Konstigt… det var en ledsam dag idag. Eller hur ska jag säga… det kändes som att många i min omgivning var lite ledsna idag. Tyngda. Som om de allra flesta helst hade velat dra något gammalt över sig och gå i ide. Jag tror ju att vissa dagar bara är så ibland och att man får acceptera det. Vid det här laget har jag tänkt på det så många gånger att jag till och med lärt mig att tycka dessa grå-dagar är mysiga på sitt egna lilla sätt. Allt handlar väl om hur man väljer att se på saken helt enkelt. Inte komplicera saker för sig i onödan och så. Bara vara. Låta saker bero. Ebba ut…
Nu är klockan nästan nio. BARA nio. Såhär på ålderns höst (fniss), orkar man inte vara uppe så himla sent. Så just detta ögonblick är faktiskt guld värt. Lilla 2:an och 3:an sussar gott i sina sängar. 1:an gör som han brukar och sovvägrar. Tror jag det… det måste ju vara mycket mysigare att ligga här bredvid sin mamma i stora sängen, lyssna på hennes knapprande i datorn (vi har först legat och pratat en lång stund, märk väl), samtidigt som Youtube bjuder på avslappningsmusik, i väntan på att Pappan ska komma hem från avtackningen av arbetskamrat (ryktet säger att de just nu sitter och tittar på fotboll (?!), men det är ju också en skock karlar vi talar om här).
Just det, ja! Det blev en tur till frissan idag med Svärmor! Det var inte många centimetrar som flög, men det var inte heller meningen. Däremot blev det lite ordning på testarna, så att det hela sammanföll i en enhetlig ”page” som jag känner mig riktigt nöjd med. Jag är ju hon som alltid haft långt hår. Hon som ibland fått för sig att kapa av alltihop, för att genast ångra sig och åter låta det växa ut till sin fulla längd. Förvisso trivdes jag ganska bra där ett tag med mitt korta hår i våras, men det är någonting som gör att jag inte riktigt känner mig som mig själv när jag har kort hår. Känner mig för gammal för ett ungt hårsvall och för ung för kort-kort. Så en medelmåttig page torde ju då vara precis rätt, eller hur känner ni andra?
Jag har förresten ÄNTLIGEN unnat mig lite vårdande saker åt min stackars hud i ansiktet också! Jag använde tidigare Clinique men ville testa något annat. Snål som jag kan vara, var jag således utan vettiga produkter från tidig vår tills för någon vecka sedan, då jag införskaffade en tjusig liten påse med små förpackningar från Maria Åkerberg. Jag tänkte att små förpackningar ju borde vara att föredra, så håller sig innehållet fräscht hela tiden och det är lätt att packa med sig.
En ansikts… heter det ”mjölk” verkligen? Denna variant som är så vanligt förekommande, men som jag avskytt så, eftersom jag alltid känner mig solkig och oren efteråt. Men så fick jag det goda tipset att använda en sådan där rund, platt, gul svamp! Varmt och skönt vatten på den och sedan torka av rengöringsmjölken (det får heta så tills jag kommer på vad det heter egentligen) och vips, så känns det hur härligt som helst! En liten ansiktsvattenduschning på det, följt av väldoftande olja och kräm. Rena rama lyxen! Känner mig så härlig och fin i skinnet nu! I skinnet och sinnet!
Jag tror faktiskt att jag ska avsluta nu. Njuta lite av känslan jag har och hänföras av 1:ans djupa, trygga andetag som nu andas in och ut i den lilla munnen… stilla… rofyllt…
I morgon kommer det att bli en fin dag. Låt oss bara bestämma oss för det! Glöm inte heller att visa de du älskar att du gör just det! En klapp på kinden… En puss i pannan… En kvardröjd blick… Det krävs inte mycket, men betyder allt.
Kram och godnatt!
