Smulan är en ärlig och härlig trebarnsmamma som skriver i dagboksform om vardagen och livet med dess toppar och dalar. Många tankar och funderingar rymms också här, liksom tips och trix och annat pyssel och oväntade överraskningar. Alltihop är kryddat med en nypa humor.

Ny familjemedlem

 nya kaninen

Nu är han här! Vår lille nya kanin! Den som 1:an ska få i 5-årspresent i morgon bitti. Jag åkte för att hämta honom direkt efter Time Out-passet nu ikväll. Jag var nästan lite pirrig när jag körde bilen hem och hade den stora buren där bak. Vi känner ju inte varann ännu, kaninen och jag. Tänk om han inte tycker om mig! *fniss*  Vuxna människan, va… Orolig för en sådan sak.
Vi har faktiskt haft kanin en gång förut, Mannen och jag. Den hette Knut och han sprang löst i lägenheten vi bodde i på den tiden (”på den tiden”, nu lät jag gammal). Det var himla mysigt! …tills han började dela med sig av sina pluttar och ”annat” lite varstans och inte bara i kattlådan. Då var det inte så trevligt längre. Men jag tror att han tyckte att livet var trist där hemma. Vi jobbade ju hela dagarna och det var inte mycket han fick komma ut i friska luften. Den här ska ju få vara massor utomhus! Förhoppningen är att han också ska få mycket uppmärksamhet och kärlek från våra små kottar.
Hi hi hi! Sitter här och minns tillbaka på Knut igen. Så himla ensam var han faktiskt inte. Han hade ju Doris! En rosa flodhäst av modell ”mjukisdjur” från IKEA. Henne hade han många ”trevliga stunder” tillsammans med! Vi behöver ju inte gå närmare in på det förstås…

Idag önskade jag att jag haft mobilen med mig till Time Out-passest, så att jag hade kunnat fotografera och dela med mig av ögonblicket! Vi var nio deltagare och vi hade en så vacker kväll där ute vid backarna! Solen sken ikapp med alla glada munnar och svettpärlorna glittrade så tjusigt där om aftonen! Precis sådär ska det vara! Som det var idag! Ler bara jag tänker på det…

Nej, vad sitter jag här och drönar för! Skulle ju gå och duscha och dricka te! Jojo… det blir väl som det brukar med det… Lika om intet blir det väl med den tidiga sänggången. Det är ju liksom redan ganska kört ändå, eftersom klockan är tio. Hopplöst! Jag behöver ju sömnen så himla väl. I ett annat liv kanske…

Kram och godnatt!

Jo just det, ja! Skulle ju hälsa och tacka den fantastiska fotografen MAGNUS STENSTRÖM för hjälpen att ta bilden på den välbesökta ”plankan” i lördags, se tidigare inlägg! hej alla-Tack tack!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *