Godmorgon!
Så har vi snart satt punkt för ännu en vecka. Arbetsveckan avslutade jag med att ta bussen till jobbet. Satt där och mys-pyste i min mössa och varma jacka och läste Amelia Jul. Hm… Ja, jag kan inte riktigt bestämma mig för hur jag känner för detta faktum att det snart ÄR jul …igen. Å ena sidan mysigt, å andra sidan tänker jag -Oh no! Not again! Dra fram allt pyssel, vart ska vi fira någonstans, fixa mat, fixa julklappar och allt det där. Som ju kan vara mysigt… men jobbigt… men mysigt… Ja, ni hör. Kluven!
Hur som helst. Jobbade. Flaxade ut till lunch. Det var SÅ skönt! Mannen och 1:an kom och hämtade upp mig och efter det åkte vi ut till köpcentrat för att äta lunch tillsammans. Där träffade jag också en mycket efterlängtad och saknad vän. Min allra bästa! Den vänskap som inleddes med en huvudknock i kappruppet i fyran för så många år sedan. Ett hejdlöst gapskratt utbröt och sedan den dagen har hon stått mig allra närmast, även fast livet kommit lite emellan under våra vuxna år. Men jag har fullt av hopp om att våra vägar åter ska förenas. Det är i alla fall min högsta önskan.
Det där med vänskap är så fint, när vi nu pratar om det. Jag har naturligtvis fler än den nyss nämnda. Jag har särskilt en som finns där vid min sida sedan gymnasietiden. Troget, trots min usla förmåga att höra av mig såsom jag borde vill och önskar. Du betyder oerhört mycket för mig också, gumman. Du vet vem du är!
Sedan har vi vänner som kommit in i vuxen ålder. Jag tänker särskilt på en, som outtröttligt finns där och bryr sig om. Hör av sig och …ja, finns där, återigen trots min oförmåga att gengälda det som sig bör. Usch, vad jag skäms!
Och nu har jag också mött världens finaste tjejer på jobbet! Jag hoppas att det är något som kan vara för evigt!
Hm… ja, jag förstår vad ni tänker, för jag tänker det själv. Det är dags att börja VÅRDA det fina jag har omkring mig. Det är alltför lätt att inte hinna med, men det är ju som ordspråket så riktigt säger, att det är ofta inte förrän båset är tomt som man saknar kossan. Men tro mig, jag tänker på alla mina vänner ofta …OFTA! Ja, ALLA vänner! Det är fler som hör till skaran, som är lika värda att nämnas som de andra.
Det där med att bli vuxen… att hoppa på ekorrhjulet och springa av bara tusan… bilda familj, ta hand om barn, jobba och allt det där andra man håller på med… det är så lätt att glömma. Nu är våra barn förvisso ganska små, men ändå börjar jag känna en möjlighet till att bli mig själv igen. Göra saker FÖR mig själv. OCH FÖR OSS, MIG OCH MIN MAN! …inte att förglömma. Han är ju trots allt den viktigaste personen i mitt liv! Jag ska bli bättre på det också.
I alla fall! Igår… efter shoppingcentrat och vänskapsmötet, så åkte vi hem. Mannen for iväg till jobbet och jag tog mig en kopp kaffe på terassen. Solen sken och jag satt där i fem minuter och bara njöt! En så härlig dag!
Sedan hämtade jag den övriga barnaskaran (och ett paket från Me&i – med kläder till mig minsann!). På kvällen fick vi hjälp av Svärmor att passa barnen någon timme eller två, för att Mannen och jag skulle kunna ta en tur till en god vän som höll öppet hus denna Kulturnatt, med några utställare och så. ÄNTLIGEN kunde jag få tag i lite ansiktskräm (ja, hela kitet ni vet)! Jag har inge haft några vettiga produkter sedan tidig vår! Och det låter min hud mig komma ihåg varje gång jag ser mig i spegeln!
Jaha och sedan, på vägen hem, tog vi en tur in om ICA för att införskaffa helgens godsaker! Jag är SÅ nöjd med min nyinförda 20 kr-regel vad det gäller godis. Ja, 20 kr per person i veckan. Funkar kalas! Håller både hälsan och plånboken i schack! Och vad glad jag är att man återinfört de SMÅ godispåsarna vid plockgodiset! Tänk att det skulle ta så lång tid för dem att förstå hur bra det är. Men nu är de här, så jag är glad.
När barnen nattats, kröp vi ner i sängen med våra mini-påsar och tittade på film, Mannen och jag. Eller ja… jag såg början och sedan somnade jag som en sten!
NU! Nu är det lördag. Vädret är väl lite ”comme ci comme ca”, men när Mannen kommer hem från vattenpolon, ska vi alla äta en god frukost och sedan ge oss av för att köpa pumpor. Efter det väntar, enligt planen i alla fall, rensning av garaget! Tänka sig… jag har snart rensat klart i HELA huset! Bara garaget och köket kvar i princip! Sedan kan man ju börja göra hemmet lite fint och mysigt också. Det kommer väl att ta sin tid förstås. Man ska ha både tid och pengar. Men har det tagit snart sju år att komma hit, så kan det väl få ta sin tid att bli i ordning också.
Så… ha det! 🙂