Boktips

Ibland vill man bara &+?#€%

Smiley arg huvudvärk

Tänk att det dyrbaraste och de mest älskvärda man har är också de som kan locka fram den högsta graden av frustration hos en. Idag har barnen varit …liiiiiiite väl jobbiga att ha att göra med. 1:an lekte förvisso med nästkusinen största delen av dagen, så det var skönt. Men densamme jagade livet ur mig igår, så han låg liksom redan på minussidan från start, så att säga. Förlåt, förlåt, förlåt att jag känner så ibland! Kärleken till barnen överstiger alla mått och begrepp. Det vet både du och jag. Så ”missförstå” mig rätt! I alla fall… 2:an, stackars krake… började redan igår att klaga över klåda på händerna. Gnäll-Gurra!, tyckte vi andra. Men efter en väldans orolig natt med mycket spring till Mamman, stök i sängen och gnäll och gny, vaknade han och uppvisade utslag både på handflator och fotsulor.

Smiley kliar utslag

Google-my-friend, kom till undsättning som så många gånger förr, liksom både goda vänner i telefonen och på Facebook. Det lutade åt höstblåsor. Men det fanns ju en liten risk för att det skulle kunna vara en allergisk reaktion också och då är klåda på just handflator och fotsulor inte något gott tecken, utan precis tvärtom! Eftersom 2:an dessutom har läggning åt det allergiska hållet, både i form av äggallergi och infektionsastma osv. så var jag inte jättesugen på att helt utesluta risken bara sådär. Han hade ju trots allt inte några blåsor kring/i munnen, vilket jag lite grand trodde var ett kriterium för att passa in under höstblåsekategorin. Men inte långt därefter, uppenbarade sig både en liten temp på 37,7 grader och blåsor just kring munnen. Så jag började att andas ut en aning. Ni vet… Mannen var ju inte hemma heller och oro för anafylaktiska chocker i samband med tre övergnälliga och tjatiga barn och sprängande huvudvärk är ingen tjusig kombo hos oroliga mammor, såsom jag själv.

Ja, så cyklade i alla fall 1:an iväg till nästkusinen, som sagt var. 2:an och 3:an lekte sedan ganska resonligt medan jag fortsatte att röja och rensa! Jag kan knappt tro det själv, men vet ni? Jag ser faktiskt ljuset i tunneln! Jes mään! Idag gick jag igenom hela ovanvåningen, inklusive nästan hela vindsutrymmet!!! Alla leksaker… fler böcker… en gammal barnvagn… you name it! Jag förstår verkligen poängen med denna storstädningsprincip som Marie Kondo förespråkar! Det har kommit SÅ mycket mer ”syre och luft” in i hela hemmet! Nu vet jag ju också att det inte döljer sig en massa inproppade saker bakom stängda luckor och lådor. Den vetskapen är annars rejält stressande tycker jag.

Det betyder dock inte att vi hunnit få det städat och fint här hemma nu. NEJ! För just nu står den utrensade bokhögen i travar i hallen i väntan på att Mannen ska välja ut det han absolut vill spara. Badrummet här nere har jag liksom inte riktigt hunnit fräscha upp. Köket ska vi bara inte tala om, men å andra sidan är det det som står på kö här näst (…om jag orkar ta itu med det i morgon när jag åter igen är själv med Trion från bittida morgon till sena kvällen. Vi får väl se! Ja, det som återstår är ju just köket. Och stora skafferiet. Och garaget för all del! Sedan blir det ”småigare” saker, såsom att gå igenom och gallra fotografier och så. Så hur omöjligt detta än kändes från början, så ser jag nu att det ju faktiskt går! TÄNK vad skönt det ska bli sedan, när rensningen är klar och man kan börja INREDA sitt hem! Vi får bara spara ihop lite kosing först förstås. OCH så tänkte jag ställa mig på loppis nästa söndag! Det vore ju inte fel att bli av med saker och samtidigt få en liten slant för det.

Förlåt, ja… jag kom in på det där med städningen igen. Det är inte meningen att bli långrandig. Därför ska jag nu snabbt och lätt presentera en bok för er i stället! En bok som jag fick i present av en mycket god vän och med personlig hälsning från författarinnan i egen hög person skrivet på första sidan. Nämligen… *trumvirvel*

20150926_223943

OCH KVAR STOD EN RÖD RESVÄSKA
av Mari Åberg

Jag har nu läst drygt 80 sidor och har SÅ svårt att lägga den ifrån mig! Den blir liksom bara bättre och bättre ju mer jag läser! Det som också fascinerar mig och väcker nyfikenheten kring författarinnan är alla de där detaljerna som jag känner igen mig i. Hon har sitt skrivarsmultronställe på Österlen, den sömniga, men på sommaren ack så blommande, småstad vid Sveriges sydöstra kustland. Där småbåtshamnen ligger så nostalgiskt och tar emot vågornas kluckande året om, år efter år. Där hamnkiosken än idag serverar min barndoms favoritglass Cornetto (jordgubb). Där tiden går lite långsammare och dit många storstadsbor från vår huvudstad funnit sin ro och sommarglädje. Ja, precis som Danne Stråhed sjunger, är det nog ”…lite närmre, till himlen från Österlen”. Åtminstone klappar mitt hjärta extra hårt i bröstet när jag kommer innanför stadsgränsen.

Jo, och sedan dyker det upp där mitt i texten… om Tjörn, dit en av karaktärerna i boken åker för att hämta lite ro och frid ibland (…fast inte just den här gången, då det begav sig i handlingen). Tjörn betyder något alldeles särskilt för några av mina närstående i familjen. Vilket sammanträffande kan tyckas.

Äsch, jag kanske bara svamlar på och inbillar mig en massa. Men det är många saker som får mig att känna att det verkligen är meningen att jag ska läsa just den här boken. Jag tror ju lite på ödet och att saker har sin mening…

Från det ena till det andra, är det någon av er där ute som vet hur det egentligen går till att skriva en bok? Jag menar… hur börjar man? Jag har alltid undrat. Har man hela handlingen klar för sig redan vid start? Eller växer det fram? Jag skulle så gärna vilja veta hur det går till. En dag vill jag själv skriva en bok; jag har velat skriva en bok sedan jag var liten och faktum är att min fina fina språklärare och klassföreståndare på gymnasieskolan jag gick i, faktiskt skrev en rekommendation åt mig, till en författarutbildning hon tyckte att jag skulle gå. Jag hann aldrig skicka in min ansökan i tid, men den gången ville ”ödet” (eller om det var mitt undermedvetna) att jag skulle missa chansen. Jag var så rädd att någon skulle säga åt mig att mitt sätt att skriva inte var rätt eller bra nog. Om någon började pilla på det bästa jag visste, var jag rädd att kärleken till ordtrolleriet och historieskapandet skulle dö hos mig. Det vill jag absolut INTE! Men vem vet… när tiden är mogen!

Oj… nu har jag gjort det igen… Natts(l)udd(r)at! Sorry! Från frustration på, de egentligen så älskvärda, barnen, till Marie Kondos städbok vidare till nästa Mari, nämligen Åberg som skrivit boken jag ska fortsätta läsa NU. Smiley läser

Godnatt Sverige!

 

#mariåberg #ochkvarstodenrödresväska #boktips #konmari #konstenattstäda

Konsten att höra hjärtslag

I morse, innan övrig familj vaknat, gick jag upp tidigt och lade mig i soffan för att läsa ut en bok som jag njutit av den sista tiden. Jag talar om den här:

IMG_20150920_071735

Det var så lustigt… inom loppet av några få dagar rekommenderade två, av varandra oberoende, vänner denna bok för mig! Så att den riskerade att vara bra, förstod jag redan från början. Det är ingen bok som är spännande som en action-bok, men det fanns en mystik… en undran… en längtan… Den var vacker och eftertänksam. Flera tänkvärdheter om livet och döden och kärleken.

Betyget? Underbar!

 

Manisk

Ja, nog känner jag mig lite manisk, eftersom mina tankar hela tiden cirkulerar kring detta med att rensa och ut och städa bort som jag skrev om sist. Alltså, jag hamnade ju på det där YouTube-klippet som fick mig att köpa boken, som jag nu bara har några sidor kvar att läsa i. Jag är SÅÅÅÅÅ pepp på att prova denna teknik, ”KonMarie”-tekniken.

Steg ett är ju egentligen att fundera över VARFÖR man vill göra den här förändringen i sitt hem. Svaret ifrågasätts med varför? och det svaret ifrågasätts i sin tur med varför? det också. Fyra fem gånger gör man så och tanken med det, är att man ska komma fram till den egentliga, bakomliggande orsaken till att man har oreda omkring sig och varför man uppenbarligen känner att man behöver få ordning i sitt bo.

Sedan ska man visualisera hur man vill att hemmet ska vara och ens liv som helhet.

Sedan! Sedan kan man börja göra verklig nytta! Man börjar med kläderna… övergår till böcker och sedan papper osv. Men det kommer jag till när jag sätter igång.

Den stora tjusningen med KonMarie-metoden, tycker jag är att man bara behåller sånt man blir glad av (med vissa nödvändiga undantag). Tänk dig själv! Tänk dig att bara vara omgiven av saker som gör dig glad! Vad blir du då? GLAD! 🙂

Jag har tänkt mig att jag ska börja med kläderna en dag som är väl inplanerad, så att det blir ordentligt gjort. Se till att ha en hel rulle sopsäckar hemma och skaffa barnvakt. Likaså måste jag vara förberedd med garderoberna. Det bästa är att vika nästan alla kläder (utom dem som ser ut att vara lyckligare om de fick hänga, såsom klänningar, tunna blusar, skjortor, kavajer osv.) i små fyrkanter som man ställer på högkant i lådor. På så vis ser man alla kläder och det blir inte kaos när man försöker ta ett plagg som annars ligger i botten av den sedvanliga högen. Alltså behöver jag fixa hem lådor/backar att kunna sätta på alla de hyllplan mina garderober består av. När allt det där är förberett och klart… DÅ ska jag sätta igång, ja jäklar i hoppet!

Men idag… idag kunde jag inte hålla mig! Jag var bara TVUNGEN att prova på känslan lite grand! Så jag samlade ihop smink/krämer/hår-tjofräser etc. som legat inproppat i en salig röra inne i ett litet vatten-pump-rum (eller vad jag ska kalla det) vi har i anslutning till badrummet. Egentligen får man inte fuska och göra små-jobb såhär, men jag var som sagt alldeles tvungen!

SÅ!

2015-07-30 19.18.54
Ut med allt jag samlat ihop på golvet…

2015-07-30 19.19.09…sortera efter kategori, precis som metoden säger…

Dags att välja vad som ska sparas och vad som ska bort… Behöver jag den här? Gör den mig glad? osv. Resultatet blev följande:

2015-07-30 19.19.33
Alltså WOW!!! Hur skönt var inte DET?! Känner mig liksom lättad inombords! Denna lilla samling ska sedan egentligen organiseras och ställas på en bra plats, med bra förvaring.

2015-07-30 19.19.48
En hel påse gick hädan på kuppen!

Känns det så HÄR bra, bara efter denna lilla rensning, så förstår jag både gott och väl att en storrensning av hela huset skulle få en att bli en helt ny, lättare människa! Jag kommer att gå helt ”crazy banana”!

Jag kan varmt rekommendera boken, som ni förstår!

NU måste jag dessvärre lämna er här, eftersom stora grabben står bredvid och kacklar i stället för att ligga i sin säng och sova.

So long!

Grabba tag i din ”jååstick”!

gladtrött smiley

-He… he he he… he…

Jodå, så att eh… jag är här ännu. Hemma… trött… tjock… tung… humör bjuder på spännande överraskningar, kanske av den sorten man inte alltid uppskattar att bli överraskad med alla gånger. Men jag håller mig själv i örat och försöker se till att jag inte trampar på någon annans tår i onödan.

För att inte bli tjatig och tråkig, så pratar jag om något helt annat idag. Jag var på biblioteket igår. Japp! Jag gjorde en 180° med högerfoten och drämde den i min egen bak. -Ut med dig! Sitt inte här och tjura! sa jag till mig själv. Sagt och gjort. På hojen och iväg.

cyklar

Fast en sak ska ni ha klart för er; det där med att cykla är inte HELLER en lätt sak dessa dagar… Vill inte genera någon för mycket, så jag låter det vara vid att -Det finns många konstiga åkommor en gravid kvinna kan råka ut för och ibland är det inte så skönt att sitta på en cykelsadel… *punkt*.

Hur som haver, så hade jag i förväg bestämt mig för att jag ville låna ”Torka aldrig tårar utan handskar” av Jonas Gardell (säkert ett jättebra bokval för en som kan få gråtattacker utan anledning) och så ”En man som heter Ove” av Fredrik Backman. Naturligtvis fanns ingen av dessa tillgängliga. -Typiskt! Men vad gör man, om inte slänger ut en önskan om TIPS på Facebook?! Ett alltid lika säkert sätt att få snabba och trevliga svar (tycka vad man vill om Fejjan). Så jag fick en lång lista och med mig hem i handväskan, följde:

böcker

Tyckte att det var en lite sådär skön blandning. Har börjat med Fjärilseffekten, eftersom lånetiden på den är så tidsbegränsad. Sedan tänkte jag lära mig lite mer om hur man får ekonomin att lysa lite klarare ur skärmen på internetbankens saldosida, genom att läsa Fattiga och Rika. Och så har jag alltid undrat över Agneta Sjödins författarskapsförmåga, så det tipset antog jag också. Jag får lämna utvärdering när jag plöjt igenom dem.

I natt sov jag relativt okej, men var medveten om ”ont-heten” i mitt bäcken hela tiden på något konstigt sätt. Vaknade vid fem i vanlig ordning och frukost- och kaffetarmen började knorra och störa, också det precis som i vanlig ordning. Alltså gjorde jag slag i saken och gick upp. Tappade upp ett bad med lavendel, kokte kaffe, laddade yoghurt och müsli och så boken… Fjärilseffekten. Sedan var det bara att glida ner och ha en timme av stillhet för mig själv. Himla mysigt!

frukost i basängen

Sedan kom alla barnen till sans från sitt nattliga besök i John Blunds värld. Och då var det liksom läge att trockla sig upp i sittande läge och sedan tvätta ”barret” (håret). Därefter,  ”same same” vad det gäller morgonrutiner. Och eftersom Storkillen bad mig särskilt om att jag skulle lämna honom på dagis idag, så följde jag hans önskan, trots att kroppen och kroppen skrek -NEEEJ! Men vad gör man inte för sina barn?! Särskilt som jag lite granna oroar mig för hur syskonomställningen ska bli. Det är ju lite svårt att läsa vad som försiggår i deras små rara lintottehuvuden. Men jag säger bara -JÖSSES! Som jag såg UT! Ha ha ha ha ha ha! Som en RIKTIG hottentott, let me tell you! Gravidtunika, jo… fine! Under det? Ett par RUSKIGT fula grå mjukisbyxor, men som jag nyligen kommit på med att sitta ovanligt bekvämt på denna ömma kropp. MEN! Jag struntade fullkomligt i vilket! För vet ni vad jag tog på mig i stället som komplement? Jo… ett gott självförtroende och ett brett leende! Fattar ni vilken sus det gör i tillvaron?! För en själv och säkert andra som man möter (lite som det där med att skriva den relativt ocensurerade sanningen om vardagen i bloggen). För om jag skulle gå omkring och se tjusig ut så fort jag stoppade näsan utanför dörren, ja, men då skulle folk kanske tro att jag var sån jämt och så skulle de kanske känna att -Fy vad jag är usel som inte ”tyar” det. Nä nä… här säger vi som det är och sträcker på ryggen och är stolta för vem vi är! DET är ”Power”!! ”De é najs!!” Greppa nu din ”jååstick” och styr upp en riktigt nedrans skitbra dag! Det ska jag göra!

 

dansande kyckling 1