Det känns som om ondskan i vår värld sprider sig som en epidemi och infekterar och sätter skräck i hela mänskligheten… även i mig. Men jag förstår också att det är nu vi måste, på riktigt, börja leva våra liv som om varje dag vore den sista! Jag menar inte fullt så bokstavligt som det kanske låter, men att det nu faktiskt är hög tid att vi, var och en, bestämmer oss för att ont ska med gott fördrivas! Sluta lägga tid på att tycka dåligt om oss själva! Sluta bry oss om saker som Karlsson på taket skulle ha tyckt vara ”världsliga”! I stället börja bry oss om varandra! Bära varandra! Glädja varandra! Göra gott för varandra! De som sårat en i det förgångna… bara förlåt och låt gå vidare! Ge sig själv sinnesfrid! Det tjänar ingenting till att låta sig bära bördan. Det är så hiskeligt onödigt! Ingen tjänar någonting på det, allra minst en själv! Så när morgondagen gryr… se upp mot himlen och bara stanna i ögonblicket… i stillheten… lyssna… andas… blunda en stund och öppna dem sedan med nytt mod och ta nästa steg i ditt liv… rätt ut! Åt vilket håll du vill! Bestäm vägen! Följ ditt hjärtas röst!
Det som var igår, är förbi och det som kommer i morgon, vet vi ingenting om. Så NU och ingenting annat.
Vördnad.
