Det är ju inte klokt att man (läs: jag) inte ens kan komma på vad det är för veckodag idag, utan att behöva tänka så att det knakar! Så förvirrad blir man som mamma. Eller ”man” och ”man”… JAG blir så förvirrad. Jag undrar vad det egentligen beror på. Om man tränar hjärnan för lite. Eller om man har för mycket i den som skramlar omkring. Man kanske inte tycker att det är viktigt att veta vilken veckodag det är, så man låter omedvetet bli att lägga någon notis om det.
I alla fall kan jag nu, efter att ha funderat några, lite för långa, sekunder, konstatera att det är onsdag idag. Åtminstone en liten stund till. Jag sitter ju uppe alldeles för sent nu igen! När man nu har chansen att sova, eftersom resten av familjen gör det, så borde man ju ta den! Å andra sidan så tar jag chansen till att njuta av tystnaden… tiden tillsammans med mig själv… möjligheten att skriva av mig… äta en liten ”knäckis” och dricka te (fast minus te, eftersom jag inte tyade fixa det). Det kan nog vara väl värt att prioritera, såväl som sömnen.
Det har varit en bra onsdag …om jag minns rätt. *fniss* Få se… Jo, morgonen och förmiddagen segade sig väl på ganska så behagligt. Jag jobbade lite igen och fick lite fler uppgifter utförda. Jag älskar att bocka av från ”to-do-listan”! Vid lunchtid kom min ena syster och då tog vi en tur ner i centrum och snokade igenom en 2:nd hand affär som vi fått höra skulle slå igen och därmed lämna 50% rabatt! Så med mig hem, följde en DVD-spelare som vi saknat till barnens DVD-filmer. Och en söt liten svart kappa till lillstrumpan. Alltihop för en hundring. Jag skulle säkert ha kunnat pruta ner det ytterligare, men alltså jag bara kan inte! Det är samma sak utomlands, där försäljarna till och med tittar konstigt på en om man inte ens försöker. Men det går inte! Jag känner mig som en riktig skurk som inte betalar för mig! En sniken typ som är otrevlig och bara vill ha och ha och ha… Nej, jag är inte sådan. Jag kan inte! Jag har, däremot en mycket god vän som är en riktig fena på att pruta! Jag glömmer aldrig när vi var i Dubai med jobbet och hon så gärna ville köpa en tjusig scarf (man kanske stavar det skarf på svenska?), men till sitt föreslagna pris och inte säljarens. Jag höll på att dö! Både av skratt och för att jag blev så generad av bara tanken på att själv så självsäkert pruta omkull den stackars arga mannen! Jag minns inte om hon vann striden eller om hon fick åka hem till Sverige utan scarfen.
I alla fall… efter turen ner till 2:nd handaffären, hämtade jag sedan upp 1:an och 2:an hos svärföräldrarna. En kopp kaffe och två smörgåsar och sedan hem igen. Trötta och griniga var de, särskilt lilla 2:an som helst ville lägga sig i soffan och sova. Så det blev till att tappa upp ett bad, så att de blev pigga nog att klara sig hela vägen fram till läggdags.
3:an var inte alls på humör heller. Hon måste ha haft knip i magen, för det var mycket kräk (kräk kräk kräk och åter kräk!) och gnäll. Hon kunde liksom inte komma till ro, fastän det var så uppenbart att det var det hon ville.
Trots denna status, fick ”guben” ta hand om henne när han kom hem. För jag hade bestämt att jag skulle till gymmet och då var det gymmet jag åkte till. Punkt slut! Träffade min syster igen där och hennes tillhörande sambo. Vi körde en genomgång av hela kroppen och i vanlig ordning så känner jag att jag skulle ha kunnat pressa mer. Men eftersom jag lovat mig själv att ta det lugnt de första veckorna, så måste jag ju göra det. Annars busar jag på för fort, precis som jag brukar. Försöker lära av mina misstag, för en gång skull.
…nu slår det mig igen. Detta med bloggen. Jag har så svårt att tro att någon läser det jag har att skriva. Särskilt inte när jag vräker av mig kilovis av ord såsom idag. Du, till exempel… har du läst hela vägen ner hit?! Uppenbarligen… Vilket tålamod! Guldstjärna till dig! 😀 Nåväl, jag ska faktiskt avrunda nu. För nu är klockan över elva och denna timme fram till midnatt brukar försvinna på ingen tid alls, känns det som. Och efter midnatt får man ju ångest över att man är vaken när man inte borde. Dessutom har jag sovit sämre på sistone, eftersom 3:an velat ligga klistrad som ett frimärke på mig under nätterna. Jag tror att det beror på att hon sparkar av sig täcket och blir kall. Och i min säng är det ju varmt och gott och tryggt och luktar mamma. Klart att hon vill knoppa där i stället!
Sov gott nu… i morgon är det torsdag (va?) och då väntar vaccination av lilla 3:an. Huuu! Säkert tusen gånger värre för mamman med klumpen i halsen än för självaste bebisen.