Smulan är en ärlig och härlig trebarnsmamma som skriver i dagboksform om vardagen och livet med dess toppar och dalar. Många tankar och funderingar rymms också här, liksom tips och trix och annat pyssel och oväntade överraskningar. Alltihop är kryddat med en nypa humor.

Man kan bli ”lack” för mindre!

20150929_161727 Jaha… vad skådar vi här om inte pojkarnas nya konstverk! Denna sura gubbe, för evigt graverad i billacken. På förardörren  sedan, en kreativ, abstrakt cirkel av sk. ”babbel-babbel” (enligt barnens sätt att uttrycka sig). Jag tror nog att det inte behöver tilläggas hur uppgiven man känner sig som förälder. Mannen blev nog mer arg… jag blir bara matt. Är det inte det ena, så är det det andra. Vi har vackra, av barnen handmålade, tapeter också. Äldsta sonen har även provat lakansväv (det som finns på madrassen under täcket). När jag skulle borsta tänderna på Trion, saknades ikväll plötsligt den blå av de fina, nya tandborstmuggarna jag inhandlade i helgen. Tja… 2:an hade visst RÅKAT ha ner den i golvet med ett kras. Vi har vidare ketchup på lampan över köksbordet. Kaffespill i soffan. Matknivssågade jack i bordsskivan… nä, vet ni vad… jag orkar inte ens fortsätta. Orkar inte bli arg. Blir bara som ett streck av likgiltighet. Eller okej, en kombination av de två. Eller lite mer som att man får välja om man ska skratta eller gråta (hysteriskt)! linuspalinjen1

Jag tror att det blir bäst göra det förstnämnda. För när allt kommer omkring, så är det ”bara ett (okej TVÅ) oönskade konstverk på bilen” det handlar om. Vad spelar det för roll om några år? Vad spelar någonting sånt för roll egentligen, när man tänker på alternativet? Sånt där som man blir påmind om såsom igår när vi tittade en stund på Barncancer-galan. Ja… jag säger bara det… satt i relation till annat, är det inte så farligt som man kan tycka vid första anblick, eller hur? Nu ska vi se om jag kan locka vår lille nattuggla (ja, 1:an i vanlig ordning) i säng, för JAG måste sova nu i alla fall. Trött som en gnu och med bara LIIITE samvetskval för att jag tog med mig lite av jobbet hem då jag satte mig här i soffan och skrev mötesprotokoll. Men skönt blir det i morgon, när jag kan koncentrera mig på det som känns viktigare att få klart i tid. Men jo… jag vet… fel av mig ändå. Jobbar gör man på jobbet. Hemma är man bara hemma. Godnatt godnatt!

2 thoughts on “Man kan bli ”lack” för mindre!

  1. OMG skämtar du!? Är det inristat i bilens dörr? Men shit, stackars er, fy vad tråkigt, det är ju för alltid liksom. :/ Busungar. :) Alltså det låter ju gulligt för mig som inte har bilen eller det problemet, för jag ser två busungar framför mig som glatt och busigt ritar på mammas/pappas bil… men självklart, hade det vart min bil, våra barn så hade jag vart allt annat än glad och tyckt att det hade vart allt annat än gulligt.. :/

    Hoppas ni får en ok dag ändå. <3

    1. TACK! Det blev en fin dag ändå :) Du vet, man får ta det för vad det är. Klart att det är frustrerande och risk för att bli arg, men man får välja sina strider. Konsekvenser får det ju såklart bli, men man orkar inte brusa upp inombords varje gång sånt sker. Det senaste var att vår lilla sessa ritade med spritpenna på parkettgolvet! SUCK! Ja, som sagt… vad ska man säga *fniss*

      Kram på dig!

Lämna ett svar till D Diana Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *