Månadsarkiv: januari 2017

Drunkning

Här sitter jag, självmant gömd i mitt lilla yoga/meditationsrum, i hopp om att få vara ifred länge nog för att hinna skriva klart. 1:an och 2:an spelar UNO. 3:an har jag placerat framför TV:n för några minuter. Jag måste bara få andas!!! För det känns som att drunkna en smula…

drunknar

Det är fredag idag och det kändes i luften på jobbet! Alla var glada och sken ikapp med vintersolen utanför fönstret. Jag likaså. Ikväll har jag dragit ihop ”dam-klubben” för att umgås med god sushi, både nyttigt och onyttigt snacks och så bastuhäng. Allt vore alltså frid och fröjd om jag bara inte fått fnatt någonstans där emellan!

1:an hade varit hemma från skolan idag, eftersom han verkade vara på väg att bli riktigt dålig i morse. Så Mannen kom och lämnade honom hos mig på jobbet en timme innan jag slutade, dvs vid tre. Det var jättemysigt och en av mina världsfinaste kollegor tog sig an honom och putsade tänderna och var så fenomenal med honom som hon alltid är med våra barn och patienter/kunder.
Men klockan rusade iväg och plötsligt var det brådis att hämta 2:an och 3:an på förskolan. Kom nästan tio minuter för sent. Lilla 3:an var på DET humöret… vägrade att samarbeta och samma humör visade sig 2:an att ha. Det tog således över en halvtimme att få på de kläder och forsla ut skaran i bilen. Svettig och skapligt irriterad körde jag oss hem. När vi var hemma, skulle 3:an inte gå ur bilen. Efter lite olaga fredagsmys-hot, gav hon med sig. Sedan skulle hon inte gå in i huset. Då låste den arga mamman dörren och lät henne ringa ilsket på klockan. Bara för att markera. Nåväl… alla inne. Kläderna av. Ner med 3:an i badkaret. Såg att min farfar sökt mig (igen) så jag ringde upp honom. För det första måste man tala så högt att man blir trött i magmusklerna. För det andra, så ville han veta om jag kunde komma till honom i helgen (igen) för att lämna de två paket kaffe som han ville att jag skulle köpa åt honom, för att det var billigt på Netto denna veckan. Att det sedan ”kostar mig” 18 km i vardera riktning att köra och lämna kaffet åt honom, tror jag att han glömmer bort i sammanhanget. Jag försökte förklara att jag inte kunde svara på om jag kunde komma förbi denna helgen också, eftersom jag inte hade hunnit prata med Mannen, men att jag vet att jag är själv med trion hela dagen i morgon och att 1:an ska på kalas på söndag förmiddag, följt av simning med brorsan på eftermiddagen. Jag antar att jag måste köra in mellan alla ”måsten” och försöka mig på att BARA lämna kaffet. Men det är idioti av mig att ens tänka tanken, för det slutar alltid med att jag måste stanna längre och bära med mig någon slags flyttkartong med saker som han tycker att han inte längre behöver.

Visst är det förfärligt! Inte det faktum jag beskrivit ovan, utan att man känner sig irriterad fastän man inte vill. Jag älskar våra barn! Jag älskar min farfar! Det är bara det att jag inte hinner dra in luft i mina egna lungor lika mycket som jag måste blåsa luft i alla andras. Så det blir pannkaka av alltihop! Stressar, jäktar, jagar, blir arg …för att sedan få samvetskval.

Finemang!

Men nu ska jag dra några djupa och ta nya tag. om drygt en halvtimme är det ju tänkt att jag ska vara färdig och redo för damkväll! Jojo… vi får väl se! *fniss*

Stor kram från mig till dig!