Smulan är en ärlig och härlig trebarnsmamma som skriver i dagboksform om vardagen och livet med dess toppar och dalar. Många tankar och funderingar rymms också här, liksom tips och trix och annat pyssel och oväntade överraskningar. Alltihop är kryddat med en nypa humor.

Mitt hjärta går sönder

tiggare

Denna disiga lördagsmorgon, då vi är många som tänker baka kanelbullar och fika med våra familjer, vill jag börja med att berätta för er om en händelse från gårdagen som kom att beröra mig långt in i det allra innersta hos mänskligheten i mig.

På sista tiden har det vuxit upp ”tiggare” som svampar ur jorden. Även här i vår lilla ”håla”. Utanför varenda butik sitter de. Från morgon till kväll. På Facebook, i en lokal grupp, har det klagats på dessa och man har överöst med spott och spe. Men ärligt talat, folk… titta på bilden! Ni tror väl inte att NÅGON människa VILL leva såhär?!

Om sanningen överensstämmer med vad jag tror, så är det alltid ligor som ligger bakom. En organiserad verksamhet som lockat hit dessa arma människor, brutit sina löften till dem, klätt av dem sin värdighet och placerat dem på gatan, utan det svenska språket till sin hjälp, med lappar som inte överensstämmer med verkligheten, i smutsiga kläder… Maktlösa inför sin situation… Måste jag fortsätta?

Titta på bilden…

Folk har attackerat dessa människor. Folk har smygfilmat när de tar upp sin iPhone (vilket jag tror är en telefon som deras ”arbetsgivare” gett dem för att hålla kommunikation mellan endast dem själva). Titta på bilden igen… Tror ni VERKLIGEN att de vill leva på det här viset? Finns det ingenting vi i Sverige kan göra för dem? En organiserad aktivitet, som faktiskt hjälper dem på fötter och hjälper dem att komma rätt? Återfå sin rätt att vara människa! Jag inbillar mig att de lurats hit och nu står maktlösa inför någonting alls över huvud taget! Kan inte ta sig hem. Fullständigt bakbundna. Sågade vid fotknölarna. Fråntagna från sina familjer. Ute. På gatan. I rännstenen…

Man har hört om situationer då dessa ”namnlösa” själar blivit arga när man givit dem mat i stället för pengar. Skulle inte DU ha varit förbannad på situationen? Frustrerad? Arg? Ledsen? Uppgiven? Vad vet du om ifall ”arbetsgivaren” hotat vederbörande? Slagit? Lovat guld och gröna skogar om si eller så mycket pengar bara kom in. Krävt pengar överhuvud taget, -Annars (!!!)… Vad vet du egentligen alls om vad som ligger bakom?

Till dig som tänker fula tankar om dessa människor… till dig som slår, spottar, hånar dem rakt upp i ansiktet…

-Tvi dig!!!

…som Ronja Rövardotter sa. Tvi dig…

Så vad gjorde jag igår, då… Jag skulle gå in på ICA för att handla och hämta ut paket från Posten. Jag såg honom på vägen in och en klump växte i maggropen på mig. Jag kände hur ett oförberett gråt började välva upp inombords. Vad skulle jag göra?! Det enda jag kunde komma på just då, var att gräva i börsen och där hittade några extra slantar i ur en redan, i vår värld sett, ansträngd ekonomi. Gick in i affären och köpte två bananer och ett litet choklad. Gick ut och satte mig på huk hos mannen med de vackra ögonen och smutsiga kläderna. Han, vars värdighet tillintetgjorts… mötte hans blick, räckte honom den klena gåvan och han såg på mig med sina blanka ögon… log trött och tackade mig på engelska…

När jag satt i bilen och körde därifrån, åt han redan den ena bananen och jag skämdes för att jag inte kommit ihåg att köpa dricka åt honom också…

…smaklig ”Kanelbullens dag”…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *