Efter gårkvällens absurda händelse följt av en orolig natt med sällskap av lilla 3:an i sängen (troligen ont i sitt öra), vaknade jag trött och hängig. Eftersom jag redan bestämt mig för att cykla till jobbet (en mil), så var det ingenting att fundera över. Det visade sig bli en riktigt härlig tur genom en mörk, orangelövad, gatuljusbestänkt väg i ljumma temperaturer. I öronen hördes ljudet från Sveriges Radio P4 med nyheter och musik. När de spelade ”Get Stupid” med Aston Merrygold, då kände jag att DET HÄR kommer att bli en riktigt bra dag! Och det blev det också …tills jag efter halva dagen råkade se en notis i min telefon om att man hade extrainsatta sändningar med anledning av, vad jag sedan skulle förstå, denna fruktansvärda och vidriga händelsen som skett på skolan i Trollhättan! Allvarligt talat! Vad ÄR det som händer med vår värld och människorna i den! Jag tror ibland att vi håller på att tappa det fullständigt… Hur ska man kunna leva med en ständig rädsla för vad som ska hända härnäst? Det går ju inte. Men att välja det ena än det andra är ingen lätt sak. Rädsla är själens största fiende och det är väldigt svårt att vara den som bestämmer i den frågan fullt ut.
Jag har faktiskt ingenting mer att säga. Jag är arg och ledsen. Förbannad också! Och ond och vred och förtvivlad och… ÅH! Dumma dumma dumma &€#€&)!!!