Månadsarkiv: juli 2014

Long time – no see!

Hej hej! HÄR är jag! Jag vet att det gått en lång tid sedan jag sist skrev, men… jag vet inte… det har varit så himla mycket med Mannens semester, renoveringen av sovrummet (som blev TOPPEN!), syskon-weekend i Båstad, poolbadande hos Mamma & Co …och inte minst att bara försöka överleva i värmen, som jag tål så dåligt! Nu hör jag i mitt stilla sinne alla dessa röster som säger att man inte får klaga, men tänk för att det får man VISST det! Man gillar och tycker om olika saker, med väder som med precis allting annat! Jag är en höstmänniska till exempel. Sommar är trevligt också, men gränsen går liksom vid 25° C för min del. Är det dessutom hetta dag efter dag efter dag, ja då tyar jag bara inte! Orkar ingenting och får ont i huvudet och mår allmänt pi-bubblan. Träningen får maka på sig, för den är likställd med garanterad huvudvärk med illamående. Ja, jag ska inte pipa, men så ligger det i alla fall till med mig.

SÅ! Vart ska vi börja? Ska vi ta SOVRUMMET! Jodå… det blev som sagt över förväntan enligt min mening!

 sovrum1 sovrum3 sovrum4 sovrum2

Så det var riktigt lyckat, med andra ord! Fast nu är det riktigt lockande att ta sig an vardagsrummet också! Det ligger liksom i anslutning till sovrummet och ja… man får mersmak! Jag såg ett UNDERBART vitrinskåp på Blocket igår, men det visade sig ha ett bud redan på 2.500:- av några som befann sig på semester. Men hur det än är, kan vi inte hosta upp 2.500:- just nu. Så det var väl inte meningen, då. Men ändå!! Ett sådant där vitt i gammal stil, med glasfönster upptill och vanliga luckor nertill… Nä, jag får väl släppa det då… *suck*

I övrigt så har vi, som sagt, varit iväg på en mini-semester i Båstad (egentligen Grevie) med alla våra syskon! Ja, alltså jag med mina tre syskon. Den äldstas sambo och hans ena bror och så min svägerska! Våra tre barn var också med, liksom syrrans hund. Vi hyrde ett mysigt hus och roade oss med utflykt till Hallands väderö, luftgevärsskytte, musik-quizer, ”Med andra ord”-spelande och sådant där! Det var trevligt och mysigt……

Jaha och vad mer… det är ju så lång tid som gått, att jag inte riktigt kan sammanfatta semestern. Värmen har riktigt tagit knäcken på mig, så det är riktigt skönt att kvicksilvret kasat ner en liten bit på termometern idag.

Oj, nu vaknar lillan! Vi får väl se om jag hinner ge mig av till köpcentrat en sväng, innan killarna ska hämtas på förskolan. Jag hade för avsikt att göra det, men är tveksam nu till om jag hinner. Lunchen måste ju ordnas och intas först. Well well! Hej å svej! 🙂

Nattlig dramatik

Tröttare än tröttast känner jag mig idag…   Natten bjöd på obefintligt med sömn (så när som på 1½ h i spridda skurar). Det var första natten i nya sovrummet! Första natten som lilla 3:an fick ligga och sova ensam i sitt nya (dock ännu ej inredda) rum. Första natten som Mannen hade brandmannajour.
Jag låg länge och väl och läste i Män är från mars -kvinnor är från venus (inte för att jag kände något särskilt behov av just den boken, men tänkte att det kunde vara nyttigt att uppdatera sig om hur mansfolket fungerar -Och kvinnfolket!). När klockan var ungefär 01:00, vaknade 3:an och fick mutas med mjölk. Efter det somnade jag, men det var ju såklart  att mackanicken skulle börja pipa också någon minut i två! Upp som ett pistolskott for jag (jag vet… det var ju Mannen som hade jour och inte jag, men jag fick andrenalinpådrag jag också) och mannen likaså. Iväg for han och kvar satt jag med klappande hjärta och knut i magen. -Shit! Vad hände?! liksom. Ja, det var ju som förgjort! Inte kunde jag somna igen då. Nej, så jag började förkovra mig i ännu mer pysselgrejor på Pinterest. Åh, vad jag tycker det är roligt! Kan inte sluta! Dessutom var jag ju klarvaken, så något fick jag ju hitta på. Ganska snart, vaknade 2:an på andra våningen och ropade efter Mamma. Upp och hämta och stoppa ner bredvid mig. Släckte lampan. Kunde INTE somna. Upp och dricka mjölk. Kunde fortfarande inte somna. Upp på toa. Tröttheten grep sina klor om mig. Precis när jag skulle gå över tröskeln till drömmarnas land, vaknade 1:an och ropade på Mamma. Upp och hämta (de KAN gå själv, men den ena kunde visst inte gå, sa han och den andra var rädd) och lägga bredvid mig och 2:an i sängen. Klockan var nu 05:00 och äntligen somnade även jag. En timme senare kommer den stolta brandmannen hem och det var inte mycket att tulla på, tyckte jag. Så upp gick jag och kaffet fick puttra ner i kannan. TVÅ koppar var helt tvunget!

Klockan 10:00 hade jag Mamma Boot Camp– och Time Out-pass igen. Ögonen gick i kors och jag spatserade krokigt vägen fram till gräsmatten där vi skulle hålla till. TIO glada människor dök upp och genast fick jag en smula extra energi till förfogande! …vilket kommer att kosta dem en ganska skaplig träningsvärk är jag rädd! Första varvet gjordes på lekplatsen och sedan några klassiska övningsupplägg och till sist dubbel dos intervall! Jag tror nog att de fick så att de tålde! -Jag skojar lite, så förstå mig rätt. Men alla gick därifrån med glada munnar och jag likaså. Nu har dock smilbanden anhållit om lov att få ge upp och jag lät dem. *gäspar* KANSKE jag hinner slänga mig en kort mikrosekund på sängen innan övrig familj (3/5) kommer hem. För lilla sessan har nu knoppat inne hos sig och jag gissar att Pappa brandman tagit gossarna med till platsen för nattlig eldsvåda.

Bäst att skynda sig. Natti natti (hoppas jag)! …nähä… och där kom bilen. Då får det bli mer kaffe i stället.

Aldrig mer…

 

…får Mannen följa med till IKEA! Never, never, never, ever! Jiiiises! Vad är det med karlar och det varuhuset?! Han som annars lunkar så saktmodigt framåt, får värsta raketen i baken så fort vi stiger genom dörrarna där! Inte ens på de avdelningar där vi hade några saker att plocka, saktade han ner! …vilket resulterade i fel storlekar på saker när vi kom fram till kassan, till exempel! Nej, IKEA is from now on, my own!

SÅÅÅÅ! Vad följde med hem, trots allt? Joooo… här har ni ett litet smakprov på något som ska ligga i sängen! *fniss*

2014-07-10 14.09.56

Vad som INTE följde med hem var en matta. Jag vet att den ska vara stor, så att den kan ligga såhär:

2014-07-10 14.24.22

Men vilken färg och struktur och sånt där, har jag inte bestämt mig för ännu. Måste nog se hur det blir när saker och ting börjar komma på plats. Sedan är det gardiner och blommor och pynt som pricken över i:et kvar.

…man tror att det ska bli sådär lite lagom dyrt, men det blir alltid SNORDYRT i slutändan. Eller ja… inte egentligen kanske, men mer än man tror i förväg.

Ikväll ska vi ha besök av goda vänner, så jag vet inte hur mycket jag hinner pyssla idag just… men jag hoppas att Mannen målar fönstret i alla fall, så kan jag städa och fixa och bära in! SOM jag längtar!

Nattuggla

Mitt i natten och här sitter jag och ugglar! Ville så gärna få klart allt som ska skickas iväg till revisorn innan jag kryper till sängs. Man tror att det ska gå snabbt, men så plötsligt så hakar det upp sig. Nu ska det i alla fall vara ordningsamt hoppackat i ett kuvert med massor av frimärken på, redo att läggas på lådan i morgon bitti.

Idag började jag med ett pass Mamma Boot Camp! Lyckan var gjord när jag kunde räkna till hela nio deltagare! Det har ju varit lite sisådär med den siffran förut, så jag var i extas! Men på kvällen, sedan… ja då var det INGEN anmäld till Time Out-passet! Så himla konstigt! Förut var det ju tvärt om! Stora siffran på Time Out och lilla siffran på Mamma Boot Camp. Nåja, jag är vid gott mod! Man får väl bara finna sig i att det kan vara stor variation från gång till gång.

Ja och sedan har det väl inte hänt så vansinnigt mycket egentligen… tror jag… jag har svårt att minnas, för John Blund har börjat kasta grus i ögonen på mig och en del av det blåser in i hjärnan och stör minnessignalerna! Så är det… Men oavsett vad, så kanske ni är nyfis på hur det går med fixningen av det nya sovrummet?! Jooo! Det går väl bra! Lite för sakta just nu bara. Vi har målat och tapetserat den lilla garderobsdörren i alla fall! Och kvar har vi fönstret som nu är skrapat, spacklat och sandpapprat. Ska bara målas också. Sedan är det bort med skyddspappen på golvet och städa riktigt rent och fint. En tur till IKEA igen måste jag få till, eftersom jag ska ha sängben och en sängkappa (och gärna sängkläder). Sedan behövs det någon växt, mer belysning, tavlan jag vill göra, matta och draperi… Jag måste motvilligt inse att det kommer att dröja innan det blir helt klart, eftersom vår lilla budget är på gränsen till slut. Tyfus! Just nu hade jag GÄRNA velat bada i lite renoveringspengar!

Hur som helst, så ska jag bjuda er på en smygkik! Som sagt… dörren!

2014-07-09 01.01.50

Tårar på toa

Jag var på gymmet i förrgår… första passet där på ganska länge faktiskt. Mannen var med och en mycket god vän till oss båda. Skönt att få utdelat instruktioner för en gång skull, så att jag slapp att tänka själv…

…skulle ha gått till väga på annat vis, kan jag tillägga! Inte för att det var någon annans fel än mitt, inte alls! Men så sent som kvällen före, hade Mannen berömt mig för min goda grundfysik och menade att jag är ovanligt stark även som otränad. Med det i bagaget och med hjärnan inställd på nästan samma nivå (ja ja, inte SÅ nära, men förstå mig rätt) som innan tredje graviditeten, gick jag alltså in på gymmet. Hyfsat självförtroende. Men *plask* … rätt ner i rännstenen med den känslan! Jag tog i för kung och fosterland, men jag hade inte ens hälften av min förmodade styrka! Och ont gjorde det precis överallt! Inte ont för att det är ”jobbigt” att träna, utan i bäcken och höft och rygg/nacke (som besvärat mig ett bra tag nu). Så nej, jag klarade inte av vad jag trodde mig klara av och jag bara pep och gnällde! Något jag inte gillar andra göra och något som jag vet inte Mannan blir särskilt impad av heller. Kanske var det där skon klämde mest, om sanningen ska fram… All denna berömmelse dagen innan och så visade det sig att jag inte var så imponerande trots allt! Det blev så överväldigande att jag faktiskt fick låna toaletten på gymmet och gråta en skvätt…  SÅ frustrerad kände jag mig! Jag vet! Dunderfjantigt!

Det som dock var bra med passet, var att jag blev total-imponerad av vår goda vän, som gjort ENORMA framsteg sedan jag sist såg henne träna (aldrig i gymmet, men ändå)! Många applåder till dig bästaste M.! Djupt impad! YOU ROCK!

Ja, okej… *ruskar av mig olustkänslan* Jag gick i alla fall hem efter passet och tröstade mig med några gamla godisbitar!  Men faktiskt har jag inte dåligt samvete för det, för jag behövde ”suga på tummen” en stund och tycka synd om mig själv. Även fast nu detta inte är något jag rekommenderar, folk!

Nu, om jag låter förnuftet ta över en liten stund, så tänker jag att jag ska glömma den där dåliga dagen och fundera ut ett annat sätt att se på det. Jag kanske INTE ska gå till gymmet just nu med Mannen, eftersom jag tydligen får lite prestationsångest av det. Jag kanske INTE ska köra stenhårt och bauta-tungt. Kanske jag ska köra allsidigt för hela kroppen i stället till en början och inte jämföra mig med, vare sig någon annan, eller mig själv med tidigare status. Kanske blir det bättre, tänker jag. Jag har ju liksom ändå hängt med på Mamma Boot Camp- och Time Out-passen och joggat några gånger, så jag trodde att jag borde vara på god väg. Well well… ”Gör om – gör rätt”

I am just a human – så kanske jag ska vara mera ”human” (läst på svenska) mot mig själv…

Puss & kram!