GRAVID – Från början till slut och efteråt

Sommarfröjd och diastasis recti-ledsen

Vilken tunghäfta jag har… eller skrivkramp kanske snarare. Det är nästan så att det finns så mycket att skriva om att jag inte kan trycka ner den första stavelsen! Intensiteten på min tillvaro är, med andra ord, mer än den kanske borde vara. Men så är det och jag förutsätter att det är perioder i livet som är så och som ska vara så. Därmed inte sagt att jag lider av stress på ohanterbar nivå, men det är liksom lite mycket nu…

Det skulle ju till att bli barnkalas här för 1:an i lördags. Men det satte febertermometern stopp för. Det var 2:an som på onsdagkvällen förvandlades till en glödhet liten gosse. Hela torsdagen var han alldeles ur gängorna och febern fortsatte att vara på alldeles för hög nivå. Alvedon och nässpray och inhalator för hela slanten. Med det stundande kalaset, kände vi att vi var tvungna att ta ett beslut om huruvida det var en god idé att fullfölja kalendern eller ej. Först tänkte vi att de som ville komma ändå fick göra det på egen risk, men sedan insåg vi att det inte vore rätt att lägga det på föräldrarnas ansvar, så vi blåste av det hela. Inte för att det var lätt, eftersom det endast fanns tre mobilnummer av tio inbjudna gäster på förskolans ”klasslista”. Jag fick således sätta mig och leta på Eniro och Hitta. Flera hade tre till fyra nummer per person, så det slutade med att det var en herrans massa SMS som gick iväg. Några svarade relativt direkt, men från några hördes ingenting alls. Med detta i bakhuvudet, gjorde jag mig mentalt förberedd på att någon faktiskt skulle kunna dyka upp ändå på lördageftermiddagen. Minsann… det där med magkänsla alltså. Klockan två ringde det på dörren och en liten flicka stod så fin i sin klänning och med paket i handen. Jag erbjöd henne att få vara med om ett minikalas, för just på lördagen var ju faktiskt 2:an helt frisk, men det kunde man ju inte veta i förväg.

20140426_152530

Hon tackade ja till det, så jag ordnade med picknick och sagostund och pyssel i lekstugan och minitårta i barnmöblemanget i trädgården och 1:an och 2:an bjöd på baduppvisning i den pyttelilla badpölen i form av en sköldpadda… Så blev det alltså. Ny chans till kalas för de andra kompisarna blir det på söndag i stället.

Ja och sedan har det varit en himla massa ”allt möjligt” däremellan. Men jag kan inte dra allt just nu…

Igår hälsade jag och barnen på ute på landet hos min syster med tillhörande sambo. Vädret var, liksom idag, heeelt fantastiskt! Alla dessa vackra rapsfält som just nu står i blom på de Skånska slätterna… det tar andan ur mig!

 20140427_164706 20140427_163226 20140427_164515

Det är så tydligt också att barnen trivs i naturen! De blir avslappnade på ett helt annat sätt. Det är härligt att se.

Idag stannade vi, däremot hemma. Jag tänkte att det ju är fler än jag i  min mammagrupp som är hemma med förskolesyskonen och därför bjöd jag in spontant till trädgårdshäng hos oss. Tre goa mammor kom med sina små och även fast huset stod på ända och trädgården likaså, så hade vi en riktigt skön eftermiddag i solgasset! Picknickfilt på gräset och spartansk improvisationsfika i form av kaffe och ”köbe-kagor”.
När det börjat gå mot kvällningen och de tre mammorna styrt sina kosor hemåt, tog jag tag i kvällsbestyren. Alla tre barn åkte i baljan (badkaret). Sedan middag åt dem. Pyjamas och nattning (hör att en fortfarande är vaken). Ut i trädgården för att plocka undan, plantera om hallonbuskarna, plantera fler potatisplantor, vattna, vattna och åter vattna. Bära in tvätten. Ställa i ordning i köket. Sätta på och tömma och åter ladda diskmaskinen. Återställa badrummet efter bad. Vänta nu… åt JAG någon middag?! Näeh… glömt igen. Tre Riesen-kolor (…okej, fyra …hrum… kanske fem) och en paus (nu) vid datorn blev det i stället. Jag SKA laga mat. Fisk ligger tinad i kylen, så jag får väl hutta in den i ugnen eller något. Fast särskilt sugen är jag inte. Framför allt inte på att lägga ner jobbet på att laga någon mat. Min energi har, med all rätt, börjat ta slut för idag. Skulle gärna vilja ta en tur in i duschen och sedan hoppa i pyjamasen i stället. Får se… nu är jag trött… ack så trött…   *gäspar*

Får väl börja med att masa mig härifrån i alla fall. Jo, just det ja! Måste ta itu med den där nedrans diastasisen (separerade magmuskler pga graviditet) jag ligger inne med också på allvar. Upptäckte igår att den är riktigt illa däran… Både lång, bred och djup. Det bådar inte gott. Inte konstigt att jag har ont i ryggen bland annat.

2014-04-28 20.07.38

…känner mig faktiskt riktigt ledsen över detta, men jag får väl kämpa på och se hur mycket jag kan få ordning på det.

Ingenting kommer gratis

Jag vet… Har man inte ens försökt, kan man inte begära att få resultat. Men jag är sur ändå. Min mage… hallå… jag är INTE gravid längre! Har inte varit på ett halvår! Så den skulle ju kunna vara så snäll att sluta att puta nu! Jag ÄR ingen ballong, men ser ut som en. Inte vad jag hade tänkt mig, det här. Fast problemet är att jag inte hade tänkt alls, när jag nu ändå sitter här och är otrevligt ärlig mot mig själv. Det är som jag sagt ofta på sist tiden, att jag har svårt att fokusera på något annat än barnen och i synnerhet den lilla 3:an. Ett sunt tecken förstås. Det är nog biologiskt meningen att man ska fungera så också. Jag har dessutom en liten (skämt)teori om att magen ska vara uppblåst så länge man ammar, för att bebisen ska kunna ligga bekvämt! *fniss*

Jag var i alla fall ute i trädgården med hela ligan nyss. Först fick tvätten komma upp på sträcket och sedan åkte träningskläderna på! Precis en halvtimme tog passet och innefattade totalt elva övningar som jag gjorde 15 reps. av i två varv. 1:an tog några bilder med min telefon och när jag tittade på dem, ja det var då jag liksom bara… WOW! (på ett icke upplyftande sätt menat) Den där bulan får vi ta och göra någonting åt! Så nu har jag satt mig själv ”on a mission”!

Steg ett blir att se till och boka den där tiden för att, en andra gång, få ett utlåtande om vad som fattas min höft (höftled närmare bestämt och mitt bäcken). Har ju ont hela tiden, trots att jag inte gör många knop för att påfresta.

2014-03-28 15.07.53

2014-03-28 15.07.25

…men annars ser det i alla fall rätt så härligt ut, va?! :) Barfota utan strumpor och skor… på Mats Paulson-vis. Sången ni vet… Barfotavisan… Nåja…

-Hallå? Va?! STÄNGT?!

 Jaha, ja! Såklart! Missat telefontiden med 21 minuter till kiropraktorn. Fint… Nä fy vad jag blev på dåligt humör nu! Tror jag går hem till svärföräldrarna och sköljer bort det med en kopp kaffe! Hej och adjö!

Nära!

Ja, nu känns det faktiskt riktigt nära den stora dagen D! …fast det var ju inte en sådär jättebegåvad gissning i och för sig. För varje dag som går, kommer vi ju närmre. Men i natt hade jag en sådan där jättejobbig natt igen. Sov oroligt, drömde mycket, ovanligt ont i kroppen och magen och ja… allt. Lite mer ”malande” i ländryggen idag. Svårare att röra mig (känner mig verkligen fysiskt handikappad!). Enormt trött. Och så känslan av den där stora stenen i magen.

Gnäll gnäll gnäll… sorry, men jag BEHÖVER gnälla lite för att känna mig bättre 😉

Nu har jag i alla fall ätit frukost. Favoriten igen:

IMG_20130804_083416

-Mmmm… Mumma! Visst vill man bara dyka ner i den där skålen!

Yoghurt med müsli och vinbär (inga bananer som på bilden idag dock – de var slut). Och så ett kokt ägg till det. Två Omega-3 och en vitamintablett sköljdes också ner med lite vatten. Tror att jag får tänka lite klokt med mat nu så att jag orkar med en eventuell förlossning. Igår blev det mest slarv med uteblivna mellisar, pannkakor till lunch, ingen kvällsmat… Men ett gäng rostade nötter och chokladbollar till ”24”-snack! -Aja baja! Nä, det blir andra ”bullar” idag (utan chokladsmak!).

Nu sitter barnen i vardagsrummet. Den stora spelar Skylanders och den lilla flyger med ett litet flygplan. Mannen är och spelar vattenpolo och ska sedan jobba en timme. Efter det kommer jag att utkräva total vila för min del. Och även beordra honom att ta det lite ”piano” idag. Han måste ju också orka, även om det stora jobbet ligger på mig.

Det enda jag ska göra alldeles säkert idag, är att få klart detta kvartalets bokföring, så att det kommer iväg med posten. Så kan man glömma det sedan. Och så tänkte jag stryka de nytvättade sängkläderna som svärmor sytt åt barnsängen och vagnen. Utöver det… helst inte mycket.

vila stolen

Maggördel?

före o efter grav

No way – aint gona happen!

Gördlar och hitan och ditan…

Redan när jag fick sista sonen (eller jag kanske får skriva ”senaste”, för vem vet, det blir kanske en till) kikade jag på maggördlar och köpte mig faktiskt en. Den gången valde jag den som Olga Rönnberg säljer på sin MammaFitness-sida. Du kan beställa den HÄR.

Olgas maggördel

Bilden lånad från Olgas Mamma Fitness-sida.

Jag tyckte att den var toppen att ha på, särskilt direkt efter förlossningen, då jag (åtminstone den gången) var helt och hållet ”lealös” (läst på skånska = eg. försvagad) på mitten och inte orkade stå upprätt. Därefter tyckte jag om den för det mesta och ibland inte lika mycket, eftersom den var varm och krovade sig. Att den korvade sig har nog att göra lite med vilken kroppstyp man har. Lite bredare höfter som jag och om man har lite kort midja gör nog att det kan bli så lite lättare. Hur som helst, så sålde jag den (jag var ju färdig -Humpf!)

Men senast igår tittade jag igen efter gördlar, kanske för att prova en annan variant. Lite också för att kunna ha egen erfarenhet när mina kunder frågar mig. Då ville jag såklart ha testat Amerikas gravid- och efter graviditet-magträningsguru (bland annat) Julie Tulpers gördel.

Julie Tulpers gördel

Julie Tulpers teknik

Smet in på hennes sida MeternalFitness för att titta närmare och tog beslutet att faktiskt skaffa mig en. Men såklart… Det första jag möttes av, var texten:

INTERNATIONAL ORDERS

Currently we do not ship our products outside of the U.S.

Så himla typiskt! Men om någon läser detta, som bor i USA eller ska åka dit eller så, så får ni GÄRNA hjälpa mig med att fixa en och skicka den till mig! 😉

Min tanke är nämligen att jag ska läsa både Julies och Olgas bok och utifrån det lägga upp ett program för min lilla tudelade magmuskel när knatten kommit ut. Kan bli en spännande resa, eftersom jag hade det redan tidigare och aldrig egentligen gett mig på att lösa problemet på allvar.

 

(Se även tidigare inlägg om samma ämne HÄR …inser att innehållet i det inlägget, det där ”löftet” jag gav om att skriva om träning under graviditeten inte blivit av, tyvärr. Hänvisar er till böckerna, för de säger allt som behöver sägas och jag kan i stället dela med mig av min egen resa tillbaka när väl min lilla bebis kommit ut)