Smulan är en ärlig och härlig trebarnsmamma som skriver i dagboksform om vardagen och livet med dess toppar och dalar. Många tankar och funderingar rymms också här, liksom tips och trix och annat pyssel och oväntade överraskningar. Alltihop är kryddat med en nypa humor.

Snart tystnad och tidningsläs

 

IMG_20151014_180824

Så var vi halvvägs genom veckan. Det är alltid skönt att sätta ”check” på onsdagen på något vis. Då vet man att man liksom är på gång med att närma sig helgen på allvar. Och DET är ju aldrig fel! Inte för inte som det kallas för ”lill-lördag”.

Igår när jag kom hem från jobbet, kände jag mig otroligt tung och trött i kroppen. Barnen var nog också trötta, för det bjöds inte på annat än skrik och gnäll och tjat och gnat. På dagen hade jag fått beröm av en mamma för hur tålmodigt och bra jag hade hanterat en problematisk situation som uppstod ”i luckan”. Dagen dessförinnan fick jag också beröm av en kollega för just mitt goda tålamod. Men säg mig då vad det är som händer på hemmaplan? Har tålamodet tagit slut då? Eller är det så mycket mer påfrestande att befinna sig i mitten av tre små knattar med högljudda synpunkter och önskemål utanför rimlighetens gränser? Nej, här hemma känner jag inte att jag förtjänar så mycket beröm över huvud taget. Inte är det nödvändigtvis så att jag varje gång visar min frustration inför barnen, men inombords bubblar och puttrar det  alldeles fasansfullt emellanåt. Det känns som om att någon bara hittade och drog i sprinten, så skulle jag explodera värre än den största handgranat! Usch! Jag verkligen avskyr att känna mig så vild och galen av frustration!

Hur som helst så föll det sig så att jag somnade när jag nattade barnen. Kände mig risig som en enebärsbuske och när jag sedan vaknade till några timmar senare och gick till badrummet för att ta hand om mina eventuella tandtroll, tänkte jag att det kändes som om jag hade feber. Det visade sig att jag hade 37,6. Det är förvisso inte mycket i feberslängar, men det bevisade att jag faktiskt inte var helt okej. Någonting pyr i kroppen (förutom tillfälliga attacker av frustration då).

Idag vaknade jag efter en lång natts sömn och kände mig fortfarande inget vidare. Ingen feber, men frusen och dan. Susade iväg till jobbet och hade, tack och lov, en riktigt skaplig dag där trots med medhavda sjukdomskänslan i kroppen. När dagen var slut, körde jag och hämtade barnen på respektive för-/skola. Mm… trötta barn idag igen. Men maten stod färdig på spisen som vanligt (jag HAR verkligen världens bästa man!), så först föste jag in barnen i fållan som leder mot badkaret. Vatten i karet och sedan stod tvålet som en bubblande skrud kring vart och ett av barnen. Bort med höstbassiluskerna! Efter det hoppade vi allihop i våra pyjamaser. Ja, jag också. Jag ville prova och se ifall det kunde skapa en avslappnad och skön känsla bland oss alla, så att kvällen kunde bli lugn. Men jag vet inte… jag tycker nog inte att resultatet var så revolutionerande precis. Pust!

Just nu har jag gett dem tillåtelse att leka en liten stund innan det är dags för saga. Hm… verkar inte gå något vidare det heller. Hujedamej!

MEN! När jag väl FÅTT barnen i säng… DÅ väntar en stund tillsammans med Amelia som låg där så passande i brevlådan idag. MED ett choklad från Anton Berg (normalt sett har jag haft lite svårt för deras choklad, men den här var bannemej riktigt smaskens)! Eller ja… chokladet har ju gått hädan sedan flera timmar tillbaka, men innehållet i tidningen gömmer sig där som en gottig överraskning innanför magasinpärmarna, redo att slukas av hungriga, trötta mammaögon.

IMG_20151014_164617

Jag ska bara överleva läggningen och inte, därigenom, ökat på huvudvärken som finns där som en förlängning från den onda nacken hela vägen ut mot kraniets samtliga ytor. Pulserande och bultande. Men… om jag lägger mig på spikmattan samtidigt som jag läser? DÅ kanske!

Bäst idag? Mötet med min gamla kursare och vän (många hjärtan till dig) och samtalet/n med en av mina kollegor/vänner… Och att få komma hem smidigt och utan parkeringsbot *host* Minnet alltså! Likaså att finna middagen klar på spisen. Att huset är undanplockat (fastän det inte är jag som gjort det den här gången), att tvätten är i fas, att jag hittade sonens regnbyxor som var på vift, att veta att räkningarna är betalda, att *lyssnar* tystnaden börjar infinna sig så smått i huset och ja… väldigt mycket mer.

NU tycker jag att pojkarna gjort sig förtjänta av varsin saga på tu man hand med mamma (eller två tillsammans med brorsan – det beror på vad de röstar för).

Ha en fortsatt fin kväll där ute i stugorna!

 

One thought on “Snart tystnad och tidningsläs

Lämna ett svar till Nina Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *