Jag skulle ju träna igår! Vad hände?! Vaknade sent… extremt trött… total brist på lust… kom på i sista momangen att 1:an var bjuden på kalas… stress… trött… omotiverad… trött… tiden rusade iväg… sa jag TRÖTT?! Jag har nog haft lite för mycket inbokat i schemat på sistone. Eller kanske är det så att det tar så pass mycket mer än man tror att ha alla tre barnen hemma. Vi gjorde ju så, att vi höll de två stora hemma, eftersom det florerar så himla mycket kräksjukor nu. Och om kräksjukor tycker vi INTE! Blä! Och det är klart… det blir ju ingen tid över för någonting då egentligen, när man ska ta hand om och roa alla de små.
En promenad skulle det, hur som helst bli… Jo, det blev det också, men knappast en som man kunde föra till duktig-protokollet precis. Sakta mak ner till Ica och tillbaka. Det som däremot ska sättas högst upp på samma protokoll, är att jag gick dit för att köpa lördagsgodis, men se det blev ingenting av med den saken! Vad skulle jag med det till, tänkte jag när jag kom fram. Så det kändes bra …fast sedan poppade jag popcorn hemma. Å andra sidan så hade jag inte tillräckligt med olja, så det blev lite olivolja och lite smör med resultatet mycket torra, smaklösa och till stor del brända poppisar.
I alla fall kom jag ut och fick frisk luft! Det är väl alltid något! Och himlen bjöd mig på en härlig föreställning! Se så vacker den var!
…desto mindre vacker var jag *fniss*
Snygg! Påsig kring ögonen. Inget smink. Mys-pys-brallor och trött leende. Men herre Gud! Måste man?! Nej, det tycker inte jag i alla fall. Nog för att jag blivit lite försoffad de senaste åren, men jag tänker att det finns bättre tid och ork för ”snoffseri” när barnen blir större och jag börjar få möjligheten att åter lära känna mig själv! Det är möjligt att man borde se till att få mer fokus på sig själv även nu, men jag… nej. Det jag orkar, orkar jag. Det jag inte orkar, orkar jag inte. Det får duga som det är! Vissa dagar blir bra, andra blir mindre bra.
Så var det Mello-dags igår igen. Eftersom min ”gube” inte diggar det (för fem ören!), så får jag oftast inte se det heller. Får och får, missförstå mig rätt. Men vi har bara en TV (jag vet, ovanligt i vår moderna tid) och det är i vår familj som i så många andras… fjärkontrollen tycks vara makens egenrätt att hantera 😉
Så jag såg delar av tillställningen i mobiltelefonen med hörlurar i stället. Jag måste säga att jag inte var sådär vansinnigt imponerad. Det var bra att Oscar Zia gick vidare, för hans låt var en av de bästa. Sedan var det synd och förvånande att Shirly Clamp missade finalen! Mot Ace Wilder?! My Godd! Vad var DET?! Tummen ner! Tyckte också ganska bra om ”All we are” med… vad heter de nu igen… Nåja, ni vet vilken. Dr Alban? No no no! Pinsamt! Han ska nog hålla sig till ”Hello Africa”.
Annars var det väl trevligt att Björn Gustavsson gjorde come-back! Även om han inte var det roligaste jag sett igår.
Nu måste jag återgå till mina små kottar. 2:an har visst klättrat upp på diskbänken i jakt på godis! *suck* Well well… ha en fin-fin söndag!