Smulan är en ärlig och härlig trebarnsmamma som skriver i dagboksform om vardagen och livet med dess toppar och dalar. Många tankar och funderingar rymms också här, liksom tips och trix och annat pyssel och oväntade överraskningar. Alltihop är kryddat med en nypa humor.

Inskolning med eftersmak av oro

Ja… så var det dags att skola in den lilla 3:an på förskolan också. Baj baj baby-tid… Det var Mannen som skolade in 1:an och 2:an, så det var premiär för mig också. Det gick väl fint i början, men sedan blev det mer och mer oro i lägret. Ett gäng barn i 1-års åldern, jag tror att de var elva stycken, samsades om tre fröknar. Någon liten var mera orolig och behövde en famn hela tiden, för att inte vara förtvivlad. Inte en torr näsa någonstans. Gråt och gnissel. Stackars fröknar också. De hade absolut behövt vara en till, den saken är klar. Inte för att de på något sätt gjorde ett dåligt jobb, tvärt om. Men för att räcka till! Kunna finnas där för alla dessa små. Ni kan tro att denna mamman ska anmäla sig som frivillig representant till förskolans råd! Här ska det tas upp ett och annat!  För barnens och de anställdas skull. Jag tror till och med att jag kan komma att bli en sådan där jobbig en… Men när det kommer till ens barn… Det finns inget att tulla på där!

Vår lilla sessa var jätteduktig och lekte fint med både saker och nya kamrater. Men när klockan sedan började bli mycket och det var dags för mat, gick det inte lika bra. Bara gnugg i ögonen och krokodiltårar. Inte kunde hon äta riset och kycklingen heller, dels för att hon var för trött men också för att dessa kindbissingar håller på att försöka ta sig igenom ett svullet och ömmande tandkött. Stackars liten. Vi fick gå ifrån innan lunchen var avslutad, för att se om hon kunde tänka sig att lägga sig att sova på sin madrass. Sure Sherlock! As if! -NOT! Så vi beslutade gemensamt att det bästa var att traska hem med henne och låta henne sova i lugn och ro hemma. God idé. Jag packade således ner henne i fårskinnsfällen (perfekt en gråmulen och ruggig dag som denna) och vandrade hemåt. En avstickare till mataffären fick det först bli, eftersom jag tänkte att några burkar med välmixad mat för typ 6 månaders bebisar nog var att föredra, med tanke på bissingarna.

Så ja… det är väl inte med ro jag bockar av första dagen på förskolan… Jag hoppas innerligen att inte varje dag är som idag. I vanliga fall verkar det så lugnt och fint. Det är nog inte heller optimalt att avdelningen får en kull med så många, så små barn vart annat år. Det är tungt för fröknarna…

Nu sussar hon i alla fall gott i sin egen säng och jag ska faktiskt lägga mig på sofflocket jag också. Det gäller onekligen att passa på!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *