Ja, jag tror att det faktiskt skulle visa tio kilo mer om jag ställde mig på vågen just nu. Tio kilo av börda på axlarna. Jag har en del att släpa på. Skrot som skramlar omkring i huvudet på mig varenda vaken timme och säkert varenda timme jag sover också. Min föräldraledighet går mot sitt slut. Jag har min 17 h-tjänst kvar. Som ni förstår, räcker inte lönen från 17 h arbetsvecka särskilt långt i en familj på fem personer. Problemet är att jag inte tror att jag kan få några fler timmar där heller. Därför har jag börjat se mig om efter andra jobb, för att vara på den säkra sidan. En sak är helt klar och det är att det verkligen inte är någon lätt match att synas och glänsa bland alla andra arbetssökande! Jag har nog aldrig känt mig så otroligt liten och obetydlig som jag gör just nu. Jag har liksom krympt. Till ett litet russin. Och vem vill egentligen ha russinen i bullen? Typ ingen! Jag har mina högskolestudier i ryggsäcken och en legitimation som tandhygienist i handen, samma hand vars tumled är överrörlig och överbelastad, varför den inte kan stå ut med att jag håller i och arbetar med smala tandstensinstrument. Det finns ingenting man kan göra åt den, så legitimationen kan jag stoppa i första bästa papperskorg. De 17 h jag har, är jag i stället tandsköterska. Ja… jo… det går la an.  Men eftersom jag inte kan jobba med det jag skulle, känner jag att jag lika gärna kunde göra något helt annat. Det skulle till och med vara riktigt roligt att prova något nytt! Inget ont om min nuvarande arbetsplats, det är inte på så vis alls.

Sedan är det en annan pengafråga som river. Har lagt ut en hel hög med slantar för andra människor, som inte betalt tillbaka.  Jag borde bli arg. Borde förstås skälla högre. Borde så himlans mycket! Men eftersom jag ju bara är ett litet russin, så blir jag bara urlakad, ledsen och skrumpen.

Men ANNARS är allt bra! 🙂 Jo, men jag menar, det ÄR jättebra, ANNARS! Jag har köpt mig ett nytt gymkort! Jag stod i kö redan tidigt i ottan för att med säkerhet få ta del av ett väldans bra erbjudande. Jag var nummer tre in i raden av flera hundra. Hyfsat nöjd! Jag skulle gått dit i morse, men jag försov mig och sedan kom farfar och sedan var jag själv resten av dagen med alla tre knattarna. I morgon tänkte jag köra i stället, efter mitt Mamma Boot Camp-pass, men så fick jag samtal från min optiker om att glasögonen har kommit! Så nu tänker jag att jag ska susa in och hämta dem direkt efter i stället. Det betyder att min enda chans i morgon, måste bli att träna INNAN Mamma Boot Camp-passet (som jag leder)… fast… nej, det går ju inte. Mannen jobbar och jag måste lämna 1:an och 2:an på förskolan och ta med mig 3:an. (DAMN!!) Äsch! Jag ska nog hitta en tid. Måste och VILL köra nu! Min kropp skriker av ömma muskler som behöver lite svett och personlig omvårdnad! …Jaha! Du sitter kanske och funderar på hur jag kan ha råd att köpa gymkort och glasögon?! Jo, det är så himla fiffigt, förstår du, att jag har MER slantar i börsen som föräldraledig än när jag jobbar mina 17 h! Sug på den Knut! Så även fast vi inte kan gödsla med dem, så har vi lite större svängrum inom ekonomins ramar. Men snart är det, som sagt, slut med det och därför har jag passat på att skaffa det jag faktiskt behöver innan det återgår till det normala. Jag menar, glasögon är ju bra att ha… några som man faktiskt kan titta ut genom utan att få ont i huvudet. Och gymkort för 995 kr för ett år, kan jag tycka är ganska rimligt kunna få unna sig.

Hur som helst… Klockan tickar… Ögonlocken dalar… Många kramar!