Ingenting kommer gratis

Jag vet… Har man inte ens försökt, kan man inte begära att få resultat. Men jag är sur ändå. Min mage… hallå… jag är INTE gravid längre! Har inte varit på ett halvår! Så den skulle ju kunna vara så snäll att sluta att puta nu! Jag ÄR ingen ballong, men ser ut som en. Inte vad jag hade tänkt mig, det här. Fast problemet är att jag inte hade tänkt alls, när jag nu ändå sitter här och är otrevligt ärlig mot mig själv. Det är som jag sagt ofta på sist tiden, att jag har svårt att fokusera på något annat än barnen och i synnerhet den lilla 3:an. Ett sunt tecken förstås. Det är nog biologiskt meningen att man ska fungera så också. Jag har dessutom en liten (skämt)teori om att magen ska vara uppblåst så länge man ammar, för att bebisen ska kunna ligga bekvämt! *fniss*

Jag var i alla fall ute i trädgården med hela ligan nyss. Först fick tvätten komma upp på sträcket och sedan åkte träningskläderna på! Precis en halvtimme tog passet och innefattade totalt elva övningar som jag gjorde 15 reps. av i två varv. 1:an tog några bilder med min telefon och när jag tittade på dem, ja det var då jag liksom bara… WOW! (på ett icke upplyftande sätt menat) Den där bulan får vi ta och göra någonting åt! Så nu har jag satt mig själv ”on a mission”!

Steg ett blir att se till och boka den där tiden för att, en andra gång, få ett utlåtande om vad som fattas min höft (höftled närmare bestämt och mitt bäcken). Har ju ont hela tiden, trots att jag inte gör många knop för att påfresta.

…men annars ser det i alla fall rätt så härligt ut, va?! 🙂 Barfota utan strumpor och skor… på Mats Paulson-vis. Sången ni vet… Barfotavisan… Nåja…

-Hallå? Va?! STÄNGT?!

 Jaha, ja! Såklart! Missat telefontiden med 21 minuter till kiropraktorn. Fint… Nä fy vad jag blev på dåligt humör nu! Tror jag går hem till svärföräldrarna och sköljer bort det med en kopp kaffe! Hej och adjö!