Snart har ännu en dag passerat. Förmiddagen var, som sagt, slö och långsam. Den försenade frukosten brann helt inne, så jag fick börja med lunchen helt enkelt. Sedan full fräs med tvättberget och allt det där ”kuliga”. Vid lunch lämnade maken hemmet för att gå till arbetet. Jag packade strax därefter in två av tre barn i bilen för att hämta just 1:an som lekte med kompisen. Körde och hämtade honom och sedan vidare till stora mataffären med alla tre… PUH!!! Men det gick! Vi fick med oss det vi skulle. Ekologiska grönsaker som ska förvandlas till de första smakportionerna för 3:an via en omgång med stavmixern. Fiskpinnar till de två stora, eftersom de så gärna vill äta just det. Borde förstås göra egengjorda… men jag hinner inte idag. Har faktiskt aldrig provat heller. Våtservetter och potatis… ja det var nog inte mycket mer än så jag handlade egentligen. Sedan hem och ut med kottarna i trädgården. Men preciiiis just då gick larmet! Ni vet det där VMA-larmet som man hör (svårt att undgå!!) varje första måndag i månaden. Herre Jisses vad barnen blev rädda! Det låter ju så högt och de kunde ju inte förstå vad det var! Jag blir ju rädd själv! Så tårarna skvätte och in flög de genom dörren som två pilar med eld i baken!
När det tystnat och alla lugnat sig, vågade de sig ut igen. Och en bra stund spenderade vi sedan i lekstugan, där eftermiddagsfikan intogs. Så himla mysigt! Smörgås och varm choklad… -Å så gottit!
Och nu är klockan så pass mycket att jag måste ta fram ”Skal-Jonas” och fixa till pärorna, så att vi får lite mos till middagen. Det kanske är korkat, men jag tänker göra en middag åt barnen och en åt mig. Spenatsoppa med ägghalvor ska jag sörpla i mig. Fiskpinnarna kan barnen ha för sig själva.
Hej svej!