallandsåsen började 3:an bli orolig. Snabbt, jag skulle säga att det handlar om sekunder, eskalerade sinnestillståndet till hjärtskärande gallskrik! Hon var hysterisk! 
Vi svängde in om på rastplatsen och jag tog henne i min famn i ett försök att lugna. Blöjan byttes och jag försökte amma henne, men det var helt lönlöst! Hon var galen! Kändes inte riktigt närvarande och föste snarare bort mig än att ta emot sin mammas tröst. Skulle jag gissa, tror jag att det handlade om nattskräck, även fast åldern inte riktigt stämmer in på beskrivningarna om det. Till sist blev vi tvungna att sätta tillbaka henne i sin stol och fortsätta färden. Men gråten fortsatte i 45 minuter. Jag blev alldeles knäckt inombords. Men så fungerar det väl när man är mamma och desperat för sina barns välbefinnande.
Till sist kom vi i alla fall hem. Klockan var då strax efter elva. 1:an kunde jag bära in och lägga direkt. 3:an hade nu sovit en stund i bilen och var mer lik sig själv när hon vaknade. 2:an hade min systers sambo kommit hem med, eftersom det lilla knyttet ändå var vaken (han hade tagit sig en liten tupplur på fyra timmar på eftermiddagen nämligen *fniss*). Honom fick jag i säng relativt bra, efter en liten smörgåssejour.
Natten blev skaplig, men lite orolig. Kanske inte helt förvånande, vaknade jag för att inse att lilla 3:an faktiskt har feber idag. Så det var väl något fuffens med henne redan igår då, kanske. Lilla skruttan…
Nu… nu är jag helt matt! Slut i rutan! Off i universum! Pojkarna äter äpple i TV-soffan och ja… jag tänker INTE göra några större utvikningar idag! Idag ska det bara vara lugnt och fint! Vädret är lite …ja, det ser ut som att det har lite svårt att bestämma sig. Kan nog både bli småmulet och ”solskenigt”. Det får bli vilket det vill. Jag tror att jag ska klä på oss alla nu, äta lite frukost och sedan ta en stillsam promenad med hela skaran. Ikväll kommer också Mannen hem, med huvudet fullt av nya styrketräningskunskaper, från sin vistelse i huvudstaden. Det ska bli sååå skönt att ha hela familjen samlad igen och att en ny, helt ”vanlig”, vecka åter infinner sig i morgon.
Så får det bli!
TACK till…
…min fina moster med sambo för speciell och fin inflyttningsfest!
…min kära syster för sällskap, samtal och samarbete på vår heldag tillsammans!
…systers sambo, för att han har så fin hand och så gärna spenderar tid med våra barn!
…det par som är avlägsna släktingar och som jag mötte igår och som gav mig SÅ mycket värme inombords!
…min älskade make, för att du traskade in i mitt liv för tolv år sedan och gjorde verklighet av mina drömmar! Min kärlek till dig är oändlig!
…alla ni andra, som ligger mig så varmt om hjärtat! Familj, gamla vänner, nya vänner… ingen nämnd, ingen glömd… <3
GUUUUD vad roligt det var att köra passen idag! Några nya deltagare både på Mamma Boot Camp:en och sedan denna överraskning på Time Out-passet! Jag vet inte riktigt vilka de var, men jag gissar på ett gäng glada studenter, som ville sälja oss en tidning. Okej! sa vi. Men då vill vi att ALLA NI gör plankan med oss i en minut! Och det gjorde de! Alltså, jag kände mig som Avicii med detta hav av folk framför mig! Såhär skulle vi ha det varje pass tycker jag! En dag kanske… 🙂
Oh Godd! Det var inte igår jag var såhär förkyld och risig! *hatcho prosit* 
Fy bövelen! Men det är klart, jag kan ju vända på det och vara tacksam i stället, för att jag , som sagt, inte är förkyld så ofta. Så egentligen är jag väl lyckligt lottad och det vore väl inte mer än rättvist att jag också fick smaka på ”riset” ibland jag också. Däremot tar jag ofta hand om andra familjemedlemmar som är sjuka och det kan vara nog så jobbigt i min mening.
Jag har inte haft många sekunders sitta-på-ändan-och-göra-ingenting på sistone. Jag har haft fullt upp med allt möjligt, tycker jag. Planterat blommor och jordgubbar och broccoli och städat och tvättat och pysslat och handlat och lagat mat och ja… sånt där som alla andra också ägnar sig åt i vardagen. Och så några Mamma Boot Camp– och Time Out-pass också förstås!
Här kommer några bilder från dagarna som gått…
Så! Det var i korthet vad jag skulle ha skrivit om de senaste dagarna om jag bara hade haft tid och orkat. Men nu fick ni en snabbpresentation i efterhand. 😉
Tror att jag ska slänga in håret i duschen nu. Känner mig SÅ ofräsch! …som man alltid gör när man är ”under isen” eller sjuk.
…håller med Maria. Det hade suttit fint att göra en retur till en dags SPA på Ystad Saltsjöbad nu. -Ahh… Men får leva gott på minnet efter det just nu. En annan dag gör vi om det!
