Smulan är en ärlig och härlig trebarnsmamma som skriver i dagboksform om vardagen och livet med dess toppar och dalar. Många tankar och funderingar rymms också här, liksom tips och trix och annat pyssel och oväntade överraskningar. Alltihop är kryddat med en nypa humor.

Ännu en ”paj-ad” kväll

arg smiley

Så kommer här nu ännu ett av mina klassiska idag-hatar-jag-att-vara-mamma-inlägg… Bara för att jag är tvungen, för att jag exploderar om jag inte får ut det!!! Men låt mig först försöka sansa mig… *andas iiiiin —– andas uuuuuut* Okej… vad som förbryllar mig, är att jag inte minns att det var såhär jobbigt att natta de andra två barnen. Men letar jag riktigt långt bak i irritationsbanken, så ligger den ändå där; där ligger erfarenheten av samma galenskapskänsla som fyller hela kroppen, spänner musklerna i nacken och käken, som får hjärtat att banka som ett gammalt ånglok som fått upp ångan till max… Ja, det är ett under att det inte sprutar rök och lava ur öronen på mig! Vem är hon egentligen?! Vem är mamman som föreställer mig och som kan bli så himla arg? Och vem är den lilla terroristen, även kallad min dotter, som kan framkalla detta odjur inom mig? Så liten och så söt och så bedårande och så in i hel*etes jä*la envis så hälften kunde ha varit nog. -ÅÅÅÅ! Vill bara skrika! …men pressar samman raden av gaddar och sväljer och sväljer och sväljer för att inte tårarna okontrollerat ska fara ut åt alla håll och kanter till ett bröl som sällan skådats (hörts). Och kom INTE och säg… att det är mig det är fel på! Detta jag är nu, är vad som blir när man pressats så långt och så länge att inget mer återstår! Så det så!

*andas iiiiin… andas uuuut*

Vart var jag nu igen… jo, tre barn har jag. Men minns ändå inte att det varit såhär jobbigt. Minns inte hur det ordnade sig till sist eller när det kanske bara gick över av sig själv. Jag har provat alla goda tips och råd nu tycker jag. Det enda som kvarstår är att sy ett tyngdtäcke som sägs ha god effekt på små barn, ibland med diagnos av endera sort, som inte kan få ro i kroppen om kvällen …kanske jag skulle sy in snökedjor till traktordäck i mitt täcke! MORR!

*andas iiiin… andas uuuut*

Nä, detta går inte! Jag kan inte ens skriva sammanhängande! Jag får prata om något annat ett tag, i väntan på att bisvärmen i hjärnan ska lugna sig lite.

Puh!

Jo, såhär är det! Jag har ett nytt jobb att se fram emot! 😀 Jajamän! Det var dags att kliva upp ett snäpp på stegen och utforska nya platser och nya sidor av mig själv och som jag vill utveckla. Känner mig SÅ redo för det! Så snart, snart, snart! Det finns så många fördelar med detta nya. Vad sägs om typ 500 m till jobbet i stället för 10.000 m?! Fler tusenlappar i börsen varje månad och …tja, vad kan det vara… 100 m till Mannens jobb, vilket betyder att jag kanske kan få träffa honom över en lunch i alla fall då och då! 🙂 Och så kanske jag kan få till träningen igen, för en del tid extra över blir det ju! Den enda nackdelen är att det finns en hel hög med fantastiska arbetskamrater på mitt nuvarande jobb som jag kommer att sakna ihjäl mig efter! Men det hör till… det är en del av livet… tåget går vidare… De som stannar kvar, stannar kvar och andra finns i periferin eller i en liten hörna av hjärtat.

Idag promenerade jag och Vännen A. förresten ner till stan på lunchen och jag handlade på mig tre nya Yogi-teer. Mums! Kaffe är fint, men på sistone har jag druckit det fastän jag inte varit jättesugen om sanningen ska fram. Så nu ska jag skämma bort mig med dessa örtiga teer och bara vara. På tal om örter, så är jag så himla sugen på att lära mig mer om just det! Hur man odlar, vad man kan göra med det och ja, sedan kunna dricka sina egna goda, nyttiga, ekologiska teer! Vad vore väl inte DET!! Tirups Örtagård har någon ört-happening i juni som jag gärna vill gå på. Kanske det kunde vara något.

Men nu vet jag något annat som ”kunde vara något”… PAJ!! Min goe make har laddat en, så nu är det jag som går ut i köket och smäller på ugnen! Tröst-paj till Mamman, det är min melodi! För vi behöver väl knappast återgå till det jag började med? Ungen är hopplös! Jag är förbaskad på henne! Det finns inget att göra! Jag ger upp! Jag äter paj! Så det så! Klart slut! Over and out!

eating-pie

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *