Jag blinkar och blinkar men fortfarande känns det som grus i ögonen varje gång. Jag är så sömnig! *gäsp* Klockan är inte riktigt nio ännu, men faktiskt så har jag lyckats med konststycket att få alla tre barnen att sova! Så nu sitter jag här och tänker att jag ska skynda mig att ”passa på” att jobba lite. Men vad händer då? Jo, då har hjärnan gått ut i strejk och kroppen lagt av.
Dagen flöt på idag, trots att det var lite mer volym än vanligt. Lillan var inte helt nöjd med tillvaron och tyckte att jag skulle finnas nära hela tiden. Övriga två hade ”knäck i lurarna” och varken lyssnade eller lydde. Full fart med svingande gummikrokodiler och ståpåhuvudakrobatik i sofforna. Mamman har lite trötta stämband nu… och öron!
Jag fick i alla fall maten på bordet som jag skulle. Det är ett kryss. De kom i säng som de skulle. Ett kryss till. Vi bakade muffins och hälsade på Farmor & Farfar. Det är två kryss åtminstone. Så jo… samvetsmässigt en okej mamma-dag. Samma mamma har dock lite sämre samvete på andra plan -Ja, muffinsplanet, till exempel, för att nämna ett utav flera. *rusk*
Ja… nä… *gäsp* Jag tror inte att jag har så mycket att tillägga just nu. Låg på energi och låg på lust. Tyst i huset… tyst i huvudet… tyst… Zzzzzzzz….
