Att bli välstädad

Produktiv söndag

Helgens sista dag. Fast besluten om att dagen idag ska vara bättre än den blev igår. Vädergudarna är på min sida och gör hela saken lättare genom att sprida sitt ljus och sin värme över oss.

Mannen jobbar hela dagen, så Trion och jag får styra upp det här på egen hand. Sagt och gjort. Det jag rensat ut från ovanvåningen igår, packades in i bilen liksom barnen. Iväg med 1:an till judon. Vidare till återvinningscentralen för att dumpa renset. Till stora mataffären för att skaffa hem lite allt möjligt. Förutom mat och toapapper och det där nödvändiga, följde även dessa tandborstmuggar med hem! För nu när jag försöker skapa ordning och reda, vill jag att det ska vara det även i badrumsskåpen. Visst blir man lite småglad när man öppnar luckan och ser detta?! Funkar för mig i alla fall.

2015-09-27 12.18.25

På judon träffade 1:an på en kompis som han just nu är hemma och leker hos. 2:an och 3:an och jag har precis ätit lunch och nu sover 3:an och 2:an kopplar av framför TV:n, sjuk som han ju är med sina höstblåsor.

Tvätten hänger fint ute på tork i detta underbara höstväder och själv sitter jag med datorn i knät, men laddar för rensning av köket! Orkar jag? Vågar jag ta itu med det också? Amen det är väl lika bra! Eftersom jag tänkte ställa mig på loppis nästa helg. Då gäller det att man gått igenom så mycket som möjligt. Tänk om man har turen att få en väderrepris från idag då! Det skulle göra gott för en annan. Jag tror att folk tar på sig sina spenderarbyxor lättare när vädret är muntert.

Hm… fast jag sitter här nu och längtar UT. Jag skulle vilja ge mig ut i naturen och bara vara. Hm… vill mer än dygnets timmar räcker till. Som vanligt!

Jag tror att jag går ut i köket och tar mig en titt… ser efter om jag ska eller inte ska börja röja.

Hej så länge!

Ibland vill man bara &+?#€%

Smiley arg huvudvärk

Tänk att det dyrbaraste och de mest älskvärda man har är också de som kan locka fram den högsta graden av frustration hos en. Idag har barnen varit …liiiiiiite väl jobbiga att ha att göra med. 1:an lekte förvisso med nästkusinen största delen av dagen, så det var skönt. Men densamme jagade livet ur mig igår, så han låg liksom redan på minussidan från start, så att säga. Förlåt, förlåt, förlåt att jag känner så ibland! Kärleken till barnen överstiger alla mått och begrepp. Det vet både du och jag. Så ”missförstå” mig rätt! I alla fall… 2:an, stackars krake… började redan igår att klaga över klåda på händerna. Gnäll-Gurra!, tyckte vi andra. Men efter en väldans orolig natt med mycket spring till Mamman, stök i sängen och gnäll och gny, vaknade han och uppvisade utslag både på handflator och fotsulor.

Smiley kliar utslag

Google-my-friend, kom till undsättning som så många gånger förr, liksom både goda vänner i telefonen och på Facebook. Det lutade åt höstblåsor. Men det fanns ju en liten risk för att det skulle kunna vara en allergisk reaktion också och då är klåda på just handflator och fotsulor inte något gott tecken, utan precis tvärtom! Eftersom 2:an dessutom har läggning åt det allergiska hållet, både i form av äggallergi och infektionsastma osv. så var jag inte jättesugen på att helt utesluta risken bara sådär. Han hade ju trots allt inte några blåsor kring/i munnen, vilket jag lite grand trodde var ett kriterium för att passa in under höstblåsekategorin. Men inte långt därefter, uppenbarade sig både en liten temp på 37,7 grader och blåsor just kring munnen. Så jag började att andas ut en aning. Ni vet… Mannen var ju inte hemma heller och oro för anafylaktiska chocker i samband med tre övergnälliga och tjatiga barn och sprängande huvudvärk är ingen tjusig kombo hos oroliga mammor, såsom jag själv.

Ja, så cyklade i alla fall 1:an iväg till nästkusinen, som sagt var. 2:an och 3:an lekte sedan ganska resonligt medan jag fortsatte att röja och rensa! Jag kan knappt tro det själv, men vet ni? Jag ser faktiskt ljuset i tunneln! Jes mään! Idag gick jag igenom hela ovanvåningen, inklusive nästan hela vindsutrymmet!!! Alla leksaker… fler böcker… en gammal barnvagn… you name it! Jag förstår verkligen poängen med denna storstädningsprincip som Marie Kondo förespråkar! Det har kommit SÅ mycket mer ”syre och luft” in i hela hemmet! Nu vet jag ju också att det inte döljer sig en massa inproppade saker bakom stängda luckor och lådor. Den vetskapen är annars rejält stressande tycker jag.

Det betyder dock inte att vi hunnit få det städat och fint här hemma nu. NEJ! För just nu står den utrensade bokhögen i travar i hallen i väntan på att Mannen ska välja ut det han absolut vill spara. Badrummet här nere har jag liksom inte riktigt hunnit fräscha upp. Köket ska vi bara inte tala om, men å andra sidan är det det som står på kö här näst (…om jag orkar ta itu med det i morgon när jag åter igen är själv med Trion från bittida morgon till sena kvällen. Vi får väl se! Ja, det som återstår är ju just köket. Och stora skafferiet. Och garaget för all del! Sedan blir det ”småigare” saker, såsom att gå igenom och gallra fotografier och så. Så hur omöjligt detta än kändes från början, så ser jag nu att det ju faktiskt går! TÄNK vad skönt det ska bli sedan, när rensningen är klar och man kan börja INREDA sitt hem! Vi får bara spara ihop lite kosing först förstås. OCH så tänkte jag ställa mig på loppis nästa söndag! Det vore ju inte fel att bli av med saker och samtidigt få en liten slant för det.

Förlåt, ja… jag kom in på det där med städningen igen. Det är inte meningen att bli långrandig. Därför ska jag nu snabbt och lätt presentera en bok för er i stället! En bok som jag fick i present av en mycket god vän och med personlig hälsning från författarinnan i egen hög person skrivet på första sidan. Nämligen… *trumvirvel*

20150926_223943

OCH KVAR STOD EN RÖD RESVÄSKA
av Mari Åberg

Jag har nu läst drygt 80 sidor och har SÅ svårt att lägga den ifrån mig! Den blir liksom bara bättre och bättre ju mer jag läser! Det som också fascinerar mig och väcker nyfikenheten kring författarinnan är alla de där detaljerna som jag känner igen mig i. Hon har sitt skrivarsmultronställe på Österlen, den sömniga, men på sommaren ack så blommande, småstad vid Sveriges sydöstra kustland. Där småbåtshamnen ligger så nostalgiskt och tar emot vågornas kluckande året om, år efter år. Där hamnkiosken än idag serverar min barndoms favoritglass Cornetto (jordgubb). Där tiden går lite långsammare och dit många storstadsbor från vår huvudstad funnit sin ro och sommarglädje. Ja, precis som Danne Stråhed sjunger, är det nog ”…lite närmre, till himlen från Österlen”. Åtminstone klappar mitt hjärta extra hårt i bröstet när jag kommer innanför stadsgränsen.

Jo, och sedan dyker det upp där mitt i texten… om Tjörn, dit en av karaktärerna i boken åker för att hämta lite ro och frid ibland (…fast inte just den här gången, då det begav sig i handlingen). Tjörn betyder något alldeles särskilt för några av mina närstående i familjen. Vilket sammanträffande kan tyckas.

Äsch, jag kanske bara svamlar på och inbillar mig en massa. Men det är många saker som får mig att känna att det verkligen är meningen att jag ska läsa just den här boken. Jag tror ju lite på ödet och att saker har sin mening…

Från det ena till det andra, är det någon av er där ute som vet hur det egentligen går till att skriva en bok? Jag menar… hur börjar man? Jag har alltid undrat. Har man hela handlingen klar för sig redan vid start? Eller växer det fram? Jag skulle så gärna vilja veta hur det går till. En dag vill jag själv skriva en bok; jag har velat skriva en bok sedan jag var liten och faktum är att min fina fina språklärare och klassföreståndare på gymnasieskolan jag gick i, faktiskt skrev en rekommendation åt mig, till en författarutbildning hon tyckte att jag skulle gå. Jag hann aldrig skicka in min ansökan i tid, men den gången ville ”ödet” (eller om det var mitt undermedvetna) att jag skulle missa chansen. Jag var så rädd att någon skulle säga åt mig att mitt sätt att skriva inte var rätt eller bra nog. Om någon började pilla på det bästa jag visste, var jag rädd att kärleken till ordtrolleriet och historieskapandet skulle dö hos mig. Det vill jag absolut INTE! Men vem vet… när tiden är mogen!

Oj… nu har jag gjort det igen… Natts(l)udd(r)at! Sorry! Från frustration på, de egentligen så älskvärda, barnen, till Marie Kondos städbok vidare till nästa Mari, nämligen Åberg som skrivit boken jag ska fortsätta läsa NU. Smiley läser

Godnatt Sverige!

 

#mariåberg #ochkvarstodenrödresväska #boktips #konmari #konstenattstäda

Rensningens ”steg 1”

Nu har jag väl hållit er på halster länge nog! För ni undrar kanske hur det gick med fortsättning av rensningen enligt ”KonMari”-metoden? Jo, det ska jag tala om! JÖSSES!! Det var ju detta med att man skulle börja med att gå igenom kläderna… ALLA kläder… I HELA HUSET! Allt från skor till skarfsar och ytterkläder och mössor och vantar och handväskor (ja, det räknade jag med i detta). Allt detta skulle samlas i en hög på ett ställe på golvet.

…jag är nog fortfarande lite i chock när jag tänker på det. Jag hade inte med min vildaste fantasi kunnat föreställa mig att det gömde sig SÅ mycket saker i våra garderober (och överallt)! Det blev ett imponerande berg på ca 1 meter över havet med en area motsvarande hela vardagsrumsgolvet och en bra bit in i sovrummet!

 20150808_100851

Även om bilden säger en del, säger den inte allt. Jag säger det igen -JÖSSES!! Det tog mig två hela dagar plus några strökvällar att gå igenom varje ”objekt” för att fråga mig om jag verkligen behövde den och om den gjorde mig glad. Resultatet blev ca 10 sopsäckar och 7 flyttkartonger som fick lämna hemmet!!! Tänk, va! Mycket lämnade jag vidare till second hand-butiken i byn, annat rensades åt sidan för att förhoppningsvis återvinnas av mina systrars framtida barn. Annat hamnade i containrarna på återvinningscentralerna och annat… ja, en del var helt enkelt inte användbart ”what-so-ever”.

Ni förstår hur luftigt och härligt det blev i våra garderober!! Där finns nu tillika endast saker vi trivs med och tycker om och som vi blir glada av. Exempel på en garderob ”före” och ”efter”:

20150801_105220 (1)

Den här garderoben just, var inte så fullsmockad precis, men den fick nytt liv genom att jag förvandlade den till makens nya klädtillhåll:

20150802_183510

Notera att jag skaffat enhetliga klädhängare (Jysk). Att jag hängt kläderna både i kategori- och färgordning. Man börjar från vänster med tyngre material och går åt lättare (åt höger). Likaså börjar man med mörka åt vänster och går mot ljusare åt höger. Har man olika ”längd” på kläderna, ska de längsta hängas från vänster och de kortaste längst åt höger. Varför? Ja, tänker er själva. Föreställ er att ni drar en linje nerifrån vänster uppåt höger. Jämför hur det känns om ni gör samma sak uppifrån höger neråt åt vänster. Vilket känns mest lättsamt? Just precis. Det första. Så det kan man tänka på när man hänger kläderna (eller ställer upp böcker i bokhyllan eller liknande). Det blir behagligare och mer tillfredsställande att titta på. Konstigt, men det är väl hjärnan som vill ha det så.

Sedan var det vikningen. De allra flesta kläder mår bäst av att vikas. ”Bara de kläder som ler lyckligare ut av att hänga, ska göra det”. Jag vet, det låter helknas, men det ligger faktiskt riktigt mycket vett i det, om man känner efter med magen och hjärtat. Marie Condo säger att man bäst viker kläderna så att de kan stå på högkant i en byrålåda! På så vis ser man alla kläder lika bra. Inga kläder ”hamnar underst” och längst bak, dvs man använder dem aldrig. Såhär kan det se ut då:

20150802_183522

Ser ni?! Snyggt och prydligt bland Mannens t-shirts! På samma sätt viker man alltihop! Även underkläder! Nu har jag ingen bild på strumplådan, men den är också viktig! Föreställ er själva hur ledsna ni skulle vara om ni var ett par strumpor som knölades ihop i en boll och gömdes längst in, längst ner i en låda. Nä, vik dem prydligt, utan att vika in till bollar och ställ dem på högkant ihop på samma sätt som ovan. Slipsar kan rullas ihop på det här viset:

2015-08-05 18.52.42

Nu hade jag inga snygga lådor just till slirrarna, men tills vidare. Ni anar inte hur befriande det känns nu! Jag begriper fullt och helt poängen med att börja rensa bland kläderna. Det är en stor bit och redan nu känns det som att det finns mer syre i hemmet! Man är lättare till sinnet! Och nu när vår tvättmaskin varit medvetslös i en vecka (eller om det är ännu mer), så tackar jag högre makter för att jag hittade ”Konsten att städa” och tog tag i projektet. Föreställ er själva hur det skulle se ut här hemma nu om vi, i stället för att låna Farmor & Farfars tvättmaskin, hade plockat av de klädlager vi hade. Mein GODDD! Ja, jag säger då det. Det här konceptet fungerar alldeles strålande!

Steg 2 enligt metoden, handlar om att rensa ut papper. Det har jag redan kommit en bra bit med. Flera soppåsar av strimmel har åkt iväg. Samma sak där, hur sjutton tänkte vi när vi valde att spara så mycket FULLSTÄNDIGT onödiga dokument! Varför?!

Men jag återkommer till detta längre fram. Nu ska jag natta 1:an och 2:an. Lilla födelsedags-3:an har somnat gott utan ett knyst att tillägga, redan 18:40! Hon var nog riktigt trött.

Puss & Kram vänner!

Konsten att städa

Hur många gånger jag fått anledning till att återkomma till detta med städning i min blogg, kan jag inte svara på. Men jag vet att det är många. Oftast har det handlat om frustrationen över att behöva skämmas inför andra som, mer eller mindre föranmälda, kommer hem till oss och, mer eller mindre, kan dölja hur icke-imponerad man är över vår oförmåga att hålla god ordning i vårt bo. Största kritikern är förstås JAG, det är jag fullt medveten om.

Jag bestämde mig till sist för att jag skulle lära mig att inte bry mig om huruvida andra har synpunkter på våra dammråttor eller ej. Jag har kommit en god väg, det har jag verkligen! Framför allt har jag lärt mig att inte låta stöket stressa livet ur mig i en redan alltför överstressad tillvaro. Någonstans i alltihop, måste man se till rimligheterna. För mig är hälsan så mycket viktigare än att kunna visa upp ett skinande hem.

MEN!

Samtidigt är det ju så att jag mår mycket sämre om också min fysiska omgivning är i oordning, samtidigt som mitt inre. Jag är dessutom ganska övertygad om att ingen kan påstå att man tycker att det är lika mysigt att vistas i ett lortigt hem, som ett välstädat. Så är det ju inte.

Men varför går det inte?! Många som i tysthet förfasat sig över vår oreda, måste tro att vi alltid har det så. Men det är inte någon sanning över huvud taget! Vi städar ofta och det är inte helt sällan som det ser riktigt skapligt ut här. Problemet är att det på absolut ingen tid alls, ser precis lika skräpigt ut igen!

Summan av kardemumman -Jag känner mig som en totalt usel husmor!

Så av en slump, såg jag en Youtube-reklam på Facebook om en japansk kvinna som tydligen var en guru inom området städning och organisering i hemmet. Jag brukar inte klicka, men den här gången gjorde jag det i alla fall och fastnade i en föreläsningn hon höll. Jag blev helt fascinerad!

Så innan kvällen tagit slut, hade jag snokat rätt på hennes bok och beställt den från Adlibris. Jag tänkte att 168 kr kunde vara ett billigt pris om det visar sig att den faktiskt kan hjälpa mig.

Konsten att städa

Nu har boken landat i vår brevlåda och jag har idag läst det första kapitlet. Så många saker hon skriver är mitt i prick! Just det där med att försöka, men inte lyckas hålla det städat lik väl.

Det handlar egentligen inte om bristande vilja, det handlar om brister i medvetenhet och förmåga att städa på ett effektivt sätt. Roten till problemet sitter i huvudet.

Det finns två typer av städning. Daglig och särskild. Daglig städning innebär att man ställer tillbaka saker på den plats där den hör hemma. Särskild städning, är den städning hon ska beskriva i boken och bygger på att man ska göra städningen en gång, omsorgsfullt och fullständigt och under en begränsad, relativt kort, tidperiod. Läs den sista meningen igen, för detta är grunden till alltihop!

Problemet för de allra flesta av oss ”slarvisar”, är att vi har för mycket/för många saker! SÅ är det. Att säga att man har problem med förvaringsutrymmen är ett tecken på detta. Varför förvarar vi så förbenat mycket? Varför sparar vi på allt otyg? Om vi inte har användning för det… Inte känner att det betyder något för oss… Att det inte gör oss glada… UT med det. Så har jag uppfattat att det är. Men det blir jag väl varse när jag läser vidare.

Det ska bli spännande att se om jag blir en välstädad person framöver! Jag måste erkänna att jag är LITE rädd *fniss*

Fortsättning följer…