Maj Gadd! Vad hände?! Jo, jag ska tala om vad som hände! Jag såg inte till att äta ordentlig mat regelbundet. Jag såg inte till att träna ordentligt. Jag såg inte till att avstå eller åtminstone äta onyttigheter under kontrollerade former. Då blir det såhär. Tillbaka på ruta ett, dvs samma status som då jag mätte i januari.
WELL WELL… Detta betyder också att jag, med skägget i brevlådan, måste erkänna att jag misslyckades IGEN. Blir så trött på mig själv! Förvisso har livet varit totalt kaosartat de senaste månaderna och jag har varit ruskigt nära en sådan där rälig stressartad kollaps! Faktiskt var det därför som jag inte brydde mig så mycket om att jag aldrig fullföljde det jag påbörjade, just vad det gäller träningen. Just då klarade jag inte av den pressen på mig själv utöver allt det andra. Så ja… dåligt av mig kanske, men jag förmådde inte. Det kan man tycka vad man vill om, men så var det. På riktigt. Det är liksom ingen lur i hängmattan det där med att leva mitt i småbarnsårsvirvelvinden. Ibland blir det lite för blåsigt så att säga. Men ”detta om detta”… Nya tag. Kavlar upp ärmarna…
Kom, förresten, att fundera lite i morse över vad det var som gjorde att jag lyckades komma igång förra gången? Jag menar, då jag kom in i träningsvärlden efter andra barnet, efter ett liv helt utan träning dessförinnan… Jag vet inte riktigt faktiskt, men jag ska fundera vidare på det, för däri måste ju ligga en liten nyckel som jag borde kunna använda för att låsa upp dörren till motivationen igen. Det var den där tredje graviditeten som gjorde att jag kom ur kurs liksom… Nåja… som sagt… nya tag.
Du är vacker som du är vännen <3
Kram N
Tack Natalie! Fast du vet… det jag retar mig på är inte egentligen siffrorna som sådana, utan faktumet att jag har så svårt att vänja mig av vid sötsaksbegäret och att få in träningen som en naturlig del av livet.