Monthly Archives: september 2015

Man kan bli ”lack” för mindre!

20150929_161727 Jaha… vad skådar vi här om inte pojkarnas nya konstverk! Denna sura gubbe, för evigt graverad i billacken. På förardörren  sedan, en kreativ, abstrakt cirkel av sk. ”babbel-babbel” (enligt barnens sätt att uttrycka sig). Jag tror nog att det inte behöver tilläggas hur uppgiven man känner sig som förälder. Mannen blev nog mer arg… jag blir bara matt. Är det inte det ena, så är det det andra. Vi har vackra, av barnen handmålade, tapeter också. Äldsta sonen har även provat lakansväv (det som finns på madrassen under täcket). När jag skulle borsta tänderna på Trion, saknades ikväll plötsligt den blå av de fina, nya tandborstmuggarna jag inhandlade i helgen. Tja… 2:an hade visst RÅKAT ha ner den i golvet med ett kras. Vi har vidare ketchup på lampan över köksbordet. Kaffespill i soffan. Matknivssågade jack i bordsskivan… nä, vet ni vad… jag orkar inte ens fortsätta. Orkar inte bli arg. Blir bara som ett streck av likgiltighet. Eller okej, en kombination av de två. Eller lite mer som att man får välja om man ska skratta eller gråta (hysteriskt)! linuspalinjen1

Jag tror att det blir bäst göra det förstnämnda. För när allt kommer omkring, så är det ”bara ett (okej TVÅ) oönskade konstverk på bilen” det handlar om. Vad spelar det för roll om några år? Vad spelar någonting sånt för roll egentligen, när man tänker på alternativet? Sånt där som man blir påmind om såsom igår när vi tittade en stund på Barncancer-galan. Ja… jag säger bara det… satt i relation till annat, är det inte så farligt som man kan tycka vid första anblick, eller hur? Nu ska vi se om jag kan locka vår lille nattuggla (ja, 1:an i vanlig ordning) i säng, för JAG måste sova nu i alla fall. Trött som en gnu och med bara LIIITE samvetskval för att jag tog med mig lite av jobbet hem då jag satte mig här i soffan och skrev mötesprotokoll. Men skönt blir det i morgon, när jag kan koncentrera mig på det som känns viktigare att få klart i tid. Men jo… jag vet… fel av mig ändå. Jobbar gör man på jobbet. Hemma är man bara hemma. Godnatt godnatt!

Idag lär jag behöva litervis med kaffe

DSC01398

Gäsp! Jag var så nyfiken på denna spektakulära super-blod-måne, att jag, iförd pyjamas och morgonrock, inte kunde låta bli att gå ut på terassen strax innan fyra med systemkamera riggat på stativ och hela köret. Troligen väldigt fel objektiv och ännu mer fel inställningar i kameran, men så är jag bara en amatörfotograf som på sin höjd vet hur man zoomar och trycker på avfyrarknappen (vad den nu heter på fotografspråk). Men visst! Ni ser ju! Den ÄR röd i natt, vår måne! Hur superaktig den var, vill jag låta vara osagt. Det sas att den skulle vara sådär stor som i sagornas Aladdin-värld, men det tycker då inte jag att den var.

1:an hade, å det bestämdaste, deklarerat innan sänggång att jag absolut var tvungen att väcka honom så att han kunde få se blodmånen. Bäst att lyda order, så jag väckte honom och med mig ut kom en lintott i stort duntäcke, mest för att konstatera att det inte var så häftigt som han trott. Men han kan i alla fall känna sig lite mallig i skolan över att han faktiskt sett det på riktigt. Annars hade han ju fått vänta till 1933 (var det väl?) innan han fick en ny chans.

Men så var det detta med sömnen… jag vaknade alltså redan vid 03:någonting. Sedan vågade jag inte somna om, eftersom jag inte ville missa månspektaklet. Och nu är det inte lönt att somna om, eftersom jag ska upp 05:30. Detta blir nog en mastig måndag att klara av! Fast jag måste gå tidigare från jobbet. 2:an, som jag hade räknat med skulle vara frisk och tillbaka på förskolan idag, är fortfarande rejält tagen av höstblåsorna och febern han hade härom dagen. Mannen får VAB:a första delen av dagen, så jag får snällt ta den andra. Jag håller nu alla tummar och tår för att det ska få bli en tidig sänggång ikväll i alla fall.

Nä, vad säger ni? Det är väl lika bra att jag tar och kokar mig en kopp kaffe (…eller te? kaffe? te? kaffe? te?) och glider ner i badkaret, så att mina förfrusna fossingar kan tina upp efter terasshänget i natt. Kanske jag ska göra en klassiker och ta med mig frukostgröten också. Mm… så får det nog bli.

Senare, sisådär 05:35:

Smiley badra

 

Ja… Här ligger jag då nu och tinar mig och sörplar kaffe (ja, kaffe blev det -Lika bra att börja i tid!). Inte konstigt att jag känner mig ruggig förresten, det är faktiskt bara 4 grader ute i skrivande stund. Hörrni… morgonbad är underskattade!

2015-09-28 05.29.57

Seså! Upp å hoppa nu gott folk! Ny härlig vecka ligger framför oss! *diggar diskodängan ”Stayin’ alive” för mig själv, tyst på utsidan, men riktigt partyhögt inne i huvudet*

Smiley dricker kaffe

Godmorgon världen!

 

 

Produktiv söndag

Helgens sista dag. Fast besluten om att dagen idag ska vara bättre än den blev igår. Vädergudarna är på min sida och gör hela saken lättare genom att sprida sitt ljus och sin värme över oss.

Mannen jobbar hela dagen, så Trion och jag får styra upp det här på egen hand. Sagt och gjort. Det jag rensat ut från ovanvåningen igår, packades in i bilen liksom barnen. Iväg med 1:an till judon. Vidare till återvinningscentralen för att dumpa renset. Till stora mataffären för att skaffa hem lite allt möjligt. Förutom mat och toapapper och det där nödvändiga, följde även dessa tandborstmuggar med hem! För nu när jag försöker skapa ordning och reda, vill jag att det ska vara det även i badrumsskåpen. Visst blir man lite småglad när man öppnar luckan och ser detta?! Funkar för mig i alla fall.

2015-09-27 12.18.25

På judon träffade 1:an på en kompis som han just nu är hemma och leker hos. 2:an och 3:an och jag har precis ätit lunch och nu sover 3:an och 2:an kopplar av framför TV:n, sjuk som han ju är med sina höstblåsor.

Tvätten hänger fint ute på tork i detta underbara höstväder och själv sitter jag med datorn i knät, men laddar för rensning av köket! Orkar jag? Vågar jag ta itu med det också? Amen det är väl lika bra! Eftersom jag tänkte ställa mig på loppis nästa helg. Då gäller det att man gått igenom så mycket som möjligt. Tänk om man har turen att få en väderrepris från idag då! Det skulle göra gott för en annan. Jag tror att folk tar på sig sina spenderarbyxor lättare när vädret är muntert.

Hm… fast jag sitter här nu och längtar UT. Jag skulle vilja ge mig ut i naturen och bara vara. Hm… vill mer än dygnets timmar räcker till. Som vanligt!

Jag tror att jag går ut i köket och tar mig en titt… ser efter om jag ska eller inte ska börja röja.

Hej så länge!

Ibland vill man bara &+?#€%

Smiley arg huvudvärk

Tänk att det dyrbaraste och de mest älskvärda man har är också de som kan locka fram den högsta graden av frustration hos en. Idag har barnen varit …liiiiiiite väl jobbiga att ha att göra med. 1:an lekte förvisso med nästkusinen största delen av dagen, så det var skönt. Men densamme jagade livet ur mig igår, så han låg liksom redan på minussidan från start, så att säga. Förlåt, förlåt, förlåt att jag känner så ibland! Kärleken till barnen överstiger alla mått och begrepp. Det vet både du och jag. Så ”missförstå” mig rätt! I alla fall… 2:an, stackars krake… började redan igår att klaga över klåda på händerna. Gnäll-Gurra!, tyckte vi andra. Men efter en väldans orolig natt med mycket spring till Mamman, stök i sängen och gnäll och gny, vaknade han och uppvisade utslag både på handflator och fotsulor.

Smiley kliar utslag

Google-my-friend, kom till undsättning som så många gånger förr, liksom både goda vänner i telefonen och på Facebook. Det lutade åt höstblåsor. Men det fanns ju en liten risk för att det skulle kunna vara en allergisk reaktion också och då är klåda på just handflator och fotsulor inte något gott tecken, utan precis tvärtom! Eftersom 2:an dessutom har läggning åt det allergiska hållet, både i form av äggallergi och infektionsastma osv. så var jag inte jättesugen på att helt utesluta risken bara sådär. Han hade ju trots allt inte några blåsor kring/i munnen, vilket jag lite grand trodde var ett kriterium för att passa in under höstblåsekategorin. Men inte långt därefter, uppenbarade sig både en liten temp på 37,7 grader och blåsor just kring munnen. Så jag började att andas ut en aning. Ni vet… Mannen var ju inte hemma heller och oro för anafylaktiska chocker i samband med tre övergnälliga och tjatiga barn och sprängande huvudvärk är ingen tjusig kombo hos oroliga mammor, såsom jag själv.

Ja, så cyklade i alla fall 1:an iväg till nästkusinen, som sagt var. 2:an och 3:an lekte sedan ganska resonligt medan jag fortsatte att röja och rensa! Jag kan knappt tro det själv, men vet ni? Jag ser faktiskt ljuset i tunneln! Jes mään! Idag gick jag igenom hela ovanvåningen, inklusive nästan hela vindsutrymmet!!! Alla leksaker… fler böcker… en gammal barnvagn… you name it! Jag förstår verkligen poängen med denna storstädningsprincip som Marie Kondo förespråkar! Det har kommit SÅ mycket mer ”syre och luft” in i hela hemmet! Nu vet jag ju också att det inte döljer sig en massa inproppade saker bakom stängda luckor och lådor. Den vetskapen är annars rejält stressande tycker jag.

Det betyder dock inte att vi hunnit få det städat och fint här hemma nu. NEJ! För just nu står den utrensade bokhögen i travar i hallen i väntan på att Mannen ska välja ut det han absolut vill spara. Badrummet här nere har jag liksom inte riktigt hunnit fräscha upp. Köket ska vi bara inte tala om, men å andra sidan är det det som står på kö här näst (…om jag orkar ta itu med det i morgon när jag åter igen är själv med Trion från bittida morgon till sena kvällen. Vi får väl se! Ja, det som återstår är ju just köket. Och stora skafferiet. Och garaget för all del! Sedan blir det ”småigare” saker, såsom att gå igenom och gallra fotografier och så. Så hur omöjligt detta än kändes från början, så ser jag nu att det ju faktiskt går! TÄNK vad skönt det ska bli sedan, när rensningen är klar och man kan börja INREDA sitt hem! Vi får bara spara ihop lite kosing först förstås. OCH så tänkte jag ställa mig på loppis nästa söndag! Det vore ju inte fel att bli av med saker och samtidigt få en liten slant för det.

Förlåt, ja… jag kom in på det där med städningen igen. Det är inte meningen att bli långrandig. Därför ska jag nu snabbt och lätt presentera en bok för er i stället! En bok som jag fick i present av en mycket god vän och med personlig hälsning från författarinnan i egen hög person skrivet på första sidan. Nämligen… *trumvirvel*

20150926_223943

OCH KVAR STOD EN RÖD RESVÄSKA
av Mari Åberg

Jag har nu läst drygt 80 sidor och har SÅ svårt att lägga den ifrån mig! Den blir liksom bara bättre och bättre ju mer jag läser! Det som också fascinerar mig och väcker nyfikenheten kring författarinnan är alla de där detaljerna som jag känner igen mig i. Hon har sitt skrivarsmultronställe på Österlen, den sömniga, men på sommaren ack så blommande, småstad vid Sveriges sydöstra kustland. Där småbåtshamnen ligger så nostalgiskt och tar emot vågornas kluckande året om, år efter år. Där hamnkiosken än idag serverar min barndoms favoritglass Cornetto (jordgubb). Där tiden går lite långsammare och dit många storstadsbor från vår huvudstad funnit sin ro och sommarglädje. Ja, precis som Danne Stråhed sjunger, är det nog ”…lite närmre, till himlen från Österlen”. Åtminstone klappar mitt hjärta extra hårt i bröstet när jag kommer innanför stadsgränsen.

Jo, och sedan dyker det upp där mitt i texten… om Tjörn, dit en av karaktärerna i boken åker för att hämta lite ro och frid ibland (…fast inte just den här gången, då det begav sig i handlingen). Tjörn betyder något alldeles särskilt för några av mina närstående i familjen. Vilket sammanträffande kan tyckas.

Äsch, jag kanske bara svamlar på och inbillar mig en massa. Men det är många saker som får mig att känna att det verkligen är meningen att jag ska läsa just den här boken. Jag tror ju lite på ödet och att saker har sin mening…

Från det ena till det andra, är det någon av er där ute som vet hur det egentligen går till att skriva en bok? Jag menar… hur börjar man? Jag har alltid undrat. Har man hela handlingen klar för sig redan vid start? Eller växer det fram? Jag skulle så gärna vilja veta hur det går till. En dag vill jag själv skriva en bok; jag har velat skriva en bok sedan jag var liten och faktum är att min fina fina språklärare och klassföreståndare på gymnasieskolan jag gick i, faktiskt skrev en rekommendation åt mig, till en författarutbildning hon tyckte att jag skulle gå. Jag hann aldrig skicka in min ansökan i tid, men den gången ville ”ödet” (eller om det var mitt undermedvetna) att jag skulle missa chansen. Jag var så rädd att någon skulle säga åt mig att mitt sätt att skriva inte var rätt eller bra nog. Om någon började pilla på det bästa jag visste, var jag rädd att kärleken till ordtrolleriet och historieskapandet skulle dö hos mig. Det vill jag absolut INTE! Men vem vet… när tiden är mogen!

Oj… nu har jag gjort det igen… Natts(l)udd(r)at! Sorry! Från frustration på, de egentligen så älskvärda, barnen, till Marie Kondos städbok vidare till nästa Mari, nämligen Åberg som skrivit boken jag ska fortsätta läsa NU. Smiley läser

Godnatt Sverige!

 

#mariåberg #ochkvarstodenrödresväska #boktips #konmari #konstenattstäda

Konsten att höra hjärtslag

I morse, innan övrig familj vaknat, gick jag upp tidigt och lade mig i soffan för att läsa ut en bok som jag njutit av den sista tiden. Jag talar om den här:

IMG_20150920_071735

Det var så lustigt… inom loppet av några få dagar rekommenderade två, av varandra oberoende, vänner denna bok för mig! Så att den riskerade att vara bra, förstod jag redan från början. Det är ingen bok som är spännande som en action-bok, men det fanns en mystik… en undran… en längtan… Den var vacker och eftertänksam. Flera tänkvärdheter om livet och döden och kärleken.

Betyget? Underbar!